Loungemöbler

Vi har en liten, stenlagd uteplats på husets framsida, möblerad med ett gammalt och grånat set trämöbler. Vi sitter aldrig på denna plats men den är solig och skulle kunna göras om till en soft loungedel, tänker jag.

På altanen runt hörnet har vi matbord och ett par däckstolar men här på framsidan skulle vi kunna ha en soffa, lågt bord och fåtölj. Men. Hur ska de se ut? Jag vägrar köpa något för 30.000 kr och jag tror dessutom att vi skulle behöva allt lite flytta närmare väggen för en mysig känsla. Nu är dock stora A så inne på att vi ska förnya denna del av trädgården så jag tror att vi måste göra slag i saken.

Hittat: kopior på stolen Acapulco som jag gärna vill ha 2 st istället för loungestolar.

Med soffa är det svårare. Men det är ganska lätt att säga vad jag inte vill ha: vit eller beige möbel, stor hörnmodell eller jättehög rygg. Jag älskar inte den kompakta konstrottingstilen.

Men jag tycker inte heller att det funkar med en soffa som ser helnaken ut utan dynor.

Snygg, men knappast när vädret gör att man måste ta bort dynorna.

I bästa fall kommer vi fram till något under maj månad så att vi har en ny sittplats i sommar. Tills dess får vi ställa tillbaka möbler på den nyoljade altanen. Först av allt tar jag nu helg efter några timmar på kontoret.

Trevlig valborg!

Det grönskar

Nu händer det grejer i naturen!

För två veckor sedan fanns inga halvt utslagna löv och inga gröna gräsmattor. Nu blommar ganska mycket i diken och skogskanter.

Vårigt vackert.

Nu ska vi på middag hos vänner, det är ju söndag fast ändå inte eftersom ett barn är ledigt imorgon (studiedag), ett ska vara några timmar på fritids och en pappa jobbar hemifrån.

Lördagsfrukosten

Hemma hos S, där jag knappt kommer innanför dörren innan jag börjar fota allt vackert, var det idag dukat för frukost.

Chiapuddingarna som skymtade i förra inlägget var bara en av delikatesserna som vi bjöds på.

Färskt bröd köpte vi med oss på vägen, vi vänner från den gamla mammagruppen. Jag tog dock aldrig kort på det eller på pålägg, croissanter, marmelad, kaffe och te, men däremot på grön smoothie med matchande fat och vas.

Och fikonträdet i det soliga gårdshuset där vi träffas.

Och så på bebisen! Två månader gammal, han låg en stund i min famn.

Imorgon visar jag desserten, för visst fick vi en sådan också. Det är verkligen en njutning varje gång man får komma hit!

Ranunkler

De är som pionernas småsyskon. Runda, fylliga, vackra, i många olika färger.

Imorse fick jag avnjuta frukost vid ett bord prytt med rosa ranunkler.

Det bjöds så mycket gott som jag ska visa mer av senare.

Nu ska lilla A cyklas till ett kalas medan storebror kör ännu en fotbollsmatch.

Lite besatt

När jag igår konstaterat att jag inte längre funderade lika mycket på Aviciis öde så kom uttalandet från hans familj där det framgår att han tog sitt liv. Och jag vill bara läsa mer och mer om honom, jag googlar recensioner av filmen Avicii: True stories (som jag såg för någon månad sedan) för att läsa hur den mottogs och beskrevs då. Vad folk tycker nu är glasklart.

Jag får veta att han hade en flickvän som inte tidigare nämnts i media och på hennes Instagram finns numera flera bilder på pojkvännen Tim och ett långt brev skrivet till honom efter hans död. Hon berättar om deras gemensamma intressen, deras kärlek, att hon efter beskedet om hans död åkt till hans hus; legat på golvet i badrummet, tagit med sig lakan med hans doft från sängen. Sådana saker som liksom KÄNNS när man läser.

Och så lägger hon upp ett bildspel med flera bilder på Tim och hennes lilla son. Man ser dem sova – en skärmdump här nedanför – sitta vid pianot tillsammans, man ser pojken sitter på en skrattande Tims mage på en strand. Bland annat.

Jag tyckte det var skönt att tänka att han inte hade barn, för barnens skull – att slippa mista en förälder – men de här bilderna är rörande. Och så finns en film där barnet är ledset när Tim gått ut från huset en dag. Mamman pratar med sonen men han bara pekar och snyftar ”Tim”. Rätt jobbigt att se nu efteråt.

Och så undrar jag en hel massa om självmord. Hur tänkte han och varför? Han verkade glad säger de som träffade honom den sista tiden och han var på semester långt hemifrån. Planerade han att ta sitt liv? Redan innan resan? Eller hur och när togs beslutet? Hur tänkte han angående de efterlevande: mamma, pappa, syskon, flickvän? Förstod han hur livet skulle bli för dem? Bryr man sig inte om man mår så dåligt? Och hur tänkte han kring allt det praktiska? En kropp i Oman, en familj i Sverige, ett hus, en hund och en sörjande partner i USA? Hur tänkte han på dem han träffade de sista dagarna? Visste han mycket väl att den sista måltiden var den sista måltiden? Och skulle han ångra sig om han kunde, nu?

Ni hör ju själva: jag håller på att bli besatt. Så många frågor utan svar.

YMR Track Club

När jag hittar något som är nytt (för mig) eller väldigt snyggt eller väldigt kul, då kan jag inte låta bli att tipsa här på bloggen. Nu kom turen till YMR Track Club, det svenska sportklädesmärke som startades 2017 av förra längdhopparen Peter Häggstrand. Genom sociala medier känner jag igen den barbröstade killen på första sidan på hemsidan. Lite kul ändå.

Här är några snygga plagg i retrostil, i färger som jag diggar:

Jag inspirerar härmed mig själv till en löprunda ikväll, även om jag har gamla vanlig kläder på mig.

Fakta och historia:
YMR Track Club startades av den före detta olympiske längdhopparen Peter Häggström Lindecrantz 2017. När Peter, som hoppat över åtta meter i längdhopp och vunnit sex stycken SM-guld för klubben, flyttade hem till Borås igen, ville han göra något för att hylla sin klubb IK Ymer på deras 100-årsdag. Peter studerade gamla bilder och plagg från klubbens arkiv och sin egen samling av retroinspirerade sportplagg och började skissa på en kollektion av sportmode i premiumsegmentet.

Det första plagget blev en uppdaterad variant på föreningens klassiska track pants från 70-talet. Pressvecken och de klassiska revären fick följa med liksom passformen och kvalitén på tyget. Vänner och bekanta gillade byxan så pass mycket att Peter bestämde sig för att göra en hel kollektion och han gjorde IK Ymer till delägare i bolaget. Hundra år efter att klubben bildades gick YMR Track Club live. Varje plagg präglas av en historia av sport och mode.

Namnet YMR är en förkortning av Ymer och kommer från jätten Ymer från den Nordiska mytologin. Jätten Ymer var en riktig atlet och bar världen på sina axlar efter att jorden skapats i en kollision mellan eld och is.

Start på säsongen

Äntligen säsongspremiär för lillebrors fotbollsträning!

Han har räknat dagarna fram till igår.

Klädd i Ronaldokläder och ärvda skor äntrade han planen, glad över solen som värmde så att han kunde ha shorts och T-shirt.

Ett gäng ungdomar leder gruppen med barn födda 2011. Och lilla A var lika nöjd efteråt som han var förväntansfull innan: han tyckte det var toppenkul.

Han önskar bara att de hade fler träningar än en gång per vecka.