Hjälte på is

Det fanns ju en anledning till att jag skyndade hem från jobbet och tog på termobyxor och gav mig ut i snövädret. Det var inte enbart för att njuta av vintern som återvänt utan för att ta med den här killen, min lilla hjälte, på hans första skridskoträning.

Och som han imponerade! Han har mycket att lära rent åkmässigt men han vill, han vågar och han orkar.

Träningen heter Skridskokul och drivs av bandyklubben, således kör man på den utebana vi besökte ett antal gånger under jullovet.

Barnen delas in i grupper efter ålder och hans gäng gjorde diverse övningar (kull, slalom, driva en boll en bit) innan de fick spela match.

I en hel timme åkte de, han fick lite ont i ryggen och satte sig ner för att vila en gång men var uppe igen efter ungefär 30 sekunder. Han måste ha blivit rejält mör i benen och kanske lite öm i fötterna. Men inget klagande inte, bara glädje. Särskilt när en gammal kompis, från en familj som vi umgåtts mycket med, kom åkande från en av fortsättningsgrupperna.

Det är inte så lätt att känna igen barnen med utrustning på men det var ju tur att han hade hunnit få en hjälm med galler, för det ska man ha.

Med oss hem fick vi också en bandyklubba, en tröja att ha på träningarna, en mössa och en vattenflaska med lång pip för att kunna dricka genom gallret. Coolt.

Nästa träning är redan på lördag, det ser han fram emot.

 

Och så lite bilder från skogen 

Jag har både gått och sprungit i den älskade skogen i helgen. Den är ju inte jättestor här, mellan vatten, bostäder och väg, men det finns ändå kilometervis med små och stora stigar.

Jag önskar att min favoritfärg grön snart får sällskap av vinterns vita.

Nu var det is på en del blöta delar, här får man trippa runt på kanten om man inte ska halka.

Mest frestande var det här: att se en av hästarna från den lokala lilla gården arbetas på ett äng.

De vita stråken i marken är promenadstigar där is och frost dröjer sig kvar. Lite mer vinter bara, sedan blir det ännu bättre ute.

Födelsedagen

7-årsdagen började med uppvaktning i sängen, sång och paket.

Den nyfunna kärleken till skridskoåkning syntes i önskningarna: hockeyhjälm och handskar.

När det på eftermiddagen var dags för fika fick han sätta ljusen på plats i tårtan.

En mycket god blåbärsprincess.

När han skulle blåsa ut ljusen hann jag knappt med att fotografera men det blev i alla fall en bild.

Sedan lektes med de små kusinerna och deras gåvor – bl a en slags bilbana som äldsta kusinen var snäll att hjälpa till med. När övriga gäster åkt hem stannade kusin C kvar och förgyllde vår kväll, särskilt min: jag fick massage och sällskap på en skön promenad innan vi åt middag. En bra dag.

Noll grader

Konstigt väder, inga grader alls ute i helgen? Noll och mulet.

I lördags förmiddag tog jag i alla fall en runda i skogen, med trailskor, vintertights och julklappströja.


Jag hade långärmad undertröja och nyaste favoritstrumporna också.


På julafton kunde jag snabbt se att jag hade en exakt likadan tröja som den nya men i annan färg. När jag såg att storleken var samma visste jag att den skulle passa bra, denna färgmatchar dessutom terrängskorna.


Det är kanske oviktigt, men kul.

Tårta

Utan ljus,


och med ljus. 7 stycken förstås.


Sång, paket, kusiner, tårta, festis och farmors kakor. Så firar han födelsedag.


Plus att han hunnit åka skridskor på förmiddagen. 

Grattis till vår inte så lilla A idag! Jag ska se om jag fångat finaste killen på några bilder i stora kameran. Men först: plocka disk och vila magen.