Mera skog, löpning och lite bad 

I lördags körde jag intervaller, denna gång de gamla 4 x 2minuter. Det är ingen favorit men ibland är det nääästan lockande och fördelen är att jag kan hinna fota i min minuts gåpaus mellan löpsträckorna. Jag valda platta rundan vid vattnet.


Och när jag kände det vinröda ansiktet hetta och badbryggan närma sig, intervallerna var klara och nedjoggen tillräckligt lång – då kunde jag inte motstå.


Inget dyk men ett dopp vid stegen. Strax under 15 grader säger en termometer.

Ganska skönt att ta på vindjackan när jag skulle gå hem.


Och igår sprang jag milen, bra va?! Att jag dessutom sprang den med sällskap och att vi småpratade HELA vägen är ju toppen. Både för trevligheten och för orken. Men. Inte för tiden.

Jag ser nu att bilden är lite suddig men jag stannade faktiskt till när jag tog den, så jag kan inte skylla på farten. Kan inte heller skylla sluttiden på att jag stannat till många gånger.

Det är mental träning för mig att försökta strunta i den tid som syns svart på vitt och är dålig. Jag visste ju att det skulle gå aningen långsammare när man springer och pratar och jag tyckte det var helt ok. Jag ville ju ha sällskap! Men så, när jag tar med mobilen för att mäta meter, så ser jag ju också tiden efteråt. Och konstaterar att den är flera minuter långsammare än vanligt. Så då spricker tanken ”tiden och farten spelar ingen roll, huvudsaken att vi har en bra runda och springer ganska långt”. Suck.

Det är därför klokt att jag ofta inte tar med mobilen, för om det går segt eller tungt så räcker det med att känna det, jag behöver inte se siffror som talar om det för mig. Fokus nu: att det var superbra löparväder och att vi verkligen orkade snacka i 9,5 km innan vi sa hej då nedanför min gata, då jag drog lite raksträcka fram och åter för att komma upp i 10 km.

Jag ska försöka ha sällskap lite oftare och kanske våga mig på den där gränsen att komma över milen. För om man ska springa t ex 12 km är det ju bra om det går aningen långsammare än vanligt, så att man orkar.

 

Lördagsmiddag i skogen


Våra grannar styrde upp en middag i skogen igår!

4 familjer tågade till den eldplats som vi besökte förra vintern och som jag numera springer förbi på mina turer med trailskorna.


Värdparet hade förberett all mat och en eld tändes så snart vi kommit fram.



Det bjöds på läsk, öl, vin och torkat renkött medan lågorna brann och mörket sänkte sig över skogen.



På en muurika tillagades kyckling som blev till goda tortillas.



Det fanns gott om goda tillbehör och även desserten grillades: marshmallows och brieost.




Barnen lekte mörkerkurragömma och de två hundarna tyckte också att det var toppen ute i skogen.



Vilken härlig kväll! 

Snygga tights

Man kan ju tycka vad man vill om mina tights i förra inlägget, det finns i alla fall otroligt mycket att välja på i butikerna numera. Dels har kedjor som H&M, Kapp Ahl, Cubus och Gina Tricot träningskläder i sitt sortiment och dels har det ökade antalet plagg gett bredare urval med färger och mönster. Osvenskt nog har det ju varit mycket grälla färger tidigare, förutom det helsvarta såklart, men nu kan man verkligen hitta snygga plagg i t ex mörkblått, vinrött, grått och grönt. I like.

Som inspiration kommer här ett urval tights som jag gillar, först ut är H&M.

Sedan ett gäng från Rönnisch, som just nu har ett par dagar med 20% rea på vissa plagg.

Bland tightsen så är priserna förstås olika och så även plaggen; en del är mjukare och avsedda för yoga, andra har reflexer och passar bäst utomhus, en del är tunnare och en del lite tjockare, en del har små fickor och andra inte, en del är i kompressionsmaterial eller har ”shapefunktion”. Bara att välja och vraka!

Trevlig träningshelg.

 

Stretch

Jag kör yoga via nätet 1-2 gånger i veckan men det är korta (ca 30 min) pass på basnivå så jag är fortfarande lika ovig som jag alltid varit. Men viss stretch är ju skön och kan göras bara därför, t ex efter ett löppass.


Jag vet att min bröstrygg är hemsk, jag har lärt mig att ena höften är både svag och stel och jag har inte varit vig ens som barn – ändå verkar jag ha upptäckt min verkliga akilleshäl för rörligheten: baksida ben. Och rumpan för all del, men den tränar jag en del så den nog har blivit aningen starkare i alla fall.

Men alltså baksida ben – herrejösses. Jag kan i princip inte ligga på rygg med raka ben rakt upp mot taket. Jag tror man borde kunna det…

För att orka hålla liknande stretch en längre stund kan jag lägga mig mot en vägg.


Lagom mycket fusk. 

Och rumpan är ju ganska enkel att stretcha men jag vet inte om det hjälper så mycket.


Jag borde verkligen prova yinyoga, där man ligger länge i olika öppnande positioner. Men tills dess ska jag försöka att dagligen sträcka ut överkroppens framsida och stretcha bröstmusklerna enligt instruktion från massören jag nyligen besökte.

Tänk så mycket tid man skulle kunna lägga på sin något åldrande kropp!

Svampar 

Lite fler bilder på vackra svampar, som verkar frodas efter regn under sensommaren.

Min svärmor har tydligen plockat galet mycket Karl Johan vid sitt lantställe och på Instagram såg jag en bild med ett barn i 4-års åldern som höll i en Karl Johansvamp som såg helt overkligt stor ut. Som om ungen höll en tax i famnen ungefär! En stor tax.

Jag fotar ju bara svamp men ni kanske plockar?

Utelek

Jag blir nästan lite lycklig när jag får med mig barnen ut i 45 minuter innan det mörknar.

Lekplatsen besöks ju inte så ofta längre, men inga grannbarn var ute och lekte och inga klasskompisar var på besök. Underbart att då släppa alla skärmar och istället gunga en stund.

Och rusa upp i skogen bakom parken för att inspektera att gammalt kojbygge.

Hänga lite i ett träd.

Sedan knalla hemåt igen, i tid för att äta en kvällsmacka och se Pepparkornen på Barnkanalen.