Vårblommor

En krokus ute i naturen, även om vi även haft några egna i rabatten. Ute till skogs finns även de vackra blåsipporna.

Måste fotas varje vår.

Igår njöt jag av att kunna ta in en egen liten bukett från trädgården. Påsklilja och grön kvist från en buske.

Efter ett par timmar hade knopparna slagit ut och lyste i solskenet.

Kylan ska nu återvända men våren är ändå här. Och säsongen för att kunna plocka in blommor, kvistar, gräs och ogräs. Älskar det.

Helgen

Inledde helgkänslan med ett dopp på fredagslunchen.

Soligt men blåsigt.

I lördags var det internmatch för lilla A på hockeyn. De spelade på helplan (jättestort för 10-åringar) med icing och offside (flera år kvar egentligen). Det tog på krafterna och laget bjöds på burgare efteråt.

Nu är det bara en vecka kvar på säsongen.

När vi kommit hem och även jag fått i mig lite lunch så var det dags att springa. Milen.

Sluttiden var rätt lik förra veckans, men nu blev det jämnt tempo utan pauser. Lite mer som vanligt, och betydligt behagligare.

Lite trädgårdsarbete och tvätt av altan har hunnits med, liksom rosépremiär.

Jag är ingen stordrickare så den här lilla fina flaskan som vi fått var perfekt.

Skogspromenad, en stund i en stol i solen, en tur till frisören (det är bara jag som har ett bortglömt barr) och städande så att stora A kunde ta hem kompisar, det är vad som också gjorts.

I prima vårväder. Hoppas att ni också haft em bra helg!

Några dagar

Vips så hade det gått ett par dagar och träningsmässigt har jag hunnit avverka både löpning och gym. Utegym! Med systerdotter C.

Hon var starkare än jag, no surprise. Men hon gav mig en fin cirkelträning för mage, ben och överkropp. Det var bara några kroppsdelar som gjorde ont på tant…

Sedan gick vi hem till henne och åt libanesiskt och firade hennes födelsedag i efterskott. Passande present till ”Coco”:

Påsen innehöll också strumpor från Gococo.

Passet dagen innan var 5 km löpning hemmavid. Jag la på ett kol och får vara nöjd med det (även om jag aldrig är snabb numera). Det var iskallt duggregn när jag gick ut men så sprack det upp och jag fick en regnbåge i belöning.

Och snart är det helg.

Värsta milen

Igår gjorde jag en bra sak som dock kändes rätt dålig. Jag tog bilen 10 min hemifrån för att få springa på lite nya vägar.

Det började ganska bra med klapp på både häst och hund.

Naturen var omväxlande och fin, med hagar och våtmark.

Sedan kom en bit skog där många fina små stigar siktades längs motionsspåret.

Så vad var problemet? Min löpning.

Att formen inte är bra vet jag, och nya vägar känns ibland längre än gamla invanda, men att det skulle vara så tungt hade jag inte väntat mig. Jag pausade flera gånger bara för att hämta andan i en minut eller så – det har aldrig hänt förut!

När jag kommit runt var det bara drygt 7 km sprungna och jag tänkte inte ge mig förrän en mil var avklarad. Så det blev några små pauser blandat med pannben på slutet, när jag på infartsvägen, runt en parkering och längs en åkerkant kämpade för att få se 10 km uppmätt i appen. Jag var så trött!

Till slut var jag klar och kunde hämta vattenflaskan som hägrat en bra stund.

Den låg i bilen och jag brukar inte ha problem med törst, varken på långpass eller i hög värme. Men nu var jag supertörstig. Tur att jag tagit med mig vatten!

Jag hade inte ont någonstans, känner mig inte krasslig och var inte så andfådd att jag ville lägga mig ner när jag pausade. Jag kände mig liksom bara helt slut? Jag kan bara hoppas att nästa mil känns bättre även om den inte kommer vara snabb eller lätt. Efter den här turen blir jag väl nöjd bara av att ta mig runt.

Fredagsfys med ljus på himlen

Efter flera skurar med regn och lite hagel så kom solen fram. Lagom tills jag slutat jobba och skulle ta en joggingtur i skogen.

Efter ett eget litet cirkelpass för några dagar sedan hade jag pinsam träningsvärk i benen. Pinsam eftersom passet inte ens borde ha känts dagen efter. För ett år sedan hade det inte känts dagen efter. Men, nu har jag en pandemiperiodskropp och även flåset är risigt. Lite mer oklart varför, men så är det. Och på stigarna igår gick det så sakta att det knappast kan kallas varken löpning eller jogg. Så jag fokuserar på hur fint det kan vara där ute. Titta bara:

Och även idag verkar solen skina. Vi får se om det blir löpning, eller vila till imorgon.

Kvällsfiske

Vilka färger!

Vi lade i roddbåten en kväll i stugan vid påsk, när barnen ville prova fiskelyckan. Skymningen låg redan över sjön, vars is släppt tre dagar tidigare.

Barnen hade varsitt kastspö med.

Tyvärr var det bara botten som nappade.

Men även de bofasta gick bet, med nät och allt, så det var nog inte rätt dag för fiske helt enkelt. Eller: det var helt rätt dag för fiskarna.

Skogen

Gårdagens snö i all ära, den här gröna mattan av mossa bland träd är också något av det vackraste jag vet.

I helgen fick jag både springa, gå, stå och fota i skogen. Man tar grusvägen upp från stugan.

Och med den färgen på himlen är det bara att njuta.

Barnen fick hänga med på en promenad. De stönade lite när vi skulle börja gå men sedan var det inga problem att vara ute 1,5 timme. Bland annat lekte de kurragömma utanför stigarna.

Och plockade is från pölar.

Det var ju soligt men kallt större delen av tiden.

I skogen skyddas man från den kallaste vinden och om man springer blir man till och med svettig.

Tack skogen!

Snö

Innan jag hunnit visa den soliga, gröna skogen vid stugan, berätta om fiske i skymningen och påskfika med kusiner, så vaknar vi upp hemma till snöfall. Alldeles vitt ute!

Stora A är på en extra fotbollsträning, fyra timmar på en blöt och blåsig plan – stackaren. Men jag kunde njuta för fullt när jag tog en löprunda. Mer pausa och fota än springa, men det var det värt.

Jag har inte längtat efter snö den senaste tiden, men när den sakta föll och strösslade världen vit så blev jag barnsligt glad. Det är ju så förbaskat vackert.

Och perfekt väder för att testa ännu en ny jacka från Craft.

Vadderad och varm överdel på armar och kropp. Skön och bra.

Så tack för idag, skogen och snön. Det blev inte som jag tänkt och trott, men bättre. En fin avslutning på påsken.

En solig, blåsig, långfredag

Den började stilla.

Före halv sju var jag ute och fotade och såg sedan solen gå upp över träden.

Det var frost ute, som jag försökte fånga med min gamla mobil.

Det tog flera timmar innan resten av familjen kom upp, men huvudsaken är att vi alla är här. Inklusive den som ville stanna hemma själv över helgen. Nu känns allt som vanligt, alla är sig själva. Och har till och med letat efter påskägg.

De gömde varandras och det tog en stund för lillebror att upptäcka sitt, på bildäcket.

Vi var också inne i stan en sväng igår och delade upp oss för ett par ärenden. Jag och lilla A tog hand om kyrkogården. Planterade lite och besökte även min mormors och morfars grav, längre ned.

Blåsten då? Jo den kom tidigt på dagen och blev starkare och starkare tills det kändes som halv storm innan kvällen.

Vågor och gäss ända in till kanten i vår vik.

Men inne var det lugnt, varmt och skönt.

Och idag vankas mer solsken, påskgodis och en långpromenad i skogen. Glad påsk!

Kompishäng

För mig är det knappast mycket kompishäng dessa dagar, men barnen har ju ett hyfsat normalt socialt liv. Det är skola och träningar, om än inga riktiga matcher i fotboll och hockey. Och de vänner som de har i skola och lag träffar de ibland på fritiden.

Vår ena son är lite periodare med vänner men tycker ofta det är kul att stanna en stund på fritids och köra fotboll. Cykla och träna hockeyskott gör han också gärna utomhus. Den andra sonen har lite mindre gärna styrt upp kompisträffar. Har det inte varit träning så har han gärna hängt hemma.

Men. Så hände något och han är som förbytt. Varje dag träffas ett gäng från skolan och de är gärna ute lite senare än vad jag hade önskat. Både före och efter träning hinns det med ibland och när han kommer hem går han till sitt rum. Vi ser knappt skymten av honom? Vad väntar under tonårstiden månntro…

Imorgon lämnar vi i alla fall kompisar och annat då vi åker för att fira påsk i stugan. Tyvärr utan min systers familj, men vi ska försöka fixa lite mat och mys på egen hand. Och jag ska tvångskrama mina barn.