Det händer inte så mycket

Eftersom dagarna ännu är korta, vintern lika bortblåst som tidigare, och förkylningen inte har gått över, så händer inte mycket att skriva om. Ingen träning, ingen vacker natur. Eller ok, en fin himmel på väg till jobbet häromdagen.

Kontorstiden vid det egna skrivbordet avbryts ibland för ett möte eller en utbildning.

Lilla A fick en ny hockeyklubba av sina kusiner, men den var lite för kort så vi bytte den i helgen. Nu är den invigd och blev mycket omtyckt.

Bredvid sportaffären låg en möbelaffär som storebror och jag besökte. Han gillar inredning och har många önskemål inför framtiden (vi ska troligen bygga ut huset). Till exempel hittade han det här soffbordet.

Jag tyckte också om det, kanske kan det passa någonstans när vi gör om hemma.

Idag är det onsdag men någon hård lunchträning blir det förstås inte eftersom jag inte märker någon förbättring i fökylningen. Jag mår helt ok men hostar och snyter mig. Är inte redo för träning. Men har i alla fall dragit ner på onyttigheterna nu, efter ungefär 7 veckor med frossande… Och nästa vecka måste väl ändå förkylningen vara över?

De där fyrbenta vännerna

När lilla A tränade fotboll i sin nya, fina skola så tog jag en promenad i skogen.

Jag är fortfarande förkyld och har nu inte tränat på två hela veckor. Suck. Men frisk luft kan man ju sno åt sig i alla fall.

När jag närmade mig ett hus som finns, eller snarare en liten gård, så bräktes det väldigt mycket. Det var två getter som stod och gapade i en hage. Nästan skrek.

Men den här nyfunna vännen slutade faktiskt att låta när jag klappade hen.

Vi fann varandra.

Och jag försökte ringa upp stora A på Facetime, eftersom han nobbat promenaden men skulle ha älskat att få klappa getter.

Jag sa adjö till getterna och gick tillbaka mot skolan i duggregnet.

Men fick plötsligt se ljus på himlen, nästan sol.

Detta var i lördags, och ni vet ju hur fint den sedan strålade på söndagen.

Söndagssol

Idag har den skinit minsann.

Och jag var ute i nästan 1,5 timme på förmiddagen.

Jag gick dock inte hela tiden, utan pratade med mötande bekanta och slog mig ner på en bryggbänk.

Här satt jag i solen i en kvart och fick bland annat se två kanoter glida förbi.

Fint men egentligen inte önskvärt i januari.

Ljuset var dock önskat.

Flygfoton

Ett flygfoto från ett flygplansfönster, när vi lyfte från Kap Verde (raksträckan som jag sprang på syns som en tydlig väg upp från staden). Här hemma finns ju banne mig inte mycket att fota när födelsedagsfirandet är över. Det är mörkt när man går till jobbet, blåst och regn i stan under dagen och sedan är det mörkt igen. Om inte snön kommer snart så blir jag nog galen. Så nu får det blir lite flygfoton i bloggen.

Här ses Teneriffa på vägen ner mot Kap Verde.

När vi sedan lyfte hemåt från Sal så syntes den här staden suddigt under oss.

Och så försökte jag fånga en vildare kust, med vågor mot klippor.

Det känns lite nördigt att ta kort genom rutan på planet men det är kul tycker jag! Och ibland får man till jättefina bilder.

Bilder från hotellet

Hotellet på Kap Verde hade en huvudbyggnad med reception och restaurang, sedan bestod området av små enplanslängor i glada färger, med gångar och lite trädgård emellan.

Eftersom ön är så torr och färglös till sin natur så är det härligt att vi turister får lite konstbevattnad grönska.

Palmer, blommor och gräs.

Poolen var ganska stor men fylld med saltvatten, och inte jättevarm.

Skön att doppa sig i efter träning i alla fall. Och vacker i morgondiset.

Den här bilden nedan är tagen mellan poolen/litet hus för handdukar och badleksaker och vår huslänga. Där låg vi de sista dagarna.

Så här såg hörnet bakom mig ut.

Stranden nedanför hotellet är väldigt bred (eller djup, ni fattar?), så man får gå ett antal meter i sand innan man når havet, men det är ganska fint.

Efter de små dynerna blir det plattare ner mot vattnet och åt höger såg det ut så här.

Och så här, för att visa det vackra vattnet.

Hela familjen badade mer i havet än i poolen, vilket måste ha varit första gången.

Det fanns italienska lekledare på hotellet, för både vuxna och barn, men vi höll oss till lite egen träning samt bollsport. Som tennis, som inledde det nya året.

Och pingis, några gånger varje dag. Bara några meter från vårt rum låg detta bord under halmtak.

Eftersom det var All inclusive så åts och dracks det en del, både större måltider och snacks (mest pommes frites och gurka) samt dryck. Barnen bäljade i sig mangojuice.

Matbufféerna innehöll även sötsaker och bakverk, helt livsfarligt för mig.

Jag åt inte allt, jag lovar, men jag smakade massor. Massor.

Nu är det fredagskväll och blir nog lite godis hemma i soffan, med min förkylning. Jag kommer inte palla att dra ner på onyttigheterna innan jag kan träna igen, så det blir vardag på riktigt.

Trevlig kväll!

Löpning med och utan skor

Bor man vid en lång och bred strand så blir det såklart barfotalöpning vid havet.

Dock var sanden rätt jobbig att springa i, stundtals riktigt djup och mjuk.

Tur att det var vackert.

Jag lurade med mig mannen ut en dag också.

Vi sprang åt andra hållet än vi brukade promenera, bort från den lilla staden. Här fanns ett pågående hotellbygge och sedan ingenting alls under en bit, medan kustlinjen svänger runt en udde.

Jag tyckte att det blåste där och då, men ser ju på bilderna hur lugnt havet ändå var. Och färgen, alltså wow!

Efter första rundan i sand så tog jag nästa gång på mig strumpor och skor och gav mig ut på gatan.

Den turen såg ut så här på kartan (uppmätt i efterhand):

Fast fram och tillbaka förstås.

Utsikten på den andra rakan, efter hotell och lägenhetshus i början, var ganska beige.

Sand, sand och sand.

Men det var toppen att det fanns en bred trottoar att springa på, så man slapp vara rädd för livet på landsvägen. Två gånger körde jag denna runda och tyckte det var kändes förvånansvärt bra att springa en så till synes tråkig väg. Bra jobbat!

 

Hemma

Vi är nära vatten även här, men har ingen sand att gå barfota i, och färgerna är inte grönblåa under en värmande sol.

Det är faktiskt dötrist väder med moln och fukt. Ingen sol och ingen snö.

Men jag ger inte upp hoppet om vintern.

Däremot har jag fått en begynnande förkylning som slagit till under eftermiddagen så det blir nog ingen annan motion än promenader den närmaste tiden. Imorgon är det i alla fall vardag igen, efter en extra dag hemma idag då barnens skola var stängd.