Hus med bastu

För 22,5 miljoner kan man få ett sådant här badrum – är det en inglasad bastu med en dusch i?

Och kolla aggregatet, alltså hållaren med stenar. Hur snyggt är det inte?

Här kan ni se alla bilder, bland annat hur badkaret i förgrunden ser ut. Eller badkar, det är nog ett alldeles för vardagligt ord som inte gör pjäsen rättvisa.

För de 22,5 miljonerna får man förvisso inte bara detta rekretationshimmelrike utan sisådär 300 kvm till.

Det roliga med huset är att det har en stil från 1928 och därmed skiljer sig från många andra objekt i och utanför storstäderna. Det blir mycket mer själfullt tycker jag.

Dagens inspirationstips alltså, så här när semestern är slut och min egna dagar inte är lika bloggvänliga längre.

Bilder från annonsen i länken ovan

Loungemöbler

Vi har en liten, stenlagd uteplats på husets framsida, möblerad med ett gammalt och grånat set trämöbler. Vi sitter aldrig på denna plats men den är solig och skulle kunna göras om till en soft loungedel, tänker jag.

På altanen runt hörnet har vi matbord och ett par däckstolar men här på framsidan skulle vi kunna ha en soffa, lågt bord och fåtölj. Men. Hur ska de se ut? Jag vägrar köpa något för 30.000 kr och jag tror dessutom att vi skulle behöva allt lite flytta närmare väggen för en mysig känsla. Nu är dock stora A så inne på att vi ska förnya denna del av trädgården så jag tror att vi måste göra slag i saken.

Hittat: kopior på stolen Acapulco som jag gärna vill ha 2 st istället för loungestolar.

Med soffa är det svårare. Men det är ganska lätt att säga vad jag inte vill ha: vit eller beige möbel, stor hörnmodell eller jättehög rygg. Jag älskar inte den kompakta konstrottingstilen.

Men jag tycker inte heller att det funkar med en soffa som ser helnaken ut utan dynor.

Snygg, men knappast när vädret gör att man måste ta bort dynorna.

I bästa fall kommer vi fram till något under maj månad så att vi har en ny sittplats i sommar. Tills dess får vi ställa tillbaka möbler på den nyoljade altanen. Först av allt tar jag nu helg efter några timmar på kontoret.

Trevlig valborg!

Lördagsfrukosten

Hemma hos S, där jag knappt kommer innanför dörren innan jag börjar fota allt vackert, var det idag dukat för frukost.

Chiapuddingarna som skymtade i förra inlägget var bara en av delikatesserna som vi bjöds på.

Färskt bröd köpte vi med oss på vägen, vi vänner från den gamla mammagruppen. Jag tog dock aldrig kort på det eller på pålägg, croissanter, marmelad, kaffe och te, men däremot på grön smoothie med matchande fat och vas.

Och fikonträdet i det soliga gårdshuset där vi träffas.

Och så på bebisen! Två månader gammal, han låg en stund i min famn.

Imorgon visar jag desserten, för visst fick vi en sådan också. Det är verkligen en njutning varje gång man får komma hit!

Ranunkler

De är som pionernas småsyskon. Runda, fylliga, vackra, i många olika färger.

Imorse fick jag avnjuta frukost vid ett bord prytt med rosa ranunkler.

Det bjöds så mycket gott som jag ska visa mer av senare.

Nu ska lilla A cyklas till ett kalas medan storebror kör ännu en fotbollsmatch.

Tulpaner

Buketten köptes i onsdags och närbilderna togs i torsdags men nu får tuplanerna bli fredagsblommor i bloggen.

Ljusa, rosa/gula, fyllda tulpaner.

Vackra.

Ikväll har vi blivit bjudna på middag hos en familj som vi känner genom barnen, men aldrig besökt förut, så kanske köper jag med en liknande bukett till dem.

Nu önskar jag er en fin fredag! Och att ni svarar på frågan om favoritmånad.

Kullerbytta i snö

En dag i helgen gick vi med med barnen ut på isen i solen. De har tyvärr inga längdskidor och då det sällan finns tillfälle att åka så kommer vi nog inte köpa någon utrustning på ett tag. Om man visste att man fick sådana här dagar varje år, då skulle jag inte tveka, men nu fick de snällt promenera. Alternativt bli burna av en kusin.

Eller springa.

Vi gick upp på land en bit in i viken. Bland tallar, ljung och blåbärsris.

För att spana in den här gamla stugan. Ett smutsigt och trasigt litet ruckel, jag är säker på att jag hört att den var min farfars från början.

Vi kikade in och det här var det mest hela och rena.

Vem sjutton sätter upp ett sådant hantverk i en miniatyrstuga där någon knappast kommer bo? Och när sattes den upp? Jag får bestämt höra med markägaren, bekant till familjen i ett par generationer. Han vet kanske inget om bonaden, men om själva stugan och hur den har använts.

Tänk ändå, att någon har suttit och sytt dessa stygn.