Fredag kväll

Heldag på kontoret, styrkepass på lunchen, tacomiddag hemma, allvarssamtal med lillebror, popcorn i soffan, dåligt på TV, barn som är vakna för länge.

Imorgon väntar många timmars fotbollscup för storebror men lillebror och jag åker till ett kalas på lekland på förmiddagen. Kanske kan jag springa ett långpass under tiden? Det kan bli långt, det kan bli kort, det kan bli fint mot skog och sjö, det kan bli fult i industrikvarter. Vi får se.

Oktoberträd på gatan

Vackert är det nu, innan löven faller av.

I sol blir färgerna starkare och den blåa himlen en fin fond att fota mot, men i mulet och stilla väder är det ändå skönt ute.

Det sägs bli 15-18 grader i helgen men det ser jag inte fram emot. Jag blir alldeles för bekymrad över klimatet och fortsätter muttra om att jag inte gillar extrema, onormala väder. Precis som förra året faktiskt…

Same same but different

Ett inlägg om att, och kanske hur, två snarlika löprundor kan kännas så olika.

Den första rundan var förra onsdagen, vid jobbet. Jag sprang en 5 km runda som jag kört flera gånger förut och tog inte med någon mätning av längd eller tid. En härlig jogg kan man tro? I höstsolen.

Men nej. Det var inte alls en skön runda. Det blåste kallt trots solen, det kändes tungt och långsamt och jag tänkte mest på hur det kan vara så segt att springa, och varför jag aldrig känner mig som en LÖPARE.

Det gick en vecka och sedan sprang jag en lite annan runda vid jobbet. Troligen ca en halv kilometer kortare, men annars jämförbar. Och hur kändes den då? Bra! Kanske varken snabbare (en bra dag?) eller långsammare (det är ju skönt?) men ändå mycket trevligare. Så vad beror det då på? Några gissningar:

– Vindstilla. I like.
– Lite variation är ofta trevligt och jag sprang en runda, inte fram och tillbaka samma väg.
– Jag var inställd på att det skulle kännas trögt – lättare att bli positivt överraskad då.
– Jag var troligen inte alls snabb men jag njöt mer av den friska luften, pausen från att sitta inne, vackra höstträd och vetskapen om att dagens träning klarades av. Lite oklart varför men huvudet var bättre med.

Illusteras av bild från helgen, jag sprang inte i jeans.

Så idag har jag faktiskt haft en skön runda. Kravlös och enkel men med en positiv känsla. Bra där.

På 5-årskalas

I söndags var det kalas för lillkusinen som fyllt 5 år. Han fick fotbollsgrejer och lite lego av oss.

Ishockeykillen hann med sin träning innan kalaset, men fick duscha vid ishallen och snabbt byta om.

Nyklippt i Karlskoga.

Det blev ingen vidare stadig lunch för någon i familjen men det tog vi igen med fika.

Chokladmoussetårta, nybakade kokostoppar, glass och kex. Shit, vad jag åt mycket onyttigt i helgen!

Grabbarna är mer selektiva i vilka sötsaker de stoppar i sig (dissar en del och älskar en del). Lekte gjorde de i alla fall hemma hos kusinerna.

Och jag fick lite inredningsinspiration i det välstädade hemmet.

Morgon med måne

Igår morse ställde jag alarmet för att komma upp och ta lite kort på morgonen. Ambitiöst, om jag får säga det själv. Belönad blev jag, först med en måne på himlen ca kvart över sex.

Och en svag gryning över mörka vatten.

Lika vackert som tyst ute.

Det blev många bilder. Med två mobiler.

Sedan gick jag in en stund.

Och återvände flera gånger i lite mera ljus.

Stigande sol och dimma över sjön.

En magisk morgon där man snart fick se solen på riktigt.

Spegelblanka vatten är något av det vackraste jag vet, alla kategorier.

Ett besök i stugan

Så här fin spetsgardin har vi inte inne i stugan, däremot i garaget. Där skulle båten vinterparkeras när vi åkt till stugan för lite höststökande.

Jag stakade och paddlade båten till upptagningsplatsen. Det var så vackert på vattnet!

Bara lite klurigt att fota samtidigt…

Vid badplatsen träffade vi grannhunden som var på promenad.

Stora A roade sig med en fotboll såklart.

Men när vi gjort det vi skulle åkte vi hemåt igen, för att inte missa tennis, hockey eller kusinkalas imorgon.

Bilderna från den ljuvliga gryningen vid sjön bjussar jag på en annan gång.