Oktobernatur

 

Vilken vy!

Och detta är ändå bilder från löprundan på lunchen, från kontoret i stan.

Jag sprang lite drygt 5 km idag, på trottoarer, över en bro, nedför några trappor och sedan längs vatten och in i en park.

Jag har äntligen fattat grejen med att trycka på Pause i träningsappen om jag ska stanna för att fota, även om jag stannar snabbt.

Och när man pausar kan man ju lika gärna pausa ordentligt, och lägga sig på rygg i de gula löven.

Jag tror bestämt att en lunchlöpning i veckan ska bli min grej resten av hösten och vintern.

Lördagens löptur

Några minuter från industriområdet där jag lämnat lilla A på laserkalas:

Så fint! Visserligen ingen lång grusväg i skogen men jag pausade för lite fotografering.

Jag vände nere vid stranden som ni har sett och sprang sedan tillbaka och kom upp i ett bostadsområde.

Från trottoarer, via cykelväg, under en bro och sedan upp i skogen.

Trevligt att springa på en stig i skogen, men det var värst vad den här stigen var stenig och rotig.

Och de där hjulspåren vid mina fötter ser inte ut att vara cykel?

Nej, just det. Möte i skogen!

Jag klarade mig undan crossåkarna och kom sedan tillbaka ner till cykelväg och bebyggt område igen. Rundan gick inte snabbt pga skogsstig och fotostopp men jag härdade ut tills 10 km var uppnådda. Innan jag tog mitt bad.

Höststrand med höstbad

Ni förstår ju vad som hände när jag hittade den här stranden på löprundan.

Ja:

Jag sprang alltså från ett industriområde där det var laserkalas (bilder från rundan får ni imorgon) och några minuter bort nådde jag denna strand vid en sjö. Då kunde jag ju inte gärna avbryta rundan men efter drygt 8 km var jag där igen.

Och bestämde att jag skulle få ett bad i belöning om jag sprang 10 km. Så då gjorde jag det.

Och klev i sjön även om det inte var alls så varmt i luften som det pratats om i prognoserna.

Jag hade till och med en löparjacka ovanpå T-shirten och det var bra med lite skylande plagg, eftersom jag knappast kunde gå varken halvnaken eller dyblöt tillbaka till kalaset för att hämta lilla A.

Så en mils löpning och ett oktoberbad blev det idag.

Nu väntar Halloweenkalas med stora A’s klass.

Same same but different

Ett inlägg om att, och kanske hur, två snarlika löprundor kan kännas så olika.

Den första rundan var förra onsdagen, vid jobbet. Jag sprang en 5 km runda som jag kört flera gånger förut och tog inte med någon mätning av längd eller tid. En härlig jogg kan man tro? I höstsolen.

Men nej. Det var inte alls en skön runda. Det blåste kallt trots solen, det kändes tungt och långsamt och jag tänkte mest på hur det kan vara så segt att springa, och varför jag aldrig känner mig som en LÖPARE.

Det gick en vecka och sedan sprang jag en lite annan runda vid jobbet. Troligen ca en halv kilometer kortare, men annars jämförbar. Och hur kändes den då? Bra! Kanske varken snabbare (en bra dag?) eller långsammare (det är ju skönt?) men ändå mycket trevligare. Så vad beror det då på? Några gissningar:

– Vindstilla. I like.
– Lite variation är ofta trevligt och jag sprang en runda, inte fram och tillbaka samma väg.
– Jag var inställd på att det skulle kännas trögt – lättare att bli positivt överraskad då.
– Jag var troligen inte alls snabb men jag njöt mer av den friska luften, pausen från att sitta inne, vackra höstträd och vetskapen om att dagens träning klarades av. Lite oklart varför men huvudet var bättre med.

Illusteras av bild från helgen, jag sprang inte i jeans.

Så idag har jag faktiskt haft en skön runda. Kravlös och enkel men med en positiv känsla. Bra där.

Senaste milen

Den senaste milen avverkade i söndags. Jag var sist ut att träna, efter att övrig familj spelat tennis och fotboll samt haft hockeypremiär. När jag tinat upp efter tiden i ishallen så snörade jag på mig skorna och gav mig ut i solen.

Här ligger jag vid ”målgång”. Några bilder längs rundan tog jag mig inte tid till.

Tyvärr fick jag inte någon bra tid i alla fall. Snarare en dålig tid som gjorde mig besviken eftersom jag tyckt att jag inte mysjoggat utan faktiskt försökt ligga på litegrann, i ett jämnt tempo.

Jaja, ska jag tro på tiden i appen (fullt rimlig ändå) så kanske jag också ska tro på tiden i appen från loppet jag sprang? Då tiden var så bra så att det ÄR svårt att tro på den. Nej, jag blir inte klok på tekniken. Vad en mobil har, men inte en löparklocka, är i alla fall kamera. Så att man kan föreviga sin lilla stund med Runner’s Low.

Idag blir det 5 km lunchjogg vid kontoret.

Årets sista dopp?

Jag mätte löprundan i skogen igår men stannade och stängde av appen strax innan badbryggan, på en jämn och fin metersiffra. Det hade gått långsamt, riktigt långsamt, men var svettigt ändå. Och när jag stannade för att pusta och ta en bild så såg det ut så här:

Jag hoppas att ni ser skönheten.

Jag kunde inte låta bli att gå ut på den lite översvämmade bryggan, av med stumpor och skor bara.

Jag kunde sedan inte heller hålla mig från ett dopp vid stegen.

Det var kallt men hanterbart. Jag frös inte direkt efteråt heller, men efter några minuters blöt och barfota promenad hem så var det skönt med en varm dusch…

Kanske årets sista dopp.

Sprang igår, går idag

Medalj! Som är snygg på baksidan, eller hur?

Jag klarade av mitt lopp och tiden blev bra (sjukt bra i min app men den verkar ju aldrig stämma på tävling – eller någonsin?). Jag kan inte påstå att det var kul, skönt eller mysigt, men i mål kom jag, och hejaklack hade jag vid nerförslutet med ett par hundra meter kvar.

När lilla, korta målrakan kom fanns det krafter att öka farten, men dessförinnan kändes det verkligen tungt. Det var många sega uppförslut även om det inte var några rejäla backar, vid 7 km var det nog värst.

Nu är det i alla fall över och jag fick vatten och banan i mål, stretchade lite på huk i solen och blåsten.

Cykelkorg med Aloe Vera-vatten, mobil och medalj.

Idag är jag lite seg, kanske främst för att vi var på 50-årsfest igår kväll och har sovit några timmar färre än vanligt. Så för att få lite luft och rörelse mellan ätande av godis, glass och bröd så fick det bli en promenad.

Dock inget bad.