Frilutfsliv

Jag hade ju en ambition detta år, kanske inte direkt ett nyårslöfte men en önskan att försöka uppfylla: lite mer frilutsliv. Jag har knappast fjällvandrat, klättrat i berg, tältat i skärgården eller andra spännande saker men en del naturupplevelser i närmiljön kan jag ända räkna in. Till exempel ett par turer på den fantastiska isen hemma på vår vik. Jag åkte inte långt eller länge men njöt av den vackra spegeln.

Sedan tog ju grannen med oss för att grilla i skogen flera gånger förra vintern, inte alls långt hemifrån men supermysigt. Maken var alltid på tennisträning när detta skedde men han har ju inte heller samma längtan som jag efter saker som mossa och träd…

Under vintern hann det blir lite skidor också, om än inget på längden denna säsong så blev det flera mindre slalomutflykter.

Superkul att få åka någon timme och skönt att upprätthålla barnens kunskaper.

Springer, joggar, löper gör jag ju året runt och några turer minns jag lite extra, som den här i snö vid stugan vid jul. Jag minns att jag mötte några promenerande damer på den större (nåja) vägen man passerar, de sa att jag var duktig och jag sa detsamma, där de gick med sina stavar. Och så tillade jag ”Det är ju så vackert ute!”. För det tyckte jag verkligen.

Och några vanliga promenader har det blivit, då jag njuter extra av naturen och fotar en del. Har jag sagt att jag älskar skog?

Lite båt och mycket bad blev det i somras, på flera olika platser. Något som jag också är väldans förtjust i. Hur kan man inte vara det? Se bara denna vattenvy i Västervik.

Kanske inte friluftsliv, faktiskt inte alls, men definitivt en naturupplevelse.

Sedan kan man väl räkna vissa semesteräventyr till denna kategori, när man får se vilda djur, annorlunda växter, berg och vattenfall.

Kanske snorkla i havet. Det måste inte vara svenska träd, snö eller is inblandat.

Och att ta med fika till närmsta lekpark är ju bättre än inget ”frilutsliv” alls. Man kanske ska kalla det uteliv istället? Icke att förväxla med den andra sortens uteliv. Det får andra ägna sig åt.

På denna resa har vi ju sett ett gäng vilda djur, utöver dem på akvariet igår, och det minnet sparar jag från 2016 när jag nu hoppas att 2017 kommer bjuda på många nya stunder utomhus. Det är ju bara jag själv som sätter gränserna.