Vad som väntar 

Här ska jag sova på måndag natt:


Blåhammarens fjällstation! 

Med min kompis T ska jag vandra i två dagar i Jämtland, innan vi njuter av en dag i Åre och sedan sover på ett tåg. Vilket äventyr! 

Jag kan inget om fjäll eller vandring, jag kan inte orientera och har ingen aning om vad jag ska packa. Men det ska bli kul. 

Och jodå, lite koll har vi ändå, T och jag. Vi ska gå en uppmärkt led och sova på stationen som mot kostnad erbjuder både lakan, bastu, dusch och tre rätters middag. Vi ska således inte släpa på varken tält, sovsäck eller en massa mat. 

En anledning till denna resa, sprungen ur min längtan efter vida vidder och fjällen i sommarskrud, är fantastiska foton i bloggen som jag tipsat om förut: Träningsglädje.

Så, nästa vecka hoppas jag kunna ge er mina alldeles egna bilder från det storslagna landskapet. Men här kommer ett frestande foto av Sara Rönne.


Önskar er en glad midsommar

Vi sitter i bilen nu, har vaknat hemma och är på väg till barnens farfar och hans fru. Dit kommer även småkusinerna så vi ser fram emot en trevlig dag och kväll.

I vår egen stuga har en yngre generation tagit plats, med min äldsta systerdotter och några kompisar från olika delar av landet. Jag hoppas att de får riktigt skoj. Och klipper gräset.

Jag önskar er alla en riktigt glad midsommarafton, med mat och dryck, sommar och sol, kanske lekar och bad.

Ofrivillig avsittning 

Dagens häst till lilla A var stor. Minst 160 cm. 


Jag var lite impad över att han och jag lyckades med uppsittning utan pall. Men fallet ned blev högt sedan…

Hästen var lugn och fin med pussvänlig mule. Men det hjälper ju inte när det tydligen finns något läskigt inne i skogen.


Vi skulle skritta på några småstigar och sedan gå in i ridhuset, men så långt kom inte vi idag. Tur att jag hade hunnit smussla ner telefonen i fickan när min son föll av – ett par minuter innan tog jag nämligen den här bilden.


Jag gick brevid och höll i grimskaftet men hann inte alls reagera när hästen gjorde ett litet språng och skuttade undan för något. Tur att jag inte knuffades omkull också, hon kom liksom snett framför mig och det drog till i grimskaftet men hon stannade. Pållarna bakom oss i ledet hade också skuttat till men jag vet inte om det var för att vi började eller om det faktiskt fanns en yttre fiende. Typ en ekorre. Eller en konstig gren. Man vet aldrig med hästar.

Lillebror slog i rygg och huvud och grät, det var inte tal om att fortsätta lektionen. Nu har han inte ont i huvudet längre men några skrapmärken på ryggen och kommer nog vara stel imorgon. Säger en mor som talar av egen erfarenhet.

Musiktips till helgen

Just for you, till dig som är ett fan – eller tvärtom inte alls kan din Sven Ingvars men kanske vill veta lite mer eller förstå what the fuzz is all about. Förutom att de höll på i 60 år. Sextio!!

Mina lyssnartips är:

1) Visan Anita, en tonsatt dikt av Fröding, sjungs i och för sig lika fint av Sven-Eriks son Oscar. Länk till en populär version.

2) Vackra, lugna Juninatten. Länk till en ljudinspelning med pålagd film.

3) Liveinspelning av Jag ringer på fredag (har alltid älskat introt!). Länk till Allsång på Skansen för 7 år sedan med Kenny Bräck (!) med i bandet på scen.

4) Världens första rocklåt, som skrevs 1948 i FILIPSTAD och inget annat (ni som sett dem live eller kollar länken fattar): Torparrock. Länk.

5) Fröken Fräken, den är ju väldigt känd och låg på Svensktoppen vid årsskiftet 1964-1965, har dessutom några rader som jag identifierar mig med (det där med ‘sjöarna och skogarna’). Det är dansbandsstuk på denna men också mycket av Sven Ingvars förr i tiden. Länk till inspelning med textad ‘video’.

6) Sång om livet med turnéer på vägarna. Länk till en vacker inspelning från Sliperiet i Borgvik hösten 2015. (Kanske minns Tina att jag – eller vi? – älskade gitarristen Micke Nord Andersson i Tomas Ledins gamla videos, lustigt nog är han med Sven Ingars på scenen här.)

Vill ni läsa mer så är det bara att bläddra bland de artiklar som fyllt tidningarna de senaste dagarna. För detta är kultur. Värmländsk kultur. Kanske kulturhistoria nu.

Ny doft

Ibland köper även jag smink och parfym. Eller ja, en svart mascara eller så. Och nu var det dags för ny parfym, eller Eau de Toilette. 

Åhléns har börjat med en egen doftserie inom ramen för märket Wera. Jag skippade lotion och annat men shoppade snabbt på mig denna flaska när jag gick förbi ett varuhus häromdagen.


Jag gillar lätta och fräscha dofter och skulle helst lukta nyduschad jämt. Denna verkar passa mig och jag tog risken utan att ha provat den först. 

Imorgon blir det så premiär för lite ny vardagsdoft. 

När vi ska ta helg och jag kanske vågar lyssna på Sven Ingvars utan att det känns för ledsamt. 

Sorglig nyhet

”Hade någon 1956, året då Sven-Ingvars bildades, sagt till Sven-Erik Magnusson att han efter mer än ett halvt sekel fortfarande skulle göra konserter som hyllad, folkkär och omhuldad musikklenod hade han förmodligen skrattat högt och länge – ända bort till Frykensjöarna och den odödliga fröken Fräken.”

Nu har han gått bort och ni som läst bloggen länge förstår att jag sörjer. Rösten, musiken, alla minnen från Karlstadtiden och framåt. Sveriges bästa liveband brukade jag säga, och är glad att jag sett dem så många gånger. Senast med min syster för ett knappt år sedan.