Ännu en kall morgon

Att fånga soluppgången är jag alldeles för morgontrött för, men imorse kom jag i alla fall längre än till den egna rabatten.

Jag gick ut när jag väckt barnen och fotade lite sol och frost nere vid vattnet.

Ganska många minusgrader men ingen hinna av is på viken.

Vindstilla och soligt. Sista dagen i mars.

Frostig morgon

En kall krokus.

Det är soligt och lite vitt ute här idag och har varit flera minusgrader under natten.

Jag köpte penséer förra veckan men de klarar ju köldknäppar utan problem.

Så vi börjar veckan med lite isiga blommor. Och ännu en dag med hemarbete för mig.

Digital AW utanför en ishall

Tillbaka i ishallen!

Efter förra helgens avslutning för lilla A’s hockeylag så har de nu fått möjlighet att träna med dem som är ett år äldre. De har samtränat några gånger under året och de yngre har med minst en av sina egna tränare på isen, så nu tror jag att vi kommer köra åtminstone en gång i veckan.

Dock har det under kvällen kommit ut nya regler från klubben så vem vet hur det blir de kommande veckorna. I omklädningsrummet hölls i alla fall distans idag.

Medan passet pågick tog jag en promenad.

Och kopplade upp mig på en liten digital AW med några kollegor. Inte fel att sitta på en bänk i solen vid vattnet.

Så trots Corona är det en bra fredag för oss, med oxfilé till middag som köpts i en lokal köttbutik.

Önskar er en trevlig kväll.

Utelunch

Ute som i utomhus.

Igår blev det ingen promenad med stora A (som FORTFARANDE är hemma då han snörvlar en del och säger att andningen kan bli lite ansträngd). Istället sprang jag i skogen på min sk lunchrast.

Solen hade gått i moln men det var värre att det kändes så himla tungt och trögt igen. På en favoritstig där det lutar lite uppför känns det ungefär som om jag hade bestigit ett berg. Lika segt i benen som för flåset. Jaja, jag är ju knappast bortskämd med Runner’s High så det är väl bara att sega sig fram.

Avslutade med strech vid en stolpe, även om högerknät inte gillar att böja så djupt.

Sen provade jag lite framfotalöpning på gatan hem. Men kände mig mest som en flamingo i otakt eller nåt.

Idag blir det ett innepass på lunchen, jag återkommer till det. Och så sitter vi utspridda här hemma och jobbar, läser och spelar; en i köket, en eller två i vardagsrummet och A ibland på sitt rum. Bara lillebror ger sig iväg hemifrån på morgnarna.

Vår utan vårvinter

I helgen har jag sett årets första blåsippor.

Lite tidigt tycker jag, som för två år sedan hade det så här:

En mars då jag åkte skridskor hemma på viken flera eftermiddagar i rad och sedan firade en fantastisk påsk med skidåkning vid stugan.

Men utan vinter, ingen vårvinter. Och nu är det istället vår här. Dock – med kalla nätter och spår av is på vattnet.

Så jag fotar lite på promenaden och njuter av solen samtidigt som jag saknar smältande snö.

För våren är ju ännu bättre när den samsas med vintern. När södersluttningar är bara, men skidspår finns kvar, när det droppar från taken men isen håller.

Kanske nästa år?

Med storebror i solen

Ljus i virusmörkret: ta en lunchpromenad tillsammans i strålande vårsol.

Han är lite snörvlig och får inte gå till skolan eller på träning, men han är inte sjuk. Så att vara ute i över en timme var inga problem. Särskilt inte om man får ha med sig en boll.

Det var rekordmycket folk ute, som gick, joggade, rastade hundar. I ett område som vårt blir det mer befolkat då människor jobbar hemifrån.

När solen värmde åkte jackan av då det skulle radas upp och skjutas bollar.

Själv satt jag i solen på altanen på min eftermiddagspaus från arbetet. Och sedan kom lillebror hem från skolan.