Jättemycket snö, mysig stuga, dyr mat och vackra solnedgångar (när har han någonsin uppmärksammat sådant?) säger rapporter från stora A i Norge.
Hans kompis mamma bistår med bilder som jag bett om men han inte vill ta själv. Tackar.
Resten av vår familj ska faktiskt också åka slalom, redan imorgon! Då är det lite sportlov för oss men bara en dag i Romme följt av en tur till stugan.
Den dimmiga morgonen fångade jag inte på bild men sen tog jag bilen mot skidspåren.
Ännu en av denna februaris gråa dagar.
I konstsnöspåret var det nästan helt folktomt idag – troligen pga sportlovsvardag.
Men några två varv blev det inte med så dåligt fäste som jag hade (trots lite valla). Faktiskt var inte glidet heller toppenbra men jag fokuserade på att jag var ute i friska luften och fick bra helkroppsträning på skidorna. 5 km.
Jag hann med en liten promenad hemma också (passar på innan jag nästa vecka måste vara på kontoret varenda dag).
Och dimma är ju vackert i alla fall.
På isen kunde ingen åka idag.
Men jag fick ihop mina steg för dagen och ligger nu i soffan hela kvällen. Har bara ätit, kört en tvättmaskin och ska ev hämta hem lilla A. Storebror är på skidsemester i Norge!
Joggingrundan i lördags bjöd på både det ena och det andra under fötterna. Som en fint vintervit, snöig väg i skogen.
Och en isig del där jag jag fick söka mig ner i diket för att inte halka.
Sedan barmark inne på stigarna.
Med pölar.
Och en äng med bortsmälta skidspår.
En lugn tur där jag blandade löpning med gång runt pölar, hasande över is och försiktiga steg på blöta stenar och spång.
Och dagen efter fick jag ju njuta vinter ute på viken.
Dagens skridskois! Tack februari.
När jag och min kompis påbörjade åkningen så var det mulet men blankt och vackert:
Och sen kom alltså solen fram.
Bara att njuta!
Och det gjorde jag.
På en is som alltså hållit sig fin trots plusgrader hela veckan.
Dock med lite vatten på en del partier idag.
Och ett och annat hål, troligen från pimpling. Min kompis mätte isens djup.
Vilket var närmare 2 decimeter. Skönt.
En lugnt tur med småprat och fotograferande, någon liten paus och sedan hade det gått över en timme.
En underbar stund.
Det här är inte min februari.
Det här har inget alls gemensamt med min favorit.
Det här ska ju vara en blåvit månad! En vintrig månad med is och snö, skidor och skridskor, ljusa dagar, vit snö och klarblå himmel. Men nej, inte just nu.
Isen på viken ligger kvar men tappar troligen en hel del centimetrar i tjocklek när det nu regnar flera dagar i sträck.
I naturen är det barmark med undantag för välgådda, nertrampade stigar och vägar där isen ligger tjock och hal.
Bara för att komplicera all form av promenad eller löpning.
Den lilla vita strängen här har varit de hemgjorda skidspåren:
Nu med högar av grenar mitt i vägen.
Jag var i konstsnöspåret i tisdags.
Åkbart men inte mycket mer.
Jag kör inga långlopp här, inga mil, inte en massa varv. Knappt 5 km då slingan ju är förlängd till 4,5 i år. Jag saknar förra årets kortare, sköna spår där jag åkte 3 varv varje gång och inte behövda oroa mig för ibland delvis smälta spår, bakhalt eller liten backe. Så jag är nog den enda som inte applåderar den mycket längre banan i år.
Jag plockade i alla fall upp min tappade truga nu.
Den var sönderkörd av pistmaskinen/spårsläden men jag befriade naturen från lite plast.
Årets vinter var ovanligt bra ovanligt tidigt och även februari har ju bjudit på några riktigt fina dagar, men för de kollegor som hatar denna tid på året så har jag lite svårt att försvara den just nu.
Även om tavlor fattas, en fönsterlampa väntar på att hängas upp och vi hade tänkt byta ut matmöblerna så ska jag ändå visa lite av förvandlingen i köket. Som innan renovering (men efter att bänken tömts på massor av förpackningar och prylar) såg ut så här:
Vi ville ha kvar både fönstret och planeringen i övrigt. Kyl och frys finns till vänster om fotografen här, där det går en gång in till rummet bredvid. Bild tagen från det hållet mitt i arbetet:
Så här såg det alltså ut när jag kom hem från jobbet en dag. Bra med spis i alla fall…
En bild när det nya växer fram.
Och sedan:
Klart! Med nytt golv och allt.
Många bilder togs i mörker i december och vårt väldigt bleka färgval kommer göra sig bättre i vårsol med lite färska blommor som plockats in, här en knallande röd amaryllis i juletid.
Jag hade hellre haft en mer mönstrad bänkskiva men den vi ville ha i sten/keramik gick inte att få utan skarv – och dessutom en skarv som skulle hamna mitt på bänken nära fönstret – så det fick bli laminat.
Och då ville jag inte ha en som ser för mycket ut som fejksten.
Skivan är stänkskydd på väggen också, så slapp vi välja ett kakel som skulle passa in.
Så en klassisk före-bild:
Efter:
Den största vinsten är inte utseendet utan att vi fått ordning i köket. Rensat en del, skjutit en del problem ner till kartonger i källaren och fått en del mer förvaring. Som det ljuvliga speceriskåpet.
Några utdragbara lådor plus hyllor och plats för alla paket med flingor, förpackningar med kaffe och te, bakgrejer, glöggflaskor, godis och snacks. Där det tidigare var ett nedre köksskåp, ett litet hyllplan i bänkhöjd samt en öppen hörnhylla ovanför. Där det också blev stökigt… Skåpet syns här till vänster där det ligger mellan utgång till hallen och kyl + frys.
Tack vare detta och den härliga, rymliga kastrullådan så har vi faktiskt några helt tomma skåp i köket nu. Svindlande.
Kranen blev en rundformad i en slags bronsfärg.
Kanske inte nyputsad här men vi är nöjda med valet. Och med köket i stort. Så skönt att ha det gjort! Vi borde njuta mer sa jag till min man häromdagen.
Igår åkte jag till närmast bokhandel innan jobbet. Den kändes ganska liten nu, jämfört med de reor jag besökt i större butiker inne i stan. Men några böcker blev det i alla fall för min del.
Hambergs är en uppföljare och Hansens, denna speciellt skriven för unga, känner jag ju till. De övriga var snygga spontaninköp. Och så den här i pocket:
Samt en liten en som kanske kan lära mig ett och annat:
Jag är så dålig på fåglar men tycker det är kul att veta vad man ser. I vintras har jag två gånger sett domherrar i vår trädgård – första gången på tiotals år som jag ser domherrar! Jag googlade till och med för att se om jag kunde misstagit mig, de var inte knallröda på bröstet, men de måste ändå varit rätt sort.
Återstår att se om jag lär mig några nya pippifåglar, en god läsvår ska jag i alla fall ha.
Innan jag skrinnade på blankisen i söndags så var jag i skidspåret.
Körde bara knappt 5 km trots att spåren var fina och dessutom snabba – med vallan jag fick av syrran slapp jag bakhalt också.
Men trots att det gick snabbt och lätt så var det inte så njutbart. Konstigt? Jag tror det beror på två saker där den första är mängden människor.
Det var nämligen massor med folk i konstsnöspåret, även om jag tog några folktomma bilder på rundan. Och även om dessa människor inte alls påverkar min åkning; de är snabbare och då det är tvåfiligt så behöver jag aldrig varken flytta på mig eller köra om någon. Skönt. Men. Det blir en annan upplevelse om man ser folk hela tiden. Spåret går samma väg fram och tillbaka så man möter alltså alla som är på väg åt motsatt håll, vilket är en skillnad mot natursnöspåren (där det heller aldrig är många samtidigt).
Sedan var snön väldigt hård, så det raspade och skrapade konstant under skidorna. Inte det mysigaste ljudet. Skulle man ramla så är det ju inget mjukt alls på marken men turligt nog klarar jag av den lilla nedförsbacken bra.
Det blev alltså en lätt och snabb tur men utan att jag njöt som jag ibland gör.
Ser härligt ut, visst?
Idag hoppas jag kunna ta en tur på lunchen, då det lär vara i princip tomt pga vardag, dimma och moln. Men jag måste försöka hitta en statusrapport så jag vet om det alls finns några spår kvar, efter lite regn igår och plusgrader som hänger kvar.
Svajigt väder.
Jag ska passa mig för att pumpa ut videos i bloggen men en liten en, där man knappt hör isen alls i början och slutet – ytan var så slät och fin. Vi provar.
Hurra, kylan mellan lördag och söndag räckte för att isen skulle bli hård och fin. Mer än fin.
Så efter en liten skidtur, som jag återkommer till, gick jag ner för en tur. Hade läst färsk rapport om att det varken var mjukt eller överis så jag tog på mig en varmare jacka och bytte pjäxor.
Det var onekligen ett bra beslut.
När isen ser ut så här så ska man passa på.
Dock åkte jag inte så länge eller långt, men min skridsko-FOMO botades snabbt. Nu hade jag fångat stunden.
Och ska se om jag kan få ut en liten video här.
A-mamman 