Lite mer har jag faktiskt fått i mig, men det här längtade jag efter i timmar. Jag ville inte själv gå in i någon affär utan fick vänta på en försenad man som levererade inköp innan han stack till en fotbollsträning med storebror. Ljust, rostat bröd alltså. Det var i princip det enda jag var sugen på.
Febern är borta och jag hoppas magen repar sig så jag kan gå ut bland folk igen, men det blir en dag till hemma imorgon.
Säger hej till september med högsommarvärme och fuktigt väder. Klockan 22.30 är det otroliga 19 grader varmt ute!
Mer om söndagen kommer imorgon.
Ett glas rosé vid en pool, inte fy skam denna sista sommardag (enligt almanackan).
Vi var bjudna på sommar/pool/50-årsfest ikväll.
Lite klack på skorna minsann.
Och barnen började med att bada. Såklart.
Timmarna flöt på med mingel på terassen och middag i partytältet.
Jag kände oväntat många, från barnens förskola och skola, från tidigare fester, och faktiskt från bussen här i området! Har man åkt tillsammans många gånger under flera år så blir man till slut lite bekanta, och så var det med flera av de andra gästerna. Kul. Men nu måste vi i säng inför lillebrors fotbollscup imorgon förmiddag.
På väg till Trondheim gjorde vi ett lite oplanerat stopp och letade efter vattenfallet som jag läst om, men hittade inte riktigt rätt. På väg tillbaka till Åre gjorde vi ett nytt försök, och läste på i inlägget hos Träningsglädje.
Vi hittade den lilla portalen med skylten till Brudslöjans vattenfall, precis vid vägen.
Bara att parkera och påbörja vandringen.
Även denna promenad var lite äventyrlig, med rotiga stigar, spång, bäck, trappor och stenar. Men snart var vi på norsk mark igen.
Och nådde berget ovanför vattenfallet.
Vi gick över den rangliga bron innan vi hittade rätt.
Men här var trappan, bredvid fallet. Brant och blöt men väl fungerande.
Och så här såg det ut när man kom ner.
Vackert!
Och vått.
Det finns en klätterpark med äventyrsbanor i området, Rypetoppen, här ses en tjej gå över vattnet bredvid fallet.
Den typen av höghöjdsäventyr undviker jag dock gärna, vi gick tillbaka mot bilen.
Och konstaterade att denna tur hade verkat alldeles för jobbig och svår för barnen, åtminstone lillebror, om vi inte hade haft honom med som ett levande bevis på motsatsen.
Iklädd foppatofflor…
Här är hon, bästa Bella, vid utspringet på sin skola igår.
Solen sken från en klarblå himmel när det sjöngs och hurrades, tutades och sprutades skumpa.
Festen hölls i trädgården och hemma på altanen öppnade hon alla presenter.
Och sedan fick jag se stipendiet hon tilldelats.
Tårtan var förstås en handbollsplan.
Och resten av bilderna får jag återkomma med – jag har tagit massor. Jag menar massor.
Jag säger godmorgon till en ledig dag, och snart Grattis till min yngsta systerdotter. Idag tar hon studenten!
Jag klär på mig för att åka mot utspringet på skolgården.
Och mobilen är fulladdad för fotografering.
