Söndag

Vädret lämnar en del att önska (duggregn sedan i fredags) men lite utetid har det blivit. Det syns på skorna.

Det blev ingen tur till ny plats för löpning, men en lördagsmil på hemmaplan.

Har också varit på lekland och spelat lite airhockey vid utgången – svinkul ju!

Ja, jag vann.

Har i helgen också köpt två julklappar och ätit pepparkakor, chips, bulle, biskvi och saffranssnittar med flingsalt, bakade av en kollega.

Jag göder mig själv som en julgris. Ungefär som vanligt i december alltså.

Planer för helgen?

Mina planer: inga alls. Men det betyder inte helt oskrivna blad under lördag och söndag. För den här familjen kommer helgen att innehålla en fotbollsträning, en ishockeyträning, en tennisträning, ett kalas på hoppland, och var det kanske en fotbollsmatch också? Jag står inte på sändlistan för fotbollslagets mailutskick så min man sköter den biten.

Min egen träning blir löpning och jag funderar på en ny runda. Hellre i natur än på asfalt och kanske en liten bilresa bort, för att få variation. Jag har hittat information om att en sjö som ligger ganska nära oss har väg och stig som går runt. Det låter väl som en trevlig springtur?

Nu är i och för sig sjön väldigt liten så det är bara 5,5 km runt (och mentalt pallar jag inte två varv på samma väg). Men det är kanske en bra start för att ta mig ut på nya marker och inte bara springa nära hemmet?

Utanför min gamla hemstad Karlstad så finns Skutberget, där jag själv mest har badat, men vars motionsspår korades till det allra bästa när två killar reste runt och testade 313 olika spår, minst ett i varje kommun i landet. Mer om det kan du läsa här, där du också hittar topplistan på en Sverigekarta.

Solig lunchlöpning

På onsdagar är det för det mesta pass med Pischa (nyligen prisad som Årets Gruppinstruktör 2018), så även i oktober och november, när senaste inspelningen av Biggest Loser var klar. Men så stod det plötsligt ett annat pass i vårt träningsschema och då tänkte jag att jag kunde skippa det till förmån för löpning. Att komma ut i dagsljus är en bra grej. En kort stund innan lunchpasset skulle börja så visade det sig att schemat var fel och att Pischa visst kör vidare hos oss, fram till jul. Men men, jag hade ju med mig utegrejer och valde en lunchlöpning i solsken.

Njuter av ljuset denna tid på året!

Och även om det inte är vinter i naturen så bet det i kinderna. Här är jackan öppnad bara för att mobilen skulle tas fram och knäppa några bilder.

Så även om jag inte pushat mig på passet inomhus idag, så har jag rört mig och svettats. Och fått frisk luft på köpet. Det blir nya tag med Pischa nästa vecka!

Dagsljus

I lördags hann jag med en löprunda längs vattnet, en lugn och skön tur med tankar på annat. Bara jogga på utan att känna någon trötthet eller annat (lite träningsvärk i rumpan bara). Skönt.

Igår blev det istället en halvtimmes promenad med mannen, efter fotboll, tennis och hockey – inget av dem utövat av mig – innan det var dags att korka upp glöggen igen. Så viktigt att få lite frisk luft och dagsljus!

Och i skogen är det lika vackert som vanligt, oavsett väder.

Nu är det måndag och en ny vecka med morgnar då det tar emot att kliva ur sängen och ut i mörkret. Men det känns bra att vi går mot juletid.

Underställ

Ganska nyshoppat:

Underställ och ullstrumpor från Revolution Race, märket som profilerat sig i sociala medier (åtminstone om man följer en massa idrotts- och friluftskonton).

Tröjan är riktigt rolig med en huva som kan vara just en huva, eller en hög krage eller en buff runt halsen. Den som är intresserad och vill se fler bilder kan hitta det på hemsidan hos Fritidsfabriken.

Jag kan i alla fall rapportera att stället är grymt mjukt och skönt och att underdelen satt fint vid kall löpning i helgen, under ett par lösare byxor.

Ikväll blir det ingen träning utan utlottning med jobbets konstförening. Jag vet inte riktigt om jag ska hoppas vinna eller hoppas slippa den här lampan.

På frostig löparbana

De löpintervaller som inte blev av i lördags, blev istället av i söndags. I strålande solsken och minusgrader. De blåa banorna var täckta av vit frost.

Lillebror tillät mig att gå ut en stund från hans ishocketräning i hallen bredvid. Så det blev lite uppvärmning och sedan 4 x 2 min i högt tempo, följt av något varvs nedjogg.

Snabbt avklarat alltså, men jobbigt ändå. I slutet av de sista 2 minuterna kunde jag knappt andas men den intervallen blev den snabbaste. Och det syns på tiderna att det går snabbare på en helplatt bana än ute i ett löparspår (även om jag undviker backar).

Det var ett bra pass och på ett sätt skönt att springa på bana, men jag skulle inte palla särskilt många varv – det blir för tråkigt! Nästan lika trist som ett löpband. Tur att jag kan välja rundor i naturen till vardags.

Tennis!

När jag hade liiite känning i halsen (hade tänkte springa intervaller) och tvekade om löpning, kom en fråga från min man om att spela tennis. Hans matchmotståndare var sjuk och barnen ville inte spela – då tog jag chansen.

Hittade till och med en träningströja med krage, så jäkla redo för bollhallen.

Och det var riktigt kul!

Jag gillar tennis och har väl hyfsad bollkänsla men ingen teknik. Har spelat lite med familjen, senast på Mauritius, och tog en lektion med några kompisar för 2 år sedan. Där slutade mina kunskaper, men idag fick jag nya. Det blev verkligen en utveckling under timmen som gick och det kändes riktigt skoj. Eller som jag själv uttryckte det: ”Fan vad bra jag är!”

Ödmjukhet är en dygd.