Lite besatt

När jag igår konstaterat att jag inte längre funderade lika mycket på Aviciis öde så kom uttalandet från hans familj där det framgår att han tog sitt liv. Och jag vill bara läsa mer och mer om honom, jag googlar recensioner av filmen Avicii: True stories (som jag såg för någon månad sedan) för att läsa hur den mottogs och beskrevs då. Vad folk tycker nu är glasklart.

Jag får veta att han hade en flickvän som inte tidigare nämnts i media och på hennes Instagram finns numera flera bilder på pojkvännen Tim och ett långt brev skrivet till honom efter hans död. Hon berättar om deras gemensamma intressen, deras kärlek, att hon efter beskedet om hans död åkt till hans hus; legat på golvet i badrummet, tagit med sig lakan med hans doft från sängen. Sådana saker som liksom KÄNNS när man läser.

Och så lägger hon upp ett bildspel med flera bilder på Tim och hennes lilla son. Man ser dem sova – en skärmdump här nedanför – sitta vid pianot tillsammans, man ser pojken sitter på en skrattande Tims mage på en strand. Bland annat.

Jag tyckte det var skönt att tänka att han inte hade barn, för barnens skull – att slippa mista en förälder – men de här bilderna är rörande. Och så finns en film där barnet är ledset när Tim gått ut från huset en dag. Mamman pratar med sonen men han bara pekar och snyftar ”Tim”. Rätt jobbigt att se nu efteråt.

Och så undrar jag en hel massa om självmord. Hur tänkte han och varför? Han verkade glad säger de som träffade honom den sista tiden och han var på semester långt hemifrån. Planerade han att ta sitt liv? Redan innan resan? Eller hur och när togs beslutet? Hur tänkte han angående de efterlevande: mamma, pappa, syskon, flickvän? Förstod han hur livet skulle bli för dem? Bryr man sig inte om man mår så dåligt? Och hur tänkte han kring allt det praktiska? En kropp i Oman, en familj i Sverige, ett hus, en hund och en sörjande partner i USA? Hur tänkte han på dem han träffade de sista dagarna? Visste han mycket väl att den sista måltiden var den sista måltiden? Och skulle han ångra sig om han kunde, nu?

Ni hör ju själva: jag håller på att bli besatt. Så många frågor utan svar.

Öppet vatten

Som ni såg på bilden igår: vikens vatten är nu öppet.

Det finns bara lite is kvar i kanten på sandstranden och på några stenar längs vägen vid vattnet.

Min lilla kvällspromenad bjöd på fågelkvitter och solnedgång. Här över äng och hus i vårt område.

Vilken dag som helst kommer jag kunna hitta blåsippor också, särskilt om det blir så varmt som prognosen säger. Välkommen, våren.

Växlande underlag

I måndags var det också ganska vårigt väder men mindre bart än jag trott på skogsvägarna häromkring.

På sådan här is är man inte kaxig med gummidubbar.

Men sedan, inne i skogen:

Det såg ut som sommar?

Och så lite mjuk snö på andra delar.

Igår tog jag vanliga skor och skippade småstigar, men broddarna fick följa med till löpvägen längs vattnet. Då visade det sig att i princip allt smält bort under veckan.

En knixig passage fanns, med is på sluttande mark, annars var det bara grusigt och vått. Så broddarna fick jag plocka av och gömde bredvid vägen.

Att ha dem (smutsiga och blöta) i handen hela vägen kändes nämligen inte så lockande. Men såklart glömde jag bort dem när jag sprang förbi gömstället på vägen hem – därav min promenad med lilla A en stund senare.

Idag får vi se om det kanske blir vila, för imorgon väntar två tuffa pass. Nästa helg lär väl all snö och is vara borta på vägarna?

Tulpaner

Buketten köptes i onsdags och närbilderna togs i torsdags men nu får tuplanerna bli fredagsblommor i bloggen.

Ljusa, rosa/gula, fyllda tulpaner.

Vackra.

Ikväll har vi blivit bjudna på middag hos en familj som vi känner genom barnen, men aldrig besökt förut, så kanske köper jag med en liknande bukett till dem.

Nu önskar jag er en fin fredag! Och att ni svarar på frågan om favoritmånad.

Avundsjuk

Man får faktiskt vara avundsjuk och det är jag, på min syster. För hon är i PyeongChang och såg Kalla ta OS-guld häromdagen och ska om några timmar se sprintfinalerna på plats. Hon hinner även med lite ishockey, slalom, curling, slope style och konståkning. Så häftigt!

Bara att komma till Sydkora vore ju coolt men just hon har varit där förut, för 30 år sedan och då också på ett OS. Faktiskt som aktiv i sommarolympiaden i Seoul. 

Jag missar tyvärr det mesta eftersom det sänds när jag sover eller jobbar, men jag håller tummarna för alla svenska deltagare. 

Vilodag?

Jag har nu tränat 11 dagar i rad, och innan dess ca 5 dagar innan en vilodag (då jag bytte träning mot massage).

Så idag, när tränaren varit tvungen att ställa in vårt lunchpass, tror jag det får bli lite vila. Ut i dagsljus på lunchen istället, kanske fixa några ärenden.

Jag är ju lite sugen på att jogga i snön men det får troligen vänta till helgen.

Jag har inga mål med min träning, konstigt nog kanske, men funderar på om jag inte ska försöka bygga lite muskler i år. Det vore ju svinkul, att känna sig stark och ha lite synliga muskler!