Sportigt värre

Först fotboll för en.


Samtidigt i en park: lek för en liten och yoga via youtube för en stor.


Därefter tennismatcher för knatten.


Följt av en mil löpning. För mig. Hurra.

Inga bilder finns från turen så jag lägger in en hundpuss istället.


Nu måste vi börja fundera på middagen.

I fin liten lekpark

Lite osäker på hur bildkvaliteten blir på stor skärm, med mobilbilder tagna i dåligt ljus. Men denna bedårande lilla lekpark, inklämd i ett kvarter med stora stenhus, besökte vi i söndags.

Vi var i stan för att möta upp barnens kusin I som fyllde 17! Och dagen innan fyllde hennes syster C hela 19 år, men befann sig i Portugal. En audition till en attraktiv dansskola höll henne sysselsatt hela dagen och vi sågs på Facetime på kvällen – men jag tyckte att det var lite hemskt att hon var alldeles ensam i en främmande stad på sin födelsedag. Lillasystern var lite mer på hemmaplan och åkte bara några mil för att äta med oss innan det var dags för ännu en handbollsmatch. Som de som vanligt vann. Men, åter till parken.

Stora A har här klättrat upp en våning i ett av minihusen.


Och lilla A ombads slå sig ner på en bänk för ett foto.

Annars ville han helst bli runtjagad i leran av min svåger, som hade lågskor på fötterna och en dator under armen.

Ett litet vardagsäventyr kan det väl kallas? Nya platser är alltid kul och är de utomhus är det ännu bättre. Det finns SÅ mycket att upptäcka nästan var man än bor.

Cykeldags

Här är en kille som firat helgens våriga väder med att ta fram sin cykel.

Och köra över små kullar och gupp i en dunge några kvarter hemifrån. Där fanns inte ett snökorn kvar.

Jag vet inte om han skulle kunna prova på någon organiserad cykelträning i terräng? Det är ju jobbigt och svårt, inte minst om man inte är liksidigt stark, men han har i flera år älskat att cykla. Och helst då inte plöja kilometer på asfalt. Istället skulle han vilja kunna göra tricks och volter i luften…

Vårvinterdag! 

Snö på marken och värme i luften. Av med mössa och vantar. Lek i parken dit det kom 3 dagiskompisar.


Två timmar ute i solen i underbart väder innan lunch. Och nu är det ju rätt tid på året för mig att kunna njuta av vädret. För det är snart mitten av mars och takdropp känns härligt, fågelkvitter välkommet.

Men ok, jag har samma separationsångest som alltid när vintern verkar ta slut. För en vecka sedan var det slalom på blåsigt berg bredvid snötäckta träd. Kanske kommer kylan åter, kanske ska jag skotta snö igen och knalla ner på isen på viken. Men inte idag.

Morgon med manchester

Kolla underlaget: 

Söndag morgon var det verkligen välpistat och lugnt med folk. I samma backar som jag igår tyckte man fick slita och slira lite kunde man nu svischa ner och inte tänka på något – bara åka och njuta.

Här är två killar som kör ikapp en liten bit efter ett gupp.


I gårdagens favoritbacke som var brant och svår på toppen kunde man idag köra ner utan problem; lika brant förstås men ingen is och inga snöhögar. Och ovanför backen var det vackert.


Nedanför, där finns en liten våffelstuga.


Skidorna fick en kort vila och kroppen varm choklad.


Toppendagar har vi haft denna helg, med vacker vinter och många timmar på skidor. Barnen har lärt sig massor och stundtals plogsvänger inte lillebror längre – han har carving i kroppen!

Han hakade på en extra stund vid skymning igår och orkade nerför flera olika backar. 


Nu är det söndag kväll och jag ser fram emot en god natts sömn innan den nya veckan startar.

Snöigt och skönt


Det snöade ganska ymnigt på förmiddagen men vi körde på.


Lilla A har klarar av några riktigt branta partier, här är han i ‘hemmabacken’ utanför hotellet.


Vi hittade en underbart skön backe som vi tog oss upp till via en 4-stolslift. Första delen var knivig och lillebror fick köra mellan skidorna på pappa en bit men sedan planade det ut och var inte heller isigt. Där blev det några av mina skönaste åk någonsin känns det som! 

Hög fart med kontroll, blandad lutning och fint underlag. Sköna svängar. Inte mycket folk och inte besvärande snöfall. 

Nu pausar vi fötterna en stund innan vi ger oss på de sista timmarna för dagen.