Lite ändrade rutiner

Våra morgonrutiner har ändrats något där hemma. Det började med en beställning av äggröra.

Vi är inte en familj som sitter och äter frukost tillsammans, utan barnen äter macka vid en skärm, jag äter på jobbet och mannen sticker tidigt och äter längs vägen till jobbet. Men nu, nu steker man äggröra varje morgon också, som värsta husmorsan.

Den andra förändringen är att barnen inte vill ha sällskap till skolan! Imorse hann jag därför sopa undan lite löv på gången från brevlådan.

Storebror går i ”stora” skolans baracker denna termin, innan alla barn flyttar in i det nybyggda huset vid jullovet. Så bara lillebror går nu på den skola som ligger närmast oss, och som jag följt dem till i många år, både under dagistiden och efter skolstart. Minus den tid då båda gick uppe vid nybygget så är det alltså drygt 9 år nu. Men nu vill – och får – lillebror cykla själv, så han säger hej då och trampar iväg.

Och jag känner mig lite förvirrad. Det är ju bra att de kan och vill ta sig själva till skolan, men det var lite mysigt med den där 10-minuters promenaden med småprat varje dag. Och bra för mig att få se personal och barn på gården varje morgon.  Men men, tiderna är nya nu. Och med tanke på att lillebror tar sig hem själv nästan varje dag (ibland pga tidiga träningar som han ska på) så är det väl bara att inse att jag kommer tappa lite vardagskontakt med skolan. Och att andra barnet nästan alltid blir tidigare än första barnet, vare sig det gäller att få äta godis, kolla på film, spela TV-spel eller gå hem själv från skola/fritids.

Kanelbullens dag

Skyller på sockerchock från gårdagen att det aldrig kom ut något inlägg.

På lunchpasset firade vi också:

Sjukt kul ju!

Tränaren fixade och fotade innan han poserade.

Men jag tränade inte bara i närheten av bullar, jag åt också. Pressbyråns var godast.

Klädde mig också ganska så kanelbrunt, i ny jacka med lurv och kängorna från Blankens.

Höstigt.

Och idag ska baksmällan botas. Alltså den från bullarna. Och kokostoppen som bjöds på vid ett möte. Och födelsedagstårtan som skulle fikas på ett annat.

Sicka unga kollegor det finns.

Mat att minnas

Jag är ingen matfantast, som reser för att äta eller har koll på olika destinationers restaurangutbud. Men jag gillar att äta. Mycket. Och trots noll planering så får man ibland till fullträffar på semestern, där man hittar ett ställe som får en positivt överraskad och gör att man minns maten som riktigt bra.

En sådan måltid var på en pizzeria i Norge. Det var ett ganska stort, amerikanskt ställe i Trondheim, där vi stannade efter promenaden längs älven. Jag valde en vit, vegetarisk pizza.

Som var jättegod.

Nästa måltid som jag minns är från Storlien, på väg tillbaka till Åre. Vi hade stannat och vandrat till Brudslöjans vattenfall och var glada att vi hittade en lunchställe när hungern kändes av. Jag valde viltskav med potatismos och lingon.

Kanske minns man maten lite extra på grund av lokalen, ett bedagat after-ski-ställe som jag inte ens vet om de har öppet under vinten längre. Det stora skidhotellet har i alla fall varit stängt på sistone och är nu till salu. Men här har kanske kungen svängt sina lurviga när det begav sig?

Inne i Åre åt vi gott flera gånger men den här pastan var något extra.

Jag äter ju normalt inte pasta så att välja det som huvudrätt känns helknasigt, men då musslorna var slut och barnen valde burgare så var jag mer sugen på detta, som var gnocchi med grönkål och citron, en massa annat grönt och en sås som jag inte minnns hur den beskrevs. Men det var gott, jättegott! Och kändes fräscht. För att inte tala om hur vacker och frestande tallriken var när den kom in. Ett bra val.

I Danmark (just det, jag tänkte ju göra ett inlägg om det första hotellet vi bodde på) åt jag detta en kväll.

I en folktom restaurang på hotellet en mil utanför staden. Inte så höga förväntningar alltså, men av någon jäkla anledning så valde jag pasta igen. Med kyckling, svamp, sparris, parmesanost. Också väldigt smarrigt.

När vi kommit till våra vänner på västkusten så blev det ju skaldjusmiddag på klipporna. Snacka om sommarminne.

Ganska många glassar har det blivit också, så pass så att jag lärde mig att karamellströssel heter tivolidrysser på danska. Men jag avslutar med att visa strössel på en kaka med hallonsmak, också dansk.

Den köptes näst sista dagen i Danmark, på ett litet bageri i Løkken, och räckte i flera dagar. Hehe, jag hade den undangömd i en påse i min packning.

Kolakakor

Hoppsan, höll på att glömma att baka till hockeylagets försäljning imorgon. Men till skillnad från kalaset som lillebror skulle hinna med en timme av, innan sin träning idag, så glömdes det inte helt. Kalaset missade vi alltså. Pinsamt! Dåligt!

Jaja, bakade gjorde jag i alla fall. Enklaste kakorna.

Jag smakade en kantbit men den var lite hård och trist så jag hoppas resten smakar bättre.

Förutom att fejkfika nybakade kakor så har jag kollat på storebrors fotbollsmatch (med många mål från båda lagen men vinst för oss), joggat 5 km under hockeyträningen, duschat och ätit. Nu blir det innekväll i regnet och en tidig morgon för mig då kakorna och jag ska vara på plats vid ishallen kl 8.

Hösttankar och Instatips

Härom morgonen var det frost ute. Vackra, vita kristaller av is.

Det är ju en fin sak med hösten, liksom färgerna som i oktober brukar skifta i gult, grönt, orange och rött. Vissa tycker det är mysigt att kvällarna blir mörka.

Lampor skiner över fotbollsplanen

Men nja, jag tycker det är fint med ljusa kvällar och har alltid tyckt att mörkret är värre än kylan. Men jag gillar ju vinter, och för att att komma dit inser jag att hösten är ett måste. Ett naturligt steg på vägen från sommar. Och fryser man om fötterna kan man ju värma dem på sin tekopp.

Mitt största motstånd mot hösten är nog ändå att så många pratar och skriver om den stillasittande delen: nu ska det myyyysas. Det är varm choklad, tofflor, soffor, filtar, bullar och kakor, böcker och Netflix. Det har jag ingenting emot, inte alls, men jag behöver ingen extra pepp för att sitta inomhus och fylla kroppen med kalorier.

Stora A bakade egen sockerkaka

Jag tittar hellre på texter och bilder från dem som är ute mycket, för det kan de flesta av oss behöva mer av när vi går mot mörkare tider. Så mina tips till er är från Instagram: kolla in @alex.hagglund, @sararonne, @vandraren.se och @karoline.fosse för utomhusinspiration. Det är svenska fjäll och sjöar, löpning, cykling, paddling, vandring i alper och kalla bad i norska hav. Bra inspo!

Och vill man ändå vara inne och mysa, kanske i sina stickade plagg, så är @kammebornia kontot att besöka.

Sol och bad och äppelpaj

Igår blev det varken lokalt, årligt millopp eller det kortare välgörenhetslopp som jag skulle få med stora A på. Han var hemma med ont ben och jag tog istället en långsam tur i skogen (återkommer till den imorgon). Efter rundan såg det ut så här vid vattnet.

I och för sig också så här, med båtar på kö:

De skulle tas upp igår och det var lite action på bryggan, inklusive en fiskargubbe som kastade i död abborre. Så jag undvek att dyka, men inte att bada.

La mig till och med i solen en stund och tog vara på sensommarvärmen som idag är som bortblåst.

Sedan gick jag hem och bytte om.

Vi var bjudna till vänner i kvartet och tog fördrinken på terrassen innan vi gick in och slog oss ner för en trerättersmiddag. Varmrätten var flankstek med gratäng, svamp, sparris och sallad.

Gott.

Sedan åt vi äppelpaj med vördnad; deras träd hade bara gett 3-4 äpplen i skörd i år.

Innan det blev alltför sent knallade vi hem och kokade ägg till barnen, för de var hungriga igen och brödet hade sinat. Idag har det mest varit fotboll på schemat. Plus att jag hunnit backa in i en bil, tappa varor i mataffären, stänga dörrar framför näsan på folk och bli utvald till kontroll efter självscanningen på ICA, dvs jag måste packa upp allting jag handlat och stoppat ner i mina kassar.

Nyttigt smågodis

Såklart kan man hävda att inget med choklad (socker) är nyttigt, men detta är i alla fall utan tillsatser och konstgjorda ämnen.

Och det fina är att jag hade påsen kvar i min handväska. Min handväska är lite som Skalmans skal och det var med glädje jag öppnade denna påse efter ett träningspass på lunchen.

Påsen köptes inför vår lilla fjällvandring i somras. Den andra åts dock upp på plats.

Ibland är det bra att vara som en ekorre.