Uteporträtt

Lilla A på skolgården imorse.

Man får inte fota barn här, varnade han mig, men det är knappast någon trängsel före kl 8 så jag zoomade bara in honom.

Med en annan ljuston i bilden, tagen nära utelampan som ger skuggor:

Barnen skulle kunna gå själva till skolan om man hjälper dem hemma på morgonen, men det är lite mysigt ändå att följa med! Vi har ju en kort promenad och det gör mig bara en kvart senare till jobbet, det är det värt.

 

Kvällstur

Igår kunde jag inte hålla mig ifrån skogen och snön.

Jag tränar oftast inte på tisdagar men naturen lockade. Det vara bara någon enstaka minusgrad, lite vitt som virvlade i luften. Och det var ljust! Kolla bara, nästan 19.30 på kvällen.

Så jag behövde ju inte alls springa i elljusspåret, som är rätt kort, utan kunde börja längs vattnet, ta uppför en backe och vidare på gångvägen i skogen. Jag hittar här och vet att inga stora hinder finns (utom ett nyligen nedfallet träd, men det var inget man riskerade att missa) så ljuset från snön räckte gott.

På slutet kom jag in en liten bit i lampornas sken och konstaterade att om alla rundor kändes så här, så skulle jag kunna springa varenda dag.

Det var en underbar halvtimme utomhus.

Graffitti, is och snö

Några bilder från lördagsturen till pulkabackar med lillebror.

Backarna är inte särskilt branta men det finns flera stycken runt ängen på valborgsområdet.

Och, uppe i skogen på ena sidan finns det här.

Inte vackert egentligen, men lite läckert ändå med den snövita bakgrunden.

I en annan av backarna har det spolats vatten så att barnen kan åka isbana.

Här räcker det med att åka på rumpan, det går snabbt utan något att sitta på – men man kan också ta med sig en gran…

Som gjordes på vår ena kvällstur.

Kvällstur ska det bli för mig i veckan, men med löpning i elljusspåret. Jag längtar nästan dit!

Naturlig skönhet

Det gnistrar och blänker. Det är kallt, hårt och mjukt på samma gång. Vintern, så intensiv i sin skönhet.

Att gå ut här i vindstilla solsken är som medicin för både kropp och själ.

Man kan såklart inte bota sjukdomar med vackra vyer men läkeprocesser kan faktiskt påskyndas av naturen och den mentala hälsan får sig en riktig boost utomhus.

Den som inte kan springa kanske kan gå. Den som inte vill motionera kan ta en kaffe i solen. Den som inte behöver rasta en hund kanske kan rasta barn. Det har jag gjort i helgen: tre rundor till snöiga backar och en isbana, för att barnen ska få åka och leka.

Skidpremiär

Min man fick längdskidor i julklapp av mig!

Skidor, stavar och bindningar köpte jag, pjäxor fixade han förra veckan. Så när dagens kusinkalas blev inställt pga krasslig jubilar så var det dags. Ut på isen.

Själv kör jag ju på arvegods.

Men det går utmärkt. Och ingen valla behövs på platt mark med tunn och fluffig snö. Det gled riktigt bra idag.

Men en solig skidbild, det tog jag på en okänd man när vi promenerade innan lunch.

För då var det sådär otroligt vackert ute.

Och isen är tjock och fin nu, en dryg decimeter säger de som vet.

Tack för den här helgen, solen och snön.

Äntligen

Dagens väder:

Sådan här vit vinter är bland topp 3 över det vackraste jag vet.

Får man dessutom en löptur så är det bara att tacka och ta emot. Och njuta.

Näsan rinner men kroppen känns ok, med nyfallen snö gick det bra utan broddar, och är det lite tungt i benen så spelar det ingen roll – för naturupplevelsen är det som räknas en dag som idag.

Det var disigt över viken, där några åkte skridskor (ännu ingen plogad bana) medan andra promenerade. Jag höll mig dock på land.

Och har sedan varit ute 1,5 h med lilla A. Skönt!

Bra idag

Det snöar. Och jag älskar det!
Det är fredag.

Jag har tränat på lunchen, ganska kort men intensivt. Det kändes ok.
Det är fredag.

Jag har ätit gott och bra, tog inga muffins på fikat.
Det är fredag.

Imorgon får lilla A ha sitt 8-årskalas med killarna i klassen.
Då är det lördag.