Bästa målet för en löptur är alltid en form av badbart vatten.
Idag fick trailskorna komma ut men det finns inga direkta stigar här, utan jag sprang på vanliga grusvägen i skogen med ett par kilometers avstickare på en nästan igenväxt väg.
7 km blev det med en liten extra sväng nere på vägen vid stugan.
Helt klart värt en badselfie!
Och nu har vi även fått båten i sjön.
Bättre sent än aldrig.
Det är regnigt här idag men i ett uppehåll tog vi en promenad med inslag av spring. Vi gick förbi hönsen också, som fick maskrosblad av oss.
Jag tog en egen springrunda på förmiddagen men benen känns inte pigga dessa dagar. Tröstar mig med resterna av tårta och kakor, hehe. Sedan har vi även varit på Bodaborg och roat oss men där hade jag inte med mobilen för att föreviga våra äventyr. Till soptunnan hade jag dock med mobilen och kunde fota våta växter.
Och så ställde barnen upp för en bild på vår promenad.
Vi sover så länge varje dag att det blir lite konstigt med mattider och så, men nu är klockan halv nio och jag ska försöka få fram kvällsmacka till killarna när vi tittar på fotbolls-EM för damer.
Jo, det är ju ganska backigt…
Jag hade i alla fall turen att kunna jogga på grusvägen till och från landsvägen samt på en mindre väg som tog slut vid en vin- och olivodling. Tog man ett par extra varv utanför huset ner mot fårstallet så blev det 25 minuter som var jobbiga men uthärdliga.
På vår lilla grusväg upp mot asfalten mot byn var det nämligen flera kortare sträckor som kändes platta. Alltså inte oavbrutet backigt. Skönt! Men det var rätt stenigt. Närbild på en del av min joggingväg.
Jag valda att springa nedåt dalen en gång, förbi fårstallet, där man såg grusvägen ringla sig fram i landskapet. Men oj, dåligt val. Bara nerför och stenigt och knöligt. När man vänder: bara uppför.
Jag tog två korta gåpauser den dagen men joggade resten upp, trots att det gick sjukt långsamt. Jag började tänka att man förstår hur en del känner sig när de stapplar över mållinjen på ett marathon.
Det var varmt i Italien förstås, jag ville heller inte springa efter middagen med mat och ett glas vin, och på morgnarna sov jag sött. Så, vid 11-tiden några gånger och vid 18-tiden någon gång gav jag mig ut.
Klädd i svenska färger en av dagarna.
Ett yogapass inomhus blev det under veckan, ingen styrka, men jag är nöjd ändå. Och som vanligt var det skönt att bada efteråt.
Hur går det med er semesterträning? Kör ni någon alls?
Jag sitter just nu i bilen med träningsvärk i låren från passet hemma på gräsmattan igår. Det är väl bra att det känns att man tränat även om jag till vardags inte får träningsvärk av ett sådant pass.
Åka båt.
Äta buffé på sjökrogen i närheten (tillsammans med två grannfamiljer).
Fira stora A med hans farmor, som kom förbi med kaka och fotbollskläder idag.
Sedan en tur till skateparken med lillebror.
Från betong till en skogspromenad.
Träning var redan avklarat. Färgglatt styrkepass hemma i trädgården, 35 minuter inklusive stretch.
Och såklart har jag fotat några blommor.
Imorgon bär det av hemifrån igen, första stopp blir Kolmården.
Vilken dag!
Stora A och en vän gick precis ned för ett kvällsdopp. Lillebror är på cykeltur med sin pappa och ett par grannar – och klockan är nästan 21.
Solen har skinit hela dagen och barnen har båda badat i pool hemma hos kompisar. Själv tog jag ett riktigt skönt dopp efter min löprunda, jag låg och flöt, simmade lite grann, doppade huvudet och svalkade mitt ansikte.
Löprundan var i skogen, jag gillar verkligen det numera.
Vi har också känt oss somriga med ett glas rosé hemma på altanen.
Och spelat fotbollsmatch med vuxna och barn efter middagen.
Så här får gärna alla lördagar se ut de närmaste månaderna.
Förlåt, men det heter faktiskt så! När man återger upplevelsen av ett lopp så gör man en Race report. Det låter kanske lite överdrivet, svengelskt och töntigt men löparbloggar och Instagramkonton har lärt mig det. Så här kommer min, från loppet igår.
0-1 km Det är lite trångt och man springer inte i egen takt i början. Jag drar ut i en liten gräskant för att komma förbi klungor med folk och hålla mitt tempo. Känns bra.
1-3 km Det går lätt. Jag ska inte säga att jag flyger fram men det känns bra i både lungor och ben. Vid ett nedförslut med sväng är alla lila löpare framför mig en imponerande syn.
3-5 km Det är flackt och går bra. Enligt min egen app gör jag en av mina bästa tider på 5 km.
6 km Här börjar det kännas att man sprungit en bit, när det blir svagt uppför och grus så kommer första lilla tröttheten, om än inte farlig. Och jag får en enegiboost: min syster står och hejar! Hon är på konferens och middag med sitt jobb och har gått ut i rätt tid vid värdshuset som vi springer förbi. Jag ser henne, vinkar och gör high five. Kul!
7-8 km En backe upp, lite platt och sedan den där bron som jag tänkt på vid nästan varje joggingrunda i flera månader. Ja, det är jobbigt och går kanske inte så snabbt. Och ja, jag flåsar en hel del. Men det är inte direkt plågsamt utan går fint. Och efter krönet blir det ju nedför.
8-9 km Jag har sett på kartan att vi ska göra en slags rundtur innan vi går mot målet i en park, det visar sig också bli lite nedför mot en fantastisk vy: vatten, träd, ö med kyrktorn och en gammal färja som lägger ut. Jag kommenterar det hela högt…
9-10 km Snart klart, det känns bättre än vid 9 km på förra vårens lopp. Bra. Men min app säger 10 km flera minuter innan mål. Jag har mobilen i handen när jag först inser att den stora svarta bågen nog inte alls är målet. Det svängs åt sidan på en cykelväg och när det drar lite uppför tänker jag ”Nu tog jag slut!”. Flåsar mig upp och fram och springer igenom en slags båge som inte heller är målet. Är trött, det kom jättesnabbt, och fattar inte hur långt vi ska. Jag ser en båge till med en klocka ovanför och hinner småspurta en kort bit. Kommer in och är nästan förvirrad och tveksam: är detta målet? Men ja, alla stannar och går. Jag njöt inte av publiken på sista biten, jag hade inte goa krafter kvar och log inte när jag kom i mål. Men jag kom i mål.
Kanske mäter min mobilapp fel varenda gång jag använder den, vilket är en deppig tanke. Mina 5 km är inte 5 km? Mitt rekord på milen är inte ett riktigt rekord eftersom sträckan inte är en hel mil? Jaja, min ena kompis hade samma resultat med sin app men det kändes bra för oss alla tre som sprang så vi får vara nöjda oavsett.
Och på hemvägen var det så här vackert.
Nu är det alltså avklarat, årets enda lopp som jag anmält mig till. Det var trevligt med sällskap före och efter, det var en fin bana med toppenbra väder och en bra känsla i kroppen. Tiden var ju bra även om det absolut kändes lite snabbare än förra året, vars tid tvärtom visar att det skulle gått något långsammare igår. Kanske blir man lurad av att springa förbi så många den första delen av banan? Förra årets lopp var vi betydligt färre som sprang så känslan blir ju en annan.
På det hela taget: betyg väl godkänt till mig själv.
I de nya skorna.
De funkade fint på loppet igår men oj vad skönt det var att ta av sig och sätta fossarna i svalt gräs efteråt.
Det var supersvettigt att springa men bra väder ändå; mulet och drygt 20 grader, ingen vind. Törstig blev man.
Toalettbesök blev det innan start, det var sjukt lång kö till bajamajorna men jag kom fram i god tid.
En OS-bil hemma på uppfarten kändes helt rätt när jag kom hem vid 22-tiden.
Då jag tog en dusch och fick sitta och småprata med båda syskonbarnen som landat in och har sovit över. Tack till C för att ha varit barnvakt tidigare på kvällen och tack till dem båda för besöket!
En liten race report kommer senare under dagen. Den skrivs mest för min egen skull men jag blir såklart glad om du läser.
