Julros

Jag börjar inlägget med en bild på julrosplantan. Ganska stor.

Fortsätter med en närbild på en av blommorna som gömmer sig där nere bland fjolårslöven.

Och avslutar med att berätta att jag idag kört mina armhävningar under överinseende av min coach. My God. Fattar ni hur jobbigt det var? Inte nog med att det pressades fler i taget än jag tyckte att jag orkade, jag skulle också hålla riktigt smalt. Sjukt jobbigt ju! Och svårt när man blir trött. Han var sträng och sa hela tiden ”Elbows closer to body” och uppmuntrande saker som ”That one doesn’t count” och i bästa fall ”Two more and than you can rest for 5 seconds”.

Alltså, till slut lät det som en förlossning, där jag stönade av smärta, han ropade ”Push!” och jag sa ”I wanna cry”.

Men, överlevde gjorde jag och förhoppningsvis föds starka, fina muskler. Även om jag inte kommer kunna pressa mig så här på egen hand, varje dag. Vilket coachen såklart tycker att jag ska.

Nu ska jag i alla fall fira med några blåbär.

Produkter från Kiehl’s

Jag fick en vacker röd ask i present när jag fyllde år, med produkter från Kiehl’s.

Utöver det som köptes hade butiken lagt ner ett helt litet gäng med olika prover, i påsar och droppform.

De stora flaskorna är duschgel och hudlotion.

De luktar inte koriander tycker jag, men väldigt gott!

Jag tvättar oftast inte håret på lunchen, när jag duschar ganska snabbt efter träning, men häromveckan behövde det göras. Perfekt då med de små engångsförpackningarna.

Och i förrgår tog jag i detta efter tvätt, innan borstning.

Jag måste säga att lockarna blev fina den dagen, och efter min senaste tur med lite färg i håret så har det känts väldigt torrt. Det där med att stå 10-20 minuter med en inpackning blir ju inte så ofta av…

Snöig söndag

Imorse möttes vi inte av manchester i backarna.

Det snöade rejält i Branäs. Lamporna var till och med tända i backen.

Eftersom barnens skidor fick klumpar av snö under sig, de kunde knappt åka, så blev det bara en timme i pisten innan hemfärd.

Bra träning med olika underlag ändå, och trängas behövde man ju inte göra.

Och även hemma är det vitt igen!

Det blev en promenad i skogen efter många timmar i bil, jag hann till och med ut i lite dagsljus, då vi åkt hem så tidigt.

Sportlov med återvändande vinter, alltså.

Sven-Ingvars, nästa generation

Här står Oscar Magnusson, son till Sven-Ingvars sångare Sven-Erik, som dog våren 2017.

Märkligt nog, kan tyckas, lever bandet nu vidare helt utan originalmedlemmar (Sven-Erik var den enda i ett antal år på slutet). Men då Oscar sjungit och turnerat med Sven-Ingvars länge nu, så funkar det ganska bra att han tagit över huvudrollen på scen.

Ett par musiker hänger med sedan tidigare medan några andra är nya för mig. Men på konsert har jag varit och bra var det – igen.

Sven-Erik fanns med i bakgrunden och saknades, det måste jag säga. Men musiken, historien och kulturen förtjänar att leva vidare.

Sven-Ingvars på turné 2018, ganska otroligt ändå.

Om du vill läsa lite mer om dem så kan du förstås googla dig fram eller söka på Sven-Ingvars här i bloggen, för att se fler av mina inlägg.

Tankar om tragedier

Inte så kul text att börja helgen med, men tankar och känslor kommer ju när man läst att 12-årige pojken Dante hittades död igår. Efter tre dygn kom svaret som ingen ville ha, en total mardröm för familjen. Ett helt otänkbart scenario för en förälder.

Det är fint att se folket samlas, ljus tändas och poliser tala med tårar i ögonen. Men jag tänker också på en nyhet från förra helgen, som inte blev så mycket mer än en halv sida i tidningen just den dagen. En händelse som berörde mig så himla starkt: en bilolycka där en man och en kvinna ”i yngre medelåldern” avled omedelbart, i baksätet fanns ett barn i skolåldern som skadades lindrigt. Fatta att det antagligen var mamman och pappan som avled! Från en sekund till en annan, med barnet närvarande. Överlevande men lämnad utan avsked. Föräldralös. För alltid. Alltså, jag blir både ledsen och ARG när jag tänker på att sådant kan hända. Hoppas att det stackars barnet också får stöd från kända och okända, att ljus tänds och att människor samlas.

Bilder från en runda i Polen

Jag uppskattar mer och mer att man får se så mycket nytt när man springer på semestern. Man måste inte springa långt, men kommer nästan alltid in i områden som man inte annars skulle ha besökt.

Befinner man sig på en plats som känns säker, i detta fall staden Kielce i Polen, så är det bara att ge sig ut! Och svänga in på någon gata som verkar bra.

På denna runda såg jag hönor, blommor, bilar och hus, en träningsanläggning med flaggor från U18-VM, en stor kyrka och en skylt som verkade tala om namnet på nästa ort.

Och upp mot hotellet, längs en lite större gata, fanns det plötsligt ett skogsparti.

Jag sprang aldrig in men tog några bilder i kanten av skogen. Gröna träd och en glittrande liten bäck.

Det hade man inte trott, så nära vårt hotell, mataffärer, bensinstation och bostadsgator.

Den som springer får se, helt enkelt.

Grattis Sverige!

Igår spelade Bella och Sveriges U18-landslag i handboll åttondelsfinal i VM. De var verkligen inte segertippade och när det stod 5-1 till motståndarna Rumänien så tog pessimisten i mig över. Det kändes bättre runt paus men vi låg under med 10-15. Sedan, ja då vände det!

Jag tyckte det var jobbigt att behöva få upp hoppet, jag trodde fortfarande inte riktigt på vinst, och när det stod 18-18 var jag verkligen nervös. De sista tre minuterna vågade jag inte titta men bad min man rapportera vad som hände. Och Sverige gjorde det, de vann!

Bild från handbollslandslaget.se

Här är några citat om min systerdotter (jag kallar henne Bella) på olika handbollssidor på nätet, inklusive en intervju med förbundskaptenen:

”Bella gör en utomjordisk andra halvlek både framåt och bakåt”

”…ledningsmålet krutade planens gigant Bella in för 18–19. Bulldozern Bella gjorde även 19–20 med två och en halv minut kvar”

”Bella kom som ett kraftpaket i attackerna”

Klart man blir stolt. Och glad! Och nöjd över att vi varit på plats i Polen och tittat, hejat, kramat.

P.S. Hon prisades också som matchens lirare i det svenska laget. Igen.