Allra första skoldagen väntar

Det får bli vagn för att få lilla A och hans gipsade ben till skolan idag. Inte så vanligt bland 6-åringar kanske, men han får stå ut med mycket.


Han får stödja på gipset nu men kunde inte göra det igår då han sa att det gjorde för ont. Antagligen väntade vi också för länge med smärtstillande för han beklagade sig rejält innan läggning. Vi fyllde då på med den Ipren som han tyvärr tycker smakar vidrigt och han somnade sedan bra – och har sovit hela natten. Skönt! För alla. 

Det är hans pappa som är fortsatt ledig med honom och som blir eskort till skolan idag. Jag hoppas det kommer att gå bra och att A snart inte har ont längre utan kan börja stödja på foten litegrann, för att kunna gå och också vara i skolan utan hjälp framöver.

Hemma blir det ju en del iPad och TV-spel, när han inte sitter placerad på altanen och hejar på brorsan och grannarna som spelar fotboll eller leker kull på gräsmattan.


Stackaren, som säger att det känns som om de har glömt att sy ihop hans häl… 

Operationsdag

Suck, allt jag skrivit försvann precis. Nytt försök.

Idag har lilla A opererat foten, jag bjuder inte på några bilder av honom utslagen under narkos, eller glad i sin operationshätta, men några infarter i armen kan jag bjussa på.


Redan kl 7 skulle han vara på plats, utan frukost men nyduschad med specialtvål. Hans pappa har varit med honom medan jag lämnade storebror för första skoldagen som tredjeklassare, och sedan jobbade några timmar på kontoret.

Men jag kunde inte hålla mig helt borta utan åkte till sjukhuset efter lunch. De hade också sagt att det var övernattning som gällde men det visade sig inte behövas. Gipset var på plats direkt efter operationen.


På eftermiddagen kunde vi sedan åka hem tillsammans och nu har vi en liten kille här med full uppvaktning det första dygnet, innan gipset torkat och han får börja stödja på det. Middag har han beställt också: sushi. 

Väggmålning 


En fin idé att stora A får favoritlagets klubbmärke i grått på den vägg som tidigare hade ljusblå tapet. Maken fixade vitmålning av väggen och skiss av märke. Sedan återstod bara att fylla i, eller?

Jag försökte känna mig för innan jag tog färg på penseln.


Alltså, är man inte pysslig eller försedd med stort tålamod så är det här en liten prövning.


Som när man har putsat fönster: det gäller att inte kolla för noga och nära…

Men nu är det klart! Förutom att några små utflykter med penseln måste döljas med en gnutta vit färg. Men snart, snart.

Bella spelar EM

U17 EM i handboll pågår i Slovakien, alltså Europamästerskap för handbollstjejer födda år 2000. Barnens kusin Bella är ett av det svenska lagets ankare och deras sista match pågår just nu!


Här försöker Hollands försvar stoppa henne, som har de ljusgröna skorna.

Sverige hade ganska mycket otur som missade A-slutspelet (med en enda förlorad match) men de har säkrat en plats i nästa års UVM. Grattis!

Och vi, vi följer de flesta matcher via nätet, medan Bellas familj ingår i den svenska klack som hörs på läktaren.

Kvällspromenad bredvid bävern 

Först en runda på vägarna i skogen och sedan ner mot vattnet.


Det skymmer ju tidigt nu i augusti och min man sa ‘Nu kanske vi får se bävern’. Spåren av den har ju varit tydliga hela året och en halv minut efter att han sagt detta, när vi står still för att jag vill fota utsikten vid vattnet, så kommer den. Bävern!


Simmar alldeles ljudlöst förbi oss.

Hade jag gått själv, eller sprungit, så hade jag troligen missat den. Bra med en spanare alltså. 

Vi följde bävern på vår promenad hemåt längs vattnet och hann se både rådjur och svanar. Men det var bävern som gladde mig mest.