Tankar för 2020

Jag är mitt emellan 40 och 50 och en slags ”ålderskris” kan jag känna av och den gäller den stora frågan hur jag vill spendera min tid. Svaret är egentligen enkelt: mer friluftliv utomhus och många resor till vackra platser.

Men i praktiken är det ju inte så enkelt. Jag kommer inte att byta ut min man mot en adrenalinberoende fallskärmshoppare som vill bestiga berg eller korsa öknar på semestern och jag kommer inte tvinga barnen ifrån skola, kamrater och idrottslag för att bosätta oss i en stuga i skogen, långt från allt.

Så underbart det lät ändå. Inte att dra upp barnens rötter utan det där med en stuga i skogen.

Vi kommer med allra största sannolikhet att bo kvar i många år, i villaområdet där vi trivs och har det bra. Vi kommer med största sannolikhet ha kvar våra jobb där dagarna spenderas inomhus på kontorsstolar och i mötesrum. Vi kommer med största sannolikhet inte ta någon time out med ett halvår utomlands eller så. Men. Man kan göra mycket bra ändå, många små aktiviteter och kanske några förändringar. Som att se till att åka slalom varje sportlov även om det inte är en vecka i Alperna utan en långhelg i Värmland. Och man kan faktiskt växla upp från det där värmländska berget till ett lappländskt fjäll: i år ska vi till Hemavan!

Av naturliga skäl har jag inga bilder från en plats jag aldrig varit på, Hemavan, så en solig dag i Branäs får illustrera texten.

Och så är det ju det där med vardagen; att få in naturen i den. Att inte bara jogga på helgerna utan ta kvällspromenader så ofta man kan, att hålla liv i traditionen att gå ut och grilla med våra grannar, att fortsätta bada så ofta man orkar och barnen vill.

Jag älskar ju att vi bor nära vatten och skog och väljer att tänka bort motorväg och höghus som stundtals skymtar bortom träden.

Reser gör vi ju redan en hel del, både långt bort och mindre långt bort. Sedan sommaren 2018 har vi besökt 6 andra länder och jag är inte mätt – jag vill se mer! Även här har jag kanske lite andra önskemål än resten av familjen, men ibland går mina önskningar i uppfyllelse (som Skagen och svenska fjällen i sommarskrud med barnen) och ibland är jag helt nöjd med en sent bokad sol- och badresa som vinterpaus.

Stranden vid Khao Lak i Thailand blev en lite oväntad favorit, där det var vackert, varmt, lugnt och stilla. Ingen trängsel med människor utan en känsla av orörd natur.

Jag förringar dock inte vår hemmaplan, och njuter fullt ut av vacker vinter i skogen, sommardagar i stugan eller svalkande vardagsbad i hemmaviken.

Och därför tror jag att 2020 också kan bli ett bra år med njutning av natur. Med resor, vackra vyer, lite friluftsliv.

De mindre målen för året ska jag också skriva ner!

Nya skor

Äntligen.

De gamla, med ca 6 hål, har ersatts av julklappsskor. Mjuka, sköna, utan snörning.

Ännu så länge har de bara jobbat på ett pass, för igår körde jag rörlighet barfota.

Passet heter Flow och är som Soma Move. Det känns i höfterna idag, och jag tänker vila inför lunchlöpning imorgon. Japp, jag skippar det tuffa onsdagspasset och tar en kortare lunch inför tidig hemgång (ska skjutsa till ishallen).

Moget beslut.

Back in business

Passet avklarat. Tack till tränaren som valde rörlighet istället för upphopp och burpees mellan slagen!

Jag tror att han är påverkad både av sin gymnastflickvän och sin egen tilltagande ålder (några år yngre än mig…). Och rörlighet är ju både nyttigt och jobbigt, till och med nödvändigt för att komma vidare i vissa övningar, så jag välkomnar det. Och önskar att fler, t ex fotbolls- och hockeytränare, skulle lära ut det till barn och ungdomar.

Tack för idag.

Lite helgnatur

Ett par promenader har det blivit i helgen, om än inte så långa. Under lördagen var det riktigt ljust medan söndagen var mer mulen och grå.

I skogen är det så mjukt, grönt och skönt, men jag saknar den vita snön.

Inser nu ikväll att min tanke om att bada 12 månader i rad kommer tvinga fram ett mörkt kvällsdopp i veckan!

För nästa helg är det ju februari och jag kommer vara på jobbet de flesta ljusa timmar tills dess. Jag kommer visserligen gå tidigt hem för att skjutsa till ishallen medan det är ljust, men där ska jag nog inte ha med mig badkläder och gå ner till vattnet för att sedan stå inne i en ishall…

Veckan ska i alla fall börja med att jag kör mitt första träningspass på tre veckor (!) och det första boxningspasset sedan före jul. Give me strength!

Årets första semla

Se så vacker:

Efter hockeymatch, dusch, lunch, shopping (av barnunderställ), promenad och lite städning så var det dags för en fika med lilla A.

Inser att jag fokuserade på semlorna, så han kom aldrig med på bild. Men han är bra att käka med eftersom han lämnar det här efter sig:

Alltså till mig.

Nu ska vi vila lite i soffan, storebror och pappa är bortresta med fotbollslaget.

Storstadsmorgon

Om man varit högt upp i ett hus i staden och fotat morgonrodnad och soluppgång, så får det bli vad som hamnar på bloggen.

I brist på skog, sjö, stig eller träning.

Men nu börjar snart helgen och jag hoppas hinna med lite skog, sjö, stig – och kanske träning. Om den här jäkla hostan försvinner.

Det händer inte så mycket

Eftersom dagarna ännu är korta, vintern lika bortblåst som tidigare, och förkylningen inte har gått över, så händer inte mycket att skriva om. Ingen träning, ingen vacker natur. Eller ok, en fin himmel på väg till jobbet häromdagen.

Kontorstiden vid det egna skrivbordet avbryts ibland för ett möte eller en utbildning.

Lilla A fick en ny hockeyklubba av sina kusiner, men den var lite för kort så vi bytte den i helgen. Nu är den invigd och blev mycket omtyckt.

Bredvid sportaffären låg en möbelaffär som storebror och jag besökte. Han gillar inredning och har många önskemål inför framtiden (vi ska troligen bygga ut huset). Till exempel hittade han det här soffbordet.

Jag tyckte också om det, kanske kan det passa någonstans när vi gör om hemma.

Idag är det onsdag men någon hård lunchträning blir det förstås inte eftersom jag inte märker någon förbättring i fökylningen. Jag mår helt ok men hostar och snyter mig. Är inte redo för träning. Men har i alla fall dragit ner på onyttigheterna nu, efter ungefär 7 veckor med frossande… Och nästa vecka måste väl ändå förkylningen vara över?

De där fyrbenta vännerna

När lilla A tränade fotboll i sin nya, fina skola så tog jag en promenad i skogen.

Jag är fortfarande förkyld och har nu inte tränat på två hela veckor. Suck. Men frisk luft kan man ju sno åt sig i alla fall.

När jag närmade mig ett hus som finns, eller snarare en liten gård, så bräktes det väldigt mycket. Det var två getter som stod och gapade i en hage. Nästan skrek.

Men den här nyfunna vännen slutade faktiskt att låta när jag klappade hen.

Vi fann varandra.

Och jag försökte ringa upp stora A på Facetime, eftersom han nobbat promenaden men skulle ha älskat att få klappa getter.

Jag sa adjö till getterna och gick tillbaka mot skolan i duggregnet.

Men fick plötsligt se ljus på himlen, nästan sol.

Detta var i lördags, och ni vet ju hur fint den sedan strålade på söndagen.

Söndagssol

Idag har den skinit minsann.

Och jag var ute i nästan 1,5 timme på förmiddagen.

Jag gick dock inte hela tiden, utan pratade med mötande bekanta och slog mig ner på en bryggbänk.

Här satt jag i solen i en kvart och fick bland annat se två kanoter glida förbi.

Fint men egentligen inte önskvärt i januari.

Ljuset var dock önskat.

Tidig lördag

Samling 8.15 för hockeymatcher idag.

Ibland får han teka. Och ser ut som en jätte?

Resultatmässigt gick det inget vidare idag men stundtals gjorde de ett riktigt bra jobb och verkade ganska nöjda efteråt.

Efter lunch var det fotbollsträning i den nya idrottssalen i den nybyggda skolan. Eleverna flyttade in efter jullovet – det känns skönt efter 2,5 år i baracker medan bygget pågått.

Väggarna ser kanske inte klara ut, men så här ska de se ut. Trä och betong kör man mycket med. Naturmaterial. Fint och hållbart.

Själv tog jag en promenad medan han tränade.

Fint och hållbart.

Mer om skogen och nyfunna, fyrbenta vänner imorgon.

Bonus: en kastrull med hem från träningen!

En bekant mamma skulle slänga den och när jag såg den på hennes cykel frågade jag om det var något fel på den. Svaret var nej, de hade bara för mycket grejer efter att ha tömt en bostad, så jag slog till! Sa att jag gärna vill ha en gammal kastrull med bakelithandtag – jag gillar det jättemycket. Och den där usla öststatsprylen som vi kokar pasta och potatis i i stugan (sorry syrran, vet att du köpt och släpat hem den någon gång på 80-talet) kan nu ersättas. Eller kompletteras, om man så vill.

Fint och hållbart.