Fredagsblommor och torsdagsboll

De köptes på en ondag men kommer att förgylla även en fredag. Vita tulpaner från kiosken på väg hem.

En gammal bukett behövde bytas men viden kunde sparas och snittas om.

Sedan fångades lite februarisol på bild (jag har haft flera halvdagar på kontoret pga utvecklingssamtal i skolan).

Igår fick jag äran att följa med stora A på torsdagsträning i handboll.

Nostalgichock att kliva in i en gympasal.

Han säger sig fortfarande hata handboll men vi har tvingat honom till något annat än skärm och TV-spel, nu när fotbollen går på sparlåga. Tillsammans med ett par killar från fotbollslaget har han han så börjat träna en gång i veckan med ett lag i närheten.

Och jag måste säga att det inte syns någon direkt skillnad mellan de nya och de gamla i laget, killarna hänger med bra. Men match i helgen, nej. Det vill inte A vara med på.

Sol ute, skridskor inne

Inne i stan är gatorna bara och när solen strålar pratar folk om vår. De ler lyckligt och jag muttrar surt. För det är INTE vår i mitten av februari. Och hemma i området, där är det ganska mycket vinter än.

Jag jobbade bara halvdag pga utvecklingssamtal på skolan, hann ner och fota isen vid 14-tiden.

En man vandrade obekymrat rakt ut på viken, men det är ingen yta som passar skridskor och ingen snö finns kvar för skidor.

Här, upp mot husgatorna, syns däremot mina spår från i torsdags!

Det var ganska djup snö där då.

Då killarna och jag kom hem tidigare än vanligt och det är tisdag, så passade vi på att rasta oss på Allmänhetens åkning i ishallen.

Jag klarade mig i 25 minuter bland vilda hockeykillar i olika åldrar.

Inte en enda vinglig mamma fanns som sällskap. Men stora A körde en del.

Och lillebror ville aldrig sluta. Han spelade med några fjärdeklassare som han känner från skolan.

En lite mer aktiv kväll än vanligt alltså.

Fyller 45

Jodå, nu är det 5 år sedan jag firade jämnt i Dubai och 45 år sedan jag kom till världen. Herregud. Så gammalt ändå.

Men dagen började fint med sång och paket.

Sportigt värre: träningströja mjuk som en snuttefilt, broddar till löpning eftersom jag verkligen inte hittar de gamla, och nya skor för inneträning. Bra grejer!

Och så den här. Med bara en bortglömd bokstav.

Vilken start va’?!

Nu firar jag vidare.

Nästan som Barnen på Frostmofjället

Skottad gång i snön när huset lämnades och det var -14,7 grader imorse.

Stora A skulle vidare till den gamla (snart nya) skolan för att ha slöjd.

Vackert närområde, det är det.

Själv kunde jag inte ta varken vanlig buss (den var försenad) eller tåg (det kom inga) så jag vandrade till en annan buss (som kom). Det var lite slirigt och smalt för fotgängare.

Men fram kom jag och inne i stan sken solen så vackert.

Och jag ler ljuvt när frusen kollega frågar ”- Nu är du nöjd va’? Med all den här jäkla snön!” Klart att jag är nöjd.

Lördagsgodis

I ärlighetens namn är det inte bara på lördagar som barnen äter godis, men sockerproblemet ligger snarare i messmör, nyponsoppa, varm choklad och kex. Men, förra lördagen hade lilla A kalas för ett gäng killar och på slutet fick alla varsin mugg att fylla i en godisaffär.

Godiset är en del av kalaskonceptet, de hade även ätit pizza och glass. Tur att det var lördag?

Kalasleken bestod av Laserdome, som de tyckte var lite svettigt och jobbigt men kul.

För mig är lördagsgodis snarare att få komma ut i dagsljus och snö.

Även om dagens mil var väldigt jobbig.

Uteporträtt

Lilla A på skolgården imorse.

Man får inte fota barn här, varnade han mig, men det är knappast någon trängsel före kl 8 så jag zoomade bara in honom.

Med en annan ljuston i bilden, tagen nära utelampan som ger skuggor:

Barnen skulle kunna gå själva till skolan om man hjälper dem hemma på morgonen, men det är lite mysigt ändå att följa med! Vi har ju en kort promenad och det gör mig bara en kvart senare till jobbet, det är det värt.