Smutsigt

Fint men smutsigt ute. Milt men blött.

Mina skor hade hållit sig fina i flera månader, men i lördags var det kört.

De ska såklart användas, men lite sorgligt är det att se dem så här.

Jag spolade faktiskt av dem och hoppas att de ska ha färgen kvar, till skillnad från mina orange/aprikosa skor som aldrig blev sig lika efter höstsmutsen utomhus.

Så här blir det, vid svensk uteträning i oktober. Ändå värt det.

Söndag med skridskor

Först fick han äntligen åka till hockeyaffären som han tjatat om i veckor.

Vi köpte ett gäng puckar och ett par shorts av märket CCM (viktigt). Hemma fanns ett nymonterat mål i trädgården.

Bara att ställa sig och öva.

Sedan insåg vi att det var Allmänhetens åkning efter lunch, så då övertalade han mig att åka dit. Storebror hade matchledigt men cyklade till närmsta plan med en fotboll i ryggsäcken, och pappan var på tennisträning. Jag, jag gjorde säsongspremiär på isen.

I 30 minuter åkte vi och det var riktigt kul. Jag är ju ingen hejare på skridskor men tyckte det kändes bra. Och eftersom man inte fick ha klubbor på isen så var även sonen nöjd efter en halvtimme.

Jag hann med en promenad i naturen också, men ingen annan träning på söndagen. Det blev en lugn dag.

Spegelblankt

Gårdagens inlägg hade fastnat i utkast och publicerades aldrig på torsdagskvällen, men här kommer fler bilder från promenaden jag hann ta medan det var ljust.

Fuktigt och grått men alldeles stilla. Ett vackert väder.

Jag lämnade jobbdator, tvätthögar och hungriga barn i huset och stack ut på en timmes promenad vid 16.30-tiden. Jag jobbar inte heltid och kan därför vara hemma så tidigt.

Det var lätt värt det!

Och jobbdator, tvätthögar och hungriga barn fanns kvar när jag kom tillbaka.

Oktober

För exakt ett år sedan tog jag den här fina bilden, och ganska många fler, då jag gått ner till bryggan vid vattnet vid soluppgången.

Det kan man förstås inte alltid göra, och det är knappast heller så att solen alls visar sig varje dag. Men det är vackert ute nu, med färgen på träden. Och det är ofta stilla och milt i luften, om än fuktigt. Här stod jag och väntade på en buss i morse.

Det gäller att fånga dagsljuset nu och idag skippade jag innepasset till förmån för lunchlöpning. Jag hade två kollegor med som harar och farten blev nog rätt bra. Eftersom jag var otroligt osugen på passet inomhus (liksom förra onsdagen, då jag ändå genomförde det) så blev det här en bra lösning. Jag har tränat, svettats och flåsat, men varit utomhus och fått lite mer löpning än vad jag normalt får.

Min uppmaning är förstås: ut med er! Gå, spring eller cykla, gärna på kvällen också, men framför allt i dagsljus. Det behöver vi här i Norden under en tid framöver.

Lite ändrade rutiner

Våra morgonrutiner har ändrats något där hemma. Det började med en beställning av äggröra.

Vi är inte en familj som sitter och äter frukost tillsammans, utan barnen äter macka vid en skärm, jag äter på jobbet och mannen sticker tidigt och äter längs vägen till jobbet. Men nu, nu steker man äggröra varje morgon också, som värsta husmorsan.

Den andra förändringen är att barnen inte vill ha sällskap till skolan! Imorse hann jag därför sopa undan lite löv på gången från brevlådan.

Storebror går i ”stora” skolans baracker denna termin, innan alla barn flyttar in i det nybyggda huset vid jullovet. Så bara lillebror går nu på den skola som ligger närmast oss, och som jag följt dem till i många år, både under dagistiden och efter skolstart. Minus den tid då båda gick uppe vid nybygget så är det alltså drygt 9 år nu. Men nu vill – och får – lillebror cykla själv, så han säger hej då och trampar iväg.

Och jag känner mig lite förvirrad. Det är ju bra att de kan och vill ta sig själva till skolan, men det var lite mysigt med den där 10-minuters promenaden med småprat varje dag. Och bra för mig att få se personal och barn på gården varje morgon.  Men men, tiderna är nya nu. Och med tanke på att lillebror tar sig hem själv nästan varje dag (ibland pga tidiga träningar som han ska på) så är det väl bara att inse att jag kommer tappa lite vardagskontakt med skolan. Och att andra barnet nästan alltid blir tidigare än första barnet, vare sig det gäller att få äta godis, kolla på film, spela TV-spel eller gå hem själv från skola/fritids.