Lördag 


En solig vårdag. Lite blåsigt men ca 8 plusgrader och bara en tunn vindjacka utanpå löpartröjan. Jag har sett på sociala medier att många har sprungit Tunnel Run i Stockholm idag, själv höll jag mig i skogen. 

Det är torrt och fint på stigar och vägar men här var det lite lerigt, antagligen har promenerande hundägare därför lagt ut stammar på marken. 


Imorgon är det årets första utomhuscup för stora A’s fotbollslag. Han åker hemifrån med sin pappa redan vid 8-tiden och det gäller att komma ihåg att ställa om klockorna inatt. 

 Jag hänger med lillebror på tennisträning och ska även följa systerdotters handbollsmatcher på distans. De spelar steg 4 i USM och i dagens match gjorde hon 13 (!!) mål. Heja heja. 

Uppehåll i PT-träningen

Det verkar bli hela 7 veckors uppehåll, om inte mer, mellan mina PT-pass. Jag tänkte köra varannan vecka men min PT fick avboka på sportlovet pga VAB, sedan var ju jag snuvig följt av en vecka med lunchmöten på de dagar då vi annars hade kunnat ses. Nu är jag redo igen men hon har semester i två veckor. Så kan det gå.

Tur att jag har kunnat köra boxning med fys varje vecka. Några suddiga bilder från ett pass.

Och lite yoga har jag gjort, både hemma och ett lugnt pass med fokus på rygg, vid jobbet.

Löpningen är igång efter lov och snuva men även skidor och skridskor har det ju blivit dessa veckor. Både med och utan barn, inte alltid så svettigt, men ute i friska luften.

Jag hoppas att i slutet av denna vecka köra ett eget styrkepass med blandade övningar, inklusive några från min PT. Och höftläxan gör jag faktiskt då och då!

Det blir nog bra det här.

Sportigt värre

Först fotboll för en.


Samtidigt i en park: lek för en liten och yoga via youtube för en stor.


Därefter tennismatcher för knatten.


Följt av en mil löpning. För mig. Hurra.

Inga bilder finns från turen så jag lägger in en hundpuss istället.


Nu måste vi börja fundera på middagen.

Årets första runda utan mössa

Det är väl faktiskt vår nu.


Ingen snö kvar i skogen, bara några meter med hopplös is på en väg där jag fick trippa runt en buske på sidan.

Igår kom jag äntligen ut på en löptur igen, jag kunde skippa mössa för första gången i år och hann ut i dagsljus! 

Stora A var på fotbollsplanen med några killar från klassen och lillebror hemma hos en kompis. Jag njöt av stigar i skogen med lite upp och ned, knappt 6 km. Två snabba fotostopp fick det bli för att det var så vackert.


I övrigt flåsade jag på bra, även om det är ovant med så långsamma tider när man bara sprungit slätt och ganska platt tidigare.

Imorgon är det ledig lördag och jag hoppas på en tur till. Men lilla A ska också spela tennismatch – spännande.

Trail, som det så fint heter när man inte springer på vägar

Det blev ju så, att inköpet av skor fick mig att upptäcka något nytt inom löpning. Jäkligt bra med rea ibland.

Mina nya skor har varit ute på några turer i naturen sedan premiären, både i mörker och en helgstund i skogen, innan sportlov och snuva (och töväder).

Jag sprang 5 km båda gångerna och mitt lilla problem är att de aningen backiga stigarna i skogen ovanför vattnet inte är lika långa som den platta slingan, längs med viken. Jag har därför kört lite kringelikrokar och extra turer på en raka för att komma upp i mina 5 km, även om jag borde springa längre. Särskilt när det känns roligt och bra att springa! Jobbigt ja, lite långsamt och slirigt i snön, men ändå skönt. Och när jag tar de små stigarna som kryllar av rötter och stenar är det halva tiden bara kul och inspirerande, jag hinner inte känna mig trött, och andra halvan tänker jag på att jag kan slå ihjäl mig om jag snubblar och landar galet. Lite överdrivet kan tyckas men om jag skulle stå på näsan som i våras så finns det mycket stenar och stubbar och stammar att slå i huvud, ansikte, mage, höft eller rygg. Ajajaj.

Men än så länge har jag – peppar, peppar – stått på benen och kunnat njuta av turerna. Det är ju så självklart egentligen, att jag som älskar skog och natur och ägnar mig en del åt löpning, sammanför de två. Naturupplevelsen och träningen. Om man pga sitt flås eller tunga ben inte kan njuta fullt ut av vackra vyer när man springer, så kan man vid traillöpning känna skogen och underlaget på ett annat sätt och liksom njuta ändå. Av känslan av att ta sig fram.

Så nu när jag inte sprungit på veckor, kan jag längta efter ett vanligt pass på bara vägar, ett långt och lite långsammare pass för att få upp distans OCH en runda i skogen på små stigar. Variatio delectat.

Vinterskog

Jag har inte varit i skogen men gått förbi den, kan man säga. I alla fall en dunge på väg till hämtningen på dagis och skola. Vackert är det, med snötäckta träd. Grönt och vitt. Fokus på en gran.

På det lilla gärdet mellan väg och vatten, mellan skola och bostadshus, såg jag skidspår igår. Åh, vad det såg fint och härligt ut! De går i högra delen av snön på bilden här nere, oklart om de sedan svänger längs gångvägen vid vattnet.

Jag har ju gett mig ut på ett par blygsamma skidturer tidigare, även hemma i området, men i år har det inte blivit av ännu. Nu är jag snuvig och kraxig i halsen men en lugn tur på de gamla skidorna lockar. Att få glida några meter i snön. Att liksom bara göra det innan det är för sent. Ibland känns vintern så kort.

Halsont

Jag har kört ett par andra pass och åkt skidor förstås, men inte sprungit på en dryg vecka. Är sugen på en tur i skogen nu! Och min PT bokade av passet pga sjukt barn i onsdags så jag hade tänkt ta en timme med henne denna vecka istället – men vaknade med ont i halsen idag. Jag kände något redan igår kväll och tog en extra kopp med varmt te men nu är det ingen tvekan om att träning får vänta. Trist men nödvändigt.

Jag får väl ta någon skön kvällspromenad, det håller på att bli vitt här igen.