I helgen

Stora A har sprungit ett slags lopp i helgen; vår fotbollsklubb har tillsammans med BRIS ordnat ett välgörenhetslopp där barnen springer så långt de orkar på en timme, sponsras med kronor per varv av familj och vänner, klubben och laget får sedan en del av summan de tjänar in och BRIS får en del.

Han sprang över 8 km på friidrottsbanan, med lite gåpauser, och jag är imponerad! De flesta barn i hans ålder har ju aldrig sprungit så långt eller länge förut. 21 mil fick hans lag ihop och ganska många tusen kronor.

Lillebror var med och hejade och fick Gladiatorautografer. Mamma fotade.

Min egen löpning bjöd på mer frustration än framgång. Här har jag precis avbrutit rundan (har nog aldrig hänt förut). Jag hämtade andan, tog några bilder och joggade väldigt långsamt hem sista biten.

Att jag springer färre km per vecka märks nog faktiskt, även om jag tränar annat.

Jag tröstade mig med en proteinglass i solen. Och en mycket trevlig bok, det måste jag erkänna trots ”varm och söt”-omdömet.

Söndag eftermiddag skulle övrig familj kolla på fotboll och jag stack in till stan, till systerdotter C. Fina hyllan är uppe nu.

Vi satt och pratade en stund i hennes lägenhet, som är väldigt lätt att trivas i. Sedan gick vi några kvarter för att käka vitlöksburgare till middag.

Att vara ute på vift så där hör inte till vanligheterna men det var mycket trevligt. Jag kom dessutom hem innan barnen gick och la sig.

Nu är det måndag och dubbla träningspass för mig, lillebrors fotbollssäsong startar på onsdag, storebror har träning onsdag, torsdag, fredag och match i helgen. Tur att vi är två vuxna som kan hjälpas åt.

Glasspojken A och Avicii

Sommarvarmt har vi här! Såklart man äter glass.

Eller gelato, på det nyöppnade stället i vårt område. Mangoglass i solsken.

Igår smet lilla A och jag dit från storebrors fotbollsmatch några minuter bort. Jag lyckades avstå men han valde champagne- och jordgubbssmak.

Och fick tydligen tillräckligt med energi för att hoppa på ett ben tillbaka.

Nu njuter vi helg men jag förfäras över Aviciis bortgång. Kunde han inte åkt hem till mamma och vilat upp sig istället för att fortsätta resa runt världen efter turnéslutet? Mediterat i ett kloster istället för att jobba och festa med ständig jetlag i kroppen? Det är vad jag, som inte har en aning om hans liv utöver vad jag sett på TV, i tidningar och sociala medier, tänker. Och så tänker jag på hans mamma. Hans familj, och hans stackars mamma som ska leva med denna förlust i resten av sitt liv.

Kamp om bollen

Klara färdiga gå – tre olika lag ska efter en signal göra en kullerbytta, en snurr i luften eller ett upphopp och sedan rusa mot bollen.

På en liten yta fightas det några sekunder innan bollen går i mål (mellan gula koner) eller kommer utanför spelplanen. Då kör nästa gäng som står på tur.

Så kan en övning på fotbollsträningen se ut.

Ikväll är det match och imorgon är det både välgörenhetsevenemang med en hel timmes banlöpning för killarna i laget och sedan match igen. Då den första i en säsongslång cup för 10-åringar. Spännande.

I pappas skor

Det går snabbast att stoppa i fötterna i stora skor, som man inte behöver öppna eller snöra igen. Som pappas vinterkängor.

Solig och snöig bild från påsken vid stugan. Liksom nästa bild, från inte alls öppet vatten. I pappas kängor.

Vi beundrade skymningen på sjön.

Och fotograferade.

I och med detta är jag nu kanske klar med vinterbilder för i år. Kanske.

Några vårtecken

Krokus, förstås.

Med ett litet bi på ett hörn.

Och så glass. Hemgjord från en nyöppnad gelateria i området! Kolla den snygga bägaren.

Denna citron- och basilikaportion blev helgens synd.

Vi tackar för t-shirtvärme i solen.

Och laddar för en ny vecka. Stora A har spelat 5 fotbollsmatcher idag och fått göra både försvarsinsatser, frisparksmål och många fina passningar på mittfältet. Hoppas att han sover gott inatt.

Vårväder

Det är visserligen is på bilden, och den plogade skridskobanan syns fortfarande, men nu bär inte längre isen utan får betraktas från land.

Den är inte tjockare än så här enligt flaken som möter stenarna.

Jag har sprungit en runda utan mobil idag men var sedan tvungen att gå tillbaka en bit (varför berättar jag imorgon) och fick då lite sällskap, utöver mobilkameran.

Idag har han varken jacka, mössa eller vantar på sig, bara en ‘hoodie’.

Välkommen våren, får man väl säga.

Kullerbytta i snö

En dag i helgen gick vi med med barnen ut på isen i solen. De har tyvärr inga längdskidor och då det sällan finns tillfälle att åka så kommer vi nog inte köpa någon utrustning på ett tag. Om man visste att man fick sådana här dagar varje år, då skulle jag inte tveka, men nu fick de snällt promenera. Alternativt bli burna av en kusin.

Eller springa.

Vi gick upp på land en bit in i viken. Bland tallar, ljung och blåbärsris.

För att spana in den här gamla stugan. Ett smutsigt och trasigt litet ruckel, jag är säker på att jag hört att den var min farfars från början.

Vi kikade in och det här var det mest hela och rena.

Vem sjutton sätter upp ett sådant hantverk i en miniatyrstuga där någon knappast kommer bo? Och när sattes den upp? Jag får bestämt höra med markägaren, bekant till familjen i ett par generationer. Han vet kanske inget om bonaden, men om själva stugan och hur den har använts.

Tänk ändå, att någon har suttit och sytt dessa stygn.