Mera skog, löpning och lite bad 

I lördags körde jag intervaller, denna gång de gamla 4 x 2minuter. Det är ingen favorit men ibland är det nääästan lockande och fördelen är att jag kan hinna fota i min minuts gåpaus mellan löpsträckorna. Jag valda platta rundan vid vattnet.


Och när jag kände det vinröda ansiktet hetta och badbryggan närma sig, intervallerna var klara och nedjoggen tillräckligt lång – då kunde jag inte motstå.


Inget dyk men ett dopp vid stegen. Strax under 15 grader säger en termometer.

Ganska skönt att ta på vindjackan när jag skulle gå hem.


Och igår sprang jag milen, bra va?! Att jag dessutom sprang den med sällskap och att vi småpratade HELA vägen är ju toppen. Både för trevligheten och för orken. Men. Inte för tiden.

Jag ser nu att bilden är lite suddig men jag stannade faktiskt till när jag tog den, så jag kan inte skylla på farten. Kan inte heller skylla sluttiden på att jag stannat till många gånger.

Det är mental träning för mig att försökta strunta i den tid som syns svart på vitt och är dålig. Jag visste ju att det skulle gå aningen långsammare när man springer och pratar och jag tyckte det var helt ok. Jag ville ju ha sällskap! Men så, när jag tar med mobilen för att mäta meter, så ser jag ju också tiden efteråt. Och konstaterar att den är flera minuter långsammare än vanligt. Så då spricker tanken ”tiden och farten spelar ingen roll, huvudsaken att vi har en bra runda och springer ganska långt”. Suck.

Det är därför klokt att jag ofta inte tar med mobilen, för om det går segt eller tungt så räcker det med att känna det, jag behöver inte se siffror som talar om det för mig. Fokus nu: att det var superbra löparväder och att vi verkligen orkade snacka i 9,5 km innan vi sa hej då nedanför min gata, då jag drog lite raksträcka fram och åter för att komma upp i 10 km.

Jag ska försöka ha sällskap lite oftare och kanske våga mig på den där gränsen att komma över milen. För om man ska springa t ex 12 km är det ju bra om det går aningen långsammare än vanligt, så att man orkar.

 

Lördagsmiddag i skogen


Våra grannar styrde upp en middag i skogen igår!

4 familjer tågade till den eldplats som vi besökte förra vintern och som jag numera springer förbi på mina turer med trailskorna.


Värdparet hade förberett all mat och en eld tändes så snart vi kommit fram.



Det bjöds på läsk, öl, vin och torkat renkött medan lågorna brann och mörket sänkte sig över skogen.



På en muurika tillagades kyckling som blev till goda tortillas.



Det fanns gott om goda tillbehör och även desserten grillades: marshmallows och brieost.




Barnen lekte mörkerkurragömma och de två hundarna tyckte också att det var toppen ute i skogen.



Vilken härlig kväll! 

Svampar 

Lite fler bilder på vackra svampar, som verkar frodas efter regn under sensommaren.

Min svärmor har tydligen plockat galet mycket Karl Johan vid sitt lantställe och på Instagram såg jag en bild med ett barn i 4-års åldern som höll i en Karl Johansvamp som såg helt overkligt stor ut. Som om ungen höll en tax i famnen ungefär! En stor tax.

Jag fotar ju bara svamp men ni kanske plockar?

Utelek

Jag blir nästan lite lycklig när jag får med mig barnen ut i 45 minuter innan det mörknar.

Lekplatsen besöks ju inte så ofta längre, men inga grannbarn var ute och lekte och inga klasskompisar var på besök. Underbart att då släppa alla skärmar och istället gunga en stund.

Och rusa upp i skogen bakom parken för att inspektera att gammalt kojbygge.

Hänga lite i ett träd.

Sedan knalla hemåt igen, i tid för att äta en kvällsmacka och se Pepparkornen på Barnkanalen.

Söndag

Stora A har spelat fotbollscup, sin första på 7-mannalplan. Jag fotade massor men här är en bild från en paus på ett tak.


Lillebror hängde ihop med några andras lillebror.


Vi slapp regn och de vann en match, gott nog.

Nu ska jag nog yoga lite, eftersom jag hade tänkt springa men mest behöver intervaller och det har jag inte alla lust med så då vilar jag från löpning. Logiskt?

Jag sprang i alla fall igår och det var T-shirtvarmt i solen och rundan avslutades med ett dopp. Jag dök från bryggan igen! Då har man en fin september.

Blankt

Det har inte hänt så mycket blogginspirerande de senaste dagarna men en bild till från helgen i Värmland kan jag alltid lägga ut. Fin är den också, eller hur?!

Åh, vad jag älskar det spegelblanka! Stilla sjö vid skog, underbart.

Min man öste faktiskt ur denna roddbåt sedan, sned som den var av regnvatten.

En höjdpunkt 

Förutom bröllopet, helgens stora händelse och orsaken till att vi alls styrde mot Värmland, hade jag en fin stund vid stugan. Det kom lite duggregn men det var inte kallt och jag tog mina ömmande ben (träningsvärk i låren) ut på skogsvägarna.


Jag joggade den vanliga rundan men gjorde flera snabba fotostopp. Vissa saker  kan man ju inte bara springa förbi:


Rådjur såg jag också men de ville inte riktigt stanna till och posera.


Min vana trogen avslutade jag rundan på stranden.


Där blev jag trippelt blöt: svettig, regnig och badad. Sista gången för i år?