I helgen

Stora A har sprungit ett slags lopp i helgen; vår fotbollsklubb har tillsammans med BRIS ordnat ett välgörenhetslopp där barnen springer så långt de orkar på en timme, sponsras med kronor per varv av familj och vänner, klubben och laget får sedan en del av summan de tjänar in och BRIS får en del.

Han sprang över 8 km på friidrottsbanan, med lite gåpauser, och jag är imponerad! De flesta barn i hans ålder har ju aldrig sprungit så långt eller länge förut. 21 mil fick hans lag ihop och ganska många tusen kronor.

Lillebror var med och hejade och fick Gladiatorautografer. Mamma fotade.

Min egen löpning bjöd på mer frustration än framgång. Här har jag precis avbrutit rundan (har nog aldrig hänt förut). Jag hämtade andan, tog några bilder och joggade väldigt långsamt hem sista biten.

Att jag springer färre km per vecka märks nog faktiskt, även om jag tränar annat.

Jag tröstade mig med en proteinglass i solen. Och en mycket trevlig bok, det måste jag erkänna trots ”varm och söt”-omdömet.

Söndag eftermiddag skulle övrig familj kolla på fotboll och jag stack in till stan, till systerdotter C. Fina hyllan är uppe nu.

Vi satt och pratade en stund i hennes lägenhet, som är väldigt lätt att trivas i. Sedan gick vi några kvarter för att käka vitlöksburgare till middag.

Att vara ute på vift så där hör inte till vanligheterna men det var mycket trevligt. Jag kom dessutom hem innan barnen gick och la sig.

Nu är det måndag och dubbla träningspass för mig, lillebrors fotbollssäsong startar på onsdag, storebror har träning onsdag, torsdag, fredag och match i helgen. Tur att vi är två vuxna som kan hjälpas åt.

Spegelblankt

Det blev en kort kvällspromenad även igår. Bra vana: att gå ut 20-30 minuter innan det mörknar.

Jag gick ner till vattnet och ut på en brygga. Vattnet var stilla.

Och utsikten fin.

Det är ju alltid mer eller mindre fint i naturen. Ibland grått, ibland blått, ibland grönt och skönt och ibland skinande snövitt. Ibland regnar det och ibland snöar det, ibland bländas man av solen och ibland ser man massor av små blommor på marken. Men det är aldrig fult.

Morgonen

Det blir ingen skärmdump från sonens telefon, där det låg ett God morgon-SMS med hjärtan… Men vårsol på vårskor på nysopad gata kan jag visa.

Eller, det ser lite grusigt ut? Jag kanske tog bilden på den del av vägen mot skolan som inte sopats än.

Här låg minsann en liten RÖDHAKE (tack Google) utanför skolan. Den är fin men sover inte sött utan är mycket död.

Som de flesta fåglar jag fotar.

Nu får vi se om det blir 17 grader varmt idag som prognosen har sagt. Jag spenderar dock lunchrasten svettandes inomhus. För fjärde dagen i rad.

Eftersom stora A har träning som vi måste hasta till i eftermiddag, och lillebror hänger med och jag inte kan jogga under tiden, och jag sedan måste fixa middag efter träningen, någon måste handla mat innan vi tar kväll och jag kommer inte vara jättesugen på att springa – kanske ta en lugn och fin promenad? – så är det skönt att ha träningen avklarad redan mitt på dagen. Så får det blir.

I pappas skor

Det går snabbast att stoppa i fötterna i stora skor, som man inte behöver öppna eller snöra igen. Som pappas vinterkängor.

Solig och snöig bild från påsken vid stugan. Liksom nästa bild, från inte alls öppet vatten. I pappas kängor.

Vi beundrade skymningen på sjön.

Och fotograferade.

I och med detta är jag nu kanske klar med vinterbilder för i år. Kanske.

Öppet vatten

Som ni såg på bilden igår: vikens vatten är nu öppet.

Det finns bara lite is kvar i kanten på sandstranden och på några stenar längs vägen vid vattnet.

Min lilla kvällspromenad bjöd på fågelkvitter och solnedgång. Här över äng och hus i vårt område.

Vilken dag som helst kommer jag kunna hitta blåsippor också, särskilt om det blir så varmt som prognosen säger. Välkommen, våren.