Soluppgång

När man hinner smita ner från skolan till bryggan på morgonen.

När man får fota vattnet och se solen stiga på himlen.

Spegelblankt och stilla ute.

Lite dis i luften vid bryggan. Kanske svårt att fånga men visst ser ni hur vackert det var?

Inget bad idag men en fin start på dagen.

Lördagens löptur

Några minuter från industriområdet där jag lämnat lilla A på laserkalas:

Så fint! Visserligen ingen lång grusväg i skogen men jag pausade för lite fotografering.

Jag vände nere vid stranden som ni har sett och sprang sedan tillbaka och kom upp i ett bostadsområde.

Från trottoarer, via cykelväg, under en bro och sedan upp i skogen.

Trevligt att springa på en stig i skogen, men det var värst vad den här stigen var stenig och rotig.

Och de där hjulspåren vid mina fötter ser inte ut att vara cykel?

Nej, just det. Möte i skogen!

Jag klarade mig undan crossåkarna och kom sedan tillbaka ner till cykelväg och bebyggt område igen. Rundan gick inte snabbt pga skogsstig och fotostopp men jag härdade ut tills 10 km var uppnådda. Innan jag tog mitt bad.

Höstporträtt

Det är för blött för att slänga ner barnen i löven på marken men buskar och träd ger en fin bakgrund ändå.

Ena barnet är dock mer modellintresserat än det andra, så när håret har fixats på storebror så har lillebrors tålamod tagit slut.

Efter 3 minuter.

Höststrand med höstbad

Ni förstår ju vad som hände när jag hittade den här stranden på löprundan.

Ja:

Jag sprang alltså från ett industriområde där det var laserkalas (bilder från rundan får ni imorgon) och några minuter bort nådde jag denna strand vid en sjö. Då kunde jag ju inte gärna avbryta rundan men efter drygt 8 km var jag där igen.

Och bestämde att jag skulle få ett bad i belöning om jag sprang 10 km. Så då gjorde jag det.

Och klev i sjön även om det inte var alls så varmt i luften som det pratats om i prognoserna.

Jag hade till och med en löparjacka ovanpå T-shirten och det var bra med lite skylande plagg, eftersom jag knappast kunde gå varken halvnaken eller dyblöt tillbaka till kalaset för att hämta lilla A.

Så en mils löpning och ett oktoberbad blev det idag.

Nu väntar Halloweenkalas med stora A’s klass.

Fredag kväll

Heldag på kontoret, styrkepass på lunchen, tacomiddag hemma, allvarssamtal med lillebror, popcorn i soffan, dåligt på TV, barn som är vakna för länge.

Imorgon väntar många timmars fotbollscup för storebror men lillebror och jag åker till ett kalas på lekland på förmiddagen. Kanske kan jag springa ett långpass under tiden? Det kan bli långt, det kan bli kort, det kan bli fint mot skog och sjö, det kan bli fult i industrikvarter. Vi får se.

Oktoberträd på gatan

Vackert är det nu, innan löven faller av.

I sol blir färgerna starkare och den blåa himlen en fin fond att fota mot, men i mulet och stilla väder är det ändå skönt ute.

Det sägs bli 15-18 grader i helgen men det ser jag inte fram emot. Jag blir alldeles för bekymrad över klimatet och fortsätter muttra om att jag inte gillar extrema, onormala väder. Precis som förra året faktiskt…

Same same but different

Ett inlägg om att, och kanske hur, två snarlika löprundor kan kännas så olika.

Den första rundan var förra onsdagen, vid jobbet. Jag sprang en 5 km runda som jag kört flera gånger förut och tog inte med någon mätning av längd eller tid. En härlig jogg kan man tro? I höstsolen.

Men nej. Det var inte alls en skön runda. Det blåste kallt trots solen, det kändes tungt och långsamt och jag tänkte mest på hur det kan vara så segt att springa, och varför jag aldrig känner mig som en LÖPARE.

Det gick en vecka och sedan sprang jag en lite annan runda vid jobbet. Troligen ca en halv kilometer kortare, men annars jämförbar. Och hur kändes den då? Bra! Kanske varken snabbare (en bra dag?) eller långsammare (det är ju skönt?) men ändå mycket trevligare. Så vad beror det då på? Några gissningar:

– Vindstilla. I like.
– Lite variation är ofta trevligt och jag sprang en runda, inte fram och tillbaka samma väg.
– Jag var inställd på att det skulle kännas trögt – lättare att bli positivt överraskad då.
– Jag var troligen inte alls snabb men jag njöt mer av den friska luften, pausen från att sitta inne, vackra höstträd och vetskapen om att dagens träning klarades av. Lite oklart varför men huvudet var bättre med.

Illusteras av bild från helgen, jag sprang inte i jeans.

Så idag har jag faktiskt haft en skön runda. Kravlös och enkel men med en positiv känsla. Bra där.