Morgon och kväll

Kall, solig och lite isig morgon vid skolan.

Jag har inte gett upp hoppet om vintern även om prognosen är oroväckande mild.

Igår kväll var det hockey för lilla A som vanligt, och jag tog en bild vid viken utanför hallen.

Sedan hann vi med lite handboll på kvällskvisten och träffade min syster på läktaren. Nu drar hon iväg på kombinerade jobb- och sportlovsresa och jag är lite avis på alla dem som reser till Alperna. Men någon gång kanske det är dags för oss också igen.

Blåbärsris

Sjävklart är blåbärsriset vackrast i vitt så här års, men innan jul plockade jag med mig lite från en skog i barmark. Jag la det i luvan på jackan.

Efter ett tag kom det både små blommor och vita bär, som vissnat medan grönskan kvarstår. I flera månader!

Bra grej att ha inne alltså, gratis grönt från naturen.

Välkomnar inte våren

Jag välkomnar ljuset som återvänder nu, jag har verkligen ingenting emot solsken, och satt ute en stund mot husväggen i helgen.

Men vår är jag inte redo för.

Jag vill åka mer skidor, jag vill ta fram långfärdsskridskorna, jag vill köpa blåbärssoppa av scouterna nere på isen, jag vill ta med barnen till pulkabackar på kvällarna. Jag vill springa och gå i snö och njuta av en vit skog. Och sen, om ungefär en månad, vill jag ha takdropp och vårkänslor.

 

Solig isgata

Strålande sol, plusgrader och fågelkvitter. Och isgata.

Så nu fick jag användning för de nya broddarna att dra på löparskorna.

Jag sprang 5 km och efter en mycket försiktig och långsam inledning vågade jag sedan jogga på ungefär som vanligt.

Jag mötte färre personer än normalt på en solig helg, men med tanke på underlaget var det inte så konstigt. Mina broddar klarade dock uppgiften och jag fick en runda i solen, med ljudet från metall på is vid varje steg.

Imorgon funderar jag på ett långpass på asfalt.

Fredagsblommor och torsdagsboll

De köptes på en ondag men kommer att förgylla även en fredag. Vita tulpaner från kiosken på väg hem.

En gammal bukett behövde bytas men viden kunde sparas och snittas om.

Sedan fångades lite februarisol på bild (jag har haft flera halvdagar på kontoret pga utvecklingssamtal i skolan).

Igår fick jag äran att följa med stora A på torsdagsträning i handboll.

Nostalgichock att kliva in i en gympasal.

Han säger sig fortfarande hata handboll men vi har tvingat honom till något annat än skärm och TV-spel, nu när fotbollen går på sparlåga. Tillsammans med ett par killar från fotbollslaget har han han så börjat träna en gång i veckan med ett lag i närheten.

Och jag måste säga att det inte syns någon direkt skillnad mellan de nya och de gamla i laget, killarna hänger med bra. Men match i helgen, nej. Det vill inte A vara med på.

Midnattssolen

Vid surfande på bloggen kom jag till mina inlägg för resan till Riksgränsen i slutet av maj. Och insåg att det inte fanns någonting här om midnattssolen!

Jag tror mig minnas att solen skymtade den första natten som vi bodde där, den andra natten (då några passade på att ta kvällsliften upp i backen) var det tyvärr mulet. Men ljust, det är det ju ändå.

Detta foto över sjön togs någon gång mellan midnatt och kl 01.

Och jag vet att den här bilden på mina ben togs samtidigt, för att man skulle se ljuset på ett helt annat sätt när man inte riktar kameran (alltså mobilen) mot himlen.

Ljust dygnet runt alltså, redan i maj månad.

Bonusbild från dagtid, i skidbacken med utsikt mot Torne träsk:

Riksgränsen, en riktigt häftig plats.

Sol ute, skridskor inne

Inne i stan är gatorna bara och när solen strålar pratar folk om vår. De ler lyckligt och jag muttrar surt. För det är INTE vår i mitten av februari. Och hemma i området, där är det ganska mycket vinter än.

Jag jobbade bara halvdag pga utvecklingssamtal på skolan, hann ner och fota isen vid 14-tiden.

En man vandrade obekymrat rakt ut på viken, men det är ingen yta som passar skridskor och ingen snö finns kvar för skidor.

Här, upp mot husgatorna, syns däremot mina spår från i torsdags!

Det var ganska djup snö där då.

Då killarna och jag kom hem tidigare än vanligt och det är tisdag, så passade vi på att rasta oss på Allmänhetens åkning i ishallen.

Jag klarade mig i 25 minuter bland vilda hockeykillar i olika åldrar.

Inte en enda vinglig mamma fanns som sällskap. Men stora A körde en del.

Och lillebror ville aldrig sluta. Han spelade med några fjärdeklassare som han känner från skolan.

En lite mer aktiv kväll än vanligt alltså.