Fint men smutsigt ute. Milt men blött.
Mina skor hade hållit sig fina i flera månader, men i lördags var det kört.
De ska såklart användas, men lite sorgligt är det att se dem så här.
Jag spolade faktiskt av dem och hoppas att de ska ha färgen kvar, till skillnad från mina orange/aprikosa skor som aldrig blev sig lika efter höstsmutsen utomhus.
Så här blir det, vid svensk uteträning i oktober. Ändå värt det.
För exakt ett år sedan tog jag den här fina bilden, och ganska många fler, då jag gått ner till bryggan vid vattnet vid soluppgången.
Det kan man förstås inte alltid göra, och det är knappast heller så att solen alls visar sig varje dag. Men det är vackert ute nu, med färgen på träden. Och det är ofta stilla och milt i luften, om än fuktigt. Här stod jag och väntade på en buss i morse.
Det gäller att fånga dagsljuset nu och idag skippade jag innepasset till förmån för lunchlöpning. Jag hade två kollegor med som harar och farten blev nog rätt bra. Eftersom jag var otroligt osugen på passet inomhus (liksom förra onsdagen, då jag ändå genomförde det) så blev det här en bra lösning. Jag har tränat, svettats och flåsat, men varit utomhus och fått lite mer löpning än vad jag normalt får.
Min uppmaning är förstås: ut med er! Gå, spring eller cykla, gärna på kvällen också, men framför allt i dagsljus. Det behöver vi här i Norden under en tid framöver.
Jag hade ju värmt upp innan badet i lördags: ca 40 minuter löpning i skogen.
Det är så himla härligt med stigar, långsammare och jobbigare, men roligare. Önskar att det fanns kilometer efter kilometer med sådana här springvägar.
Över en äng med gula träd är det också ganska fint.
Och jag stannade många gånger för att fota. En njutrunda.
Dessutom fick jag revansch på några uteblivna kvällspromenader häromdagen, då jag hann ut i dagsljus efter jobbet.
En sväng bland löven i skogen, sedan ner längs vattnet.
På onsdag kan jag nog hinna ut i dagsljus igen. Jag hoppas och väntar och längtar.
Idag hoppade jag över rörlighetspasset inomhus för att komma ut i friska luften på lunchen. Inte bara fick jag löparsällskap av en kollega, jag blev också rikt belönad av oktobernaturen.
Ganska många plusgrader och fina färger.
Så även om musklerna hade mått bra av att strecka, tänja, lyfta och vrida, så kändes det här helt rätt.
Jag sprang i lite drygt en timme igår men det gick långsamt. Jag mätte inte sträckan men att tempot var lågt rådde ingen tvekan om. Inte berodde det på nerfallna träd i vägen heller.
Men jag tog mig tid att fota, både här och på andra ställen längs vägen.
Vädret var strålande.
Och höstfärgerna sprakade.
Så det fick väl gå sakta då. Med stela ben som knappt går att böja när jag är klar.
Jag stretchade i alla fall lite grann.
Och sedan blev det också en promenad i solen på eftermiddagen. Bilder kommer, men nu ska jag åka till lillebrors fotbollscup. Sista för i år.
Jag stukade foten i måndags. Eller vrickade kanske. Jag vet inte vilket som är mest allvarligt men det här blev lindrigt. Jag stod i princip still när det hände, skulle bara ta ett steg ner i vår yttertrappa för att plocka upp en nyckel från marken. Foten bara vek sig och det har jag faktiskt aldrig varit med om förut.
Det var lite ömt och svullet men inga problem att gå, så jag körde lunchpasset som vanligt.
Turligt nog var det nästan bara slag på passet, inga upphopp, utfall eller liknande. Tisdagen vilade jag, undvek till och med kvällspromenaden, men igår ville jag svettas igen. Frågade min syrra vad hon trodde om att jogga och svaret var att det går bra om man är på jämnt underlag och avbryter om det känns värre. Så jag sprang 5 km med en kollega på lunchen.
Skönt att kunna springa, skönt att komma ut och skönt att få ett extra löppass denna vecka bland all inneträning.
Idag var det rörlighet på schemat.
Man jobbar i flöden, likt Soma Move, och svettas massor på slutet. Vissa övningar gjorde dock lite ont, då man på något sätt skulle vrida eller böja i foten. Men jag är glad att stukningen inte blev värre och att jag inte har något jag måste göra, som ett löplopp, en vandring eller något annat påfrestande. Den är stark och klarar rätt mycket ändå, kroppen.
Måhända tog jag inga bilder varken i vårt rum, frukostmatsalen eller vid entrén, men det finns lite annat att visa från hotell Holiday Club i Åre. Börjar dock utanför med den badvänliga grusstranden i Åresjön.
Ett kort bit bort åt andra hållet är det sandstrand, och där låg det solbadare en varm dag i juli. När vi badade såg det ut så här.
Inne på hotellet, där är det varmare bad. De har nämligen en ganska stor poolavdelning där barnen älskade att vara.
Det kan ju vara lite klurigt att ta bilder i en simhall men jag lyckades med några stycken, då det vid ett av våra besök var väldigt lite folk.
När jag bodde här på konferens så hade vi en fest i pooldelen, men det var första gången jag badade här i somras. De varma bubbelpoolerna blev min favorit.
Barnen åkte helst vattenrutschkanan. De åkte hur många gånger som helst.
Den ser ut så här från utsidan (foto från september förra året).
Jag joggade förbi där utanför en gång och såg barnen i trappan på väg upp för att åka, vi vinkade till varandra genom fönstret.
Om jag bor på hotell med gym, och dessutom har sett gymmet på en massa bilder i bloggar och på Instagram, då vill jag såklart besöka det.
Den omtalade yogasalen missade jag men körde ett styrkepass en förmiddag. Stora A var med och fick prova lite grejer.
Utsikten!
Stora fönster mot sjön och de låga bergen på andra sidan. Bra utrustning och fräsch lokal.
Jag minns att jag fick träningsvärk i magen av sit ups på pilatesboll. Jag körde lite armar och rygg också, här marklyft.
Och sedan så kände vi att vi utnyttjat både läget, vid sjön och byn, och faciliteterna på hotellet.
