Värmland igen 

Nu bär det faktiskt av till Värmland igen, till stugan, skogen och sjön.

 

Jag hoppas hinna med en runda löpning, annars ska båten tas upp och utemöbler bäras in. Men, den egentliga orsaken till resan denna helg är en släktträff. Min mamma hade 5 syskon och med dem som utgångspunkt har det bjudits in till kalas på lördag eftermiddag. Det kan bli galet många, en hel hög med kusiner och kusinbarn!

Så, nu väntar en helg i stugan med min systers familj (minus handbollstjejen som har seriepremiär med nya laget imorgon). Frisk luft, lite arbete, vila och släktingar!

Stella på fötterna

Jag fyndade ett par skor från Stella Sport i somras – hon gör ju så snygga grejer tillsammans med Adidas.


Jag är ingen produktfotograf som lägger rätt snören och så, men ni ser ganska väl hur skorna ser ut. Sportiga men diskreta till en vardagsoutfit.


Väldigt snygga färger tycker jag.


Och ett pris som var så bra att det nästan kändes som om jag lurade mig förbi kassan i butiken.

I skymningen 

Det blev en dryg halvtimmes kvällspromenad igår. Men oj, vad tidigt det mörknar nu!

Jag svängde förbi barnens skola för att hämta hem dem, då de gått dit med ett par grannar för att leka på skolgården. Bakom skolan, uppe på platsen för valborgsfirandet, hade någon tänt en eld. Jag såg ingen människa men det brann fint i den ordnade eldstaden och jag hörde lite röster längre bort, så jag förutsätter att allt var under kontroll.

Ikväll är min man borta men jag tänkte ta mig ut på en springtur när jag hämtat barnen och det fortfarande är ljust (lilla A brukar numera tycka att det är ok att vara hemma en stund med storebror). Vädret fortsätter att vara ovanligt varmt, lite växlande molnighet på dagarna. Nattfrost känns långt borta!

Fler bilder från brasan

Har man nu varit på en mysig middag i skogen och kunnat fota elden med mobilen (runt omkring blev det ju för mörkt) så är det väl inte så konstigt om man fortsätter med bilder några dagar efteråt? Se så vackert.

Och kycklingen på tillagning.

En bit grillad brie med marmelad. Gott! Och kladdigt.

Idag serveras barnen pannkakor hemma i köket då farmor är åter, en gång i veckan. Själv kanske jag ska köpa med mig indiskt hem? Den där urgoda Palak Paneer till exempel.

Mera skog, löpning och lite bad 

I lördags körde jag intervaller, denna gång de gamla 4 x 2minuter. Det är ingen favorit men ibland är det nääästan lockande och fördelen är att jag kan hinna fota i min minuts gåpaus mellan löpsträckorna. Jag valda platta rundan vid vattnet.


Och när jag kände det vinröda ansiktet hetta och badbryggan närma sig, intervallerna var klara och nedjoggen tillräckligt lång – då kunde jag inte motstå.


Inget dyk men ett dopp vid stegen. Strax under 15 grader säger en termometer.

Ganska skönt att ta på vindjackan när jag skulle gå hem.


Och igår sprang jag milen, bra va?! Att jag dessutom sprang den med sällskap och att vi småpratade HELA vägen är ju toppen. Både för trevligheten och för orken. Men. Inte för tiden.

Jag ser nu att bilden är lite suddig men jag stannade faktiskt till när jag tog den, så jag kan inte skylla på farten. Kan inte heller skylla sluttiden på att jag stannat till många gånger.

Det är mental träning för mig att försökta strunta i den tid som syns svart på vitt och är dålig. Jag visste ju att det skulle gå aningen långsammare när man springer och pratar och jag tyckte det var helt ok. Jag ville ju ha sällskap! Men så, när jag tar med mobilen för att mäta meter, så ser jag ju också tiden efteråt. Och konstaterar att den är flera minuter långsammare än vanligt. Så då spricker tanken ”tiden och farten spelar ingen roll, huvudsaken att vi har en bra runda och springer ganska långt”. Suck.

Det är därför klokt att jag ofta inte tar med mobilen, för om det går segt eller tungt så räcker det med att känna det, jag behöver inte se siffror som talar om det för mig. Fokus nu: att det var superbra löparväder och att vi verkligen orkade snacka i 9,5 km innan vi sa hej då nedanför min gata, då jag drog lite raksträcka fram och åter för att komma upp i 10 km.

Jag ska försöka ha sällskap lite oftare och kanske våga mig på den där gränsen att komma över milen. För om man ska springa t ex 12 km är det ju bra om det går aningen långsammare än vanligt, så att man orkar.