Sommarmat

Egenodlade morötter hemma hos min svärmor för en månad sedan.

Sallad på grönsaker från odlingen, med parmesan på toppen.

 Och fint kallt kött.

Paj på egna bär.

Som serverades med grädde och vaniljglass – aldrig fel.

Och så en råraka med tillbehör, från ett restaurangbesök nyligen.

En rätt som (minus tillbehören) påminner mig om friluftsarna på Lillön utanför Västervik, där jag gick en gång i veckan och vi på stormkök lagade till både potatis och eget björklövste. Ett fint barndomsminne. Och gott.

Fint från Lindex

Ny favorit i garderoben:

top

Kallas ”scuba top” och har ett underbart material som påminner om neopren. Jag gillar även färgerna, den generösa men inte tältiga modellen samt den halvhöga och vida kragen.

Är man modig så matchar man den med dessa coola brallor.
byxa

Annars funkar smala fint, i annan höstfärg.
smal byxa

Kanske en långkofta om det är kyligt?
cardigan

Och så en mindre handväska än vanligt, ljus och fin.
väska

Det var dagens inspo.

Bowlingkalas


Skönt att vara 4 vuxna och att inte ha kalaset hemma! 24 barn blev det igår plus de tre småsyskonen som hängde bredvid.


En timme bowling ingick och sedan pannkakor och glass, plus de kladdkakor vi tagit med själva.


Vi sjöng och killarna hade på sig tröjor med namn och ålder, som faktiskt också ingick i kalaset.


Paketöppning fick vänta tills vi kommit hem.

Idag pustar vi ut med fotbollsträning, löpning + bad, tennismatch och Pokemonjakt. 

Morgonhimmel


Fotat i väntan på bussen imorse. Molnigt men varmt.


Nu är det dags för kalas – vårt eget! Tillsammans med en vän i samma klass ska stora A nu ha bowlingpartaj. Skönt att inte vara hemma med 25 barn och ganska skönt att få det överstökat. Att fira mitt i sommaren funkar inte länge nu när barnen är äldre, så kalaset fick vänta till skolstarten.

Det tog bara några timmar…

… innan jag badade.


Jag var svettig på riktigt när jag hämtat hem barnen men inte sjutton ville de följa med och bada! Inte ens en cykeltur, en knapp kilometer till den lite större stranden, lockade killarna. Men jag stack dit.


Det började duggregna men var alldeles vindstilla och fortfarande varmt i luften. Vi pratar alltså om över 25 grader – klart man blir badsugen. 

Och lite sällskap fick jag.


Svalt men inte alls svinkallt. Det blir fler bad, var så säkra.

Sensommar

Det har blivit högsommarvarmt igen!

De första äpplena har mognat och plockas in. De omogna äts i och för sig också av ett antal barn.

Kylan skrämde upp oss ur vattnen i augusti, vi satt inomhus på kvällarna och man kunde knappt gå barbent hemifrån på morgonen. Det kan man sannerligen nu. Det var 17 grader sent igår ikväll och jag slipper långbyxor ett tag till.

Det är torrt och lite höstgult hemma på gräset som knappt behöver klippas alls, de flesta blommor som finns i vår trädgård har gjort sitt för denna säsong. Men några vita dahlior lyser upp vid grinden och snart kommer våran egenodlade att slå ut.


Hmm, jag minns inte vilken färg jag köpte i år. Men vit, röd och orange är vad jag valt tidigare så troligen någon av dem.

Återstår att se om det blir några fler bad i år. Antingen om helgen nu blir varm och fin eller om jag snart kan träna igen och värma upp med en löprunda.

 

Sol, dis och tårar 

Bilden är inte tagen i dag och inte hemma (utan i stugan) men det var en vacker morgon som jag gärna hade haft tid att fota nere vid vattnet. Soligt, stilla, lite disigt. Och tyvärr en morgon fylld med tårar då lilla A är så ledsen vid dagislämning nu efter sommarlovet.

Huset, gården, barnen är nya för honom, men organisationen och de egna fröknarna är ju inte det så vi trodde inte att det skulle bli så jobbigt. Men förmodligen bidrar det långa lovet, då familjen varit tillsammans, och att han kanske kommit in i en lite mer orolig fas (han drömmer om inbrottstjuvar varje natt). Så både på kvällar och hela helgen oroar han sig i förväg, frågar otaliga gånger om vi ska hämta honom samt vid vilken tid. Och igår förberedde han mig, som inte haft morgonlämning efter sommaren, på att han skulle bli ledsen, gråta, och sakna mig. Och tårarna började rinna redan innan han klivit upp ur sängen imorse. Stackaren. Vi kramades ordentligt på gården och sedan stod han vid staketet och ropade högre och högre ”Hej då mamma!” samtidigt som han grät. Han var så himla ledsen och liten men verkade ändå lite stursk då han sa hej då istället för att bönfalla mig att stanna. Han förstår väl att jag kommer att åka till jobbet.

Det är skönt att han kan prata om hur han känner och vad han tänker, jag kan försöka stötta honom och vara lite psykologiskt smart. Till expemel bekräftade han vad jag läst hos Petra Krantz Lindgren: att barn kan behöva få vara ledsna utan att vi vuxna tycker att det räcker, och ”nu går vi och leker!”. Han sa faktiskt igår att personalen ”tvingar honom att inte vara ledsen” – och jag förstår ju att det är med goda avsikter de vill avleda hans ledsamhet. Men idag sa jag till en av fröknarna att han önskar få vara ledsen en stund. Så jag hoppas det går bra och går över.

Här är en uttdrag ur berättelsen om hur jobbiga lämningar hanterades:
”Vi önskade hett och innerligt att hon skulle sluta vara ledsen och med glädje, iver och entusiasm springa in till de andra barnen på avdelningen. I hemlighet önskade jag till och med att hon skulle tindra med ögonen vid blotta omnämnandet av dagis, så där som jag hört talas om att det fanns andra barn som gjorde.

Så en morgon fick jag en ingivelse och frågade min dotter:
– Är det så att du vill vara ledsen när jag lämnar dig på dagis?
– Ja, jag saknar ju dig mamma.
– Skulle du önska att du inte saknade mig?
– Nej, jag vill sakna dig när vi inte är tillsammans.

Och sedan tillade hon:
– Problemet är ju bara att jag inte får vara ledsen ifred på dagis.”

Du kan läsa hela texten här.