I helgen

Stora A har sprungit ett slags lopp i helgen; vår fotbollsklubb har tillsammans med BRIS ordnat ett välgörenhetslopp där barnen springer så långt de orkar på en timme, sponsras med kronor per varv av familj och vänner, klubben och laget får sedan en del av summan de tjänar in och BRIS får en del.

Han sprang över 8 km på friidrottsbanan, med lite gåpauser, och jag är imponerad! De flesta barn i hans ålder har ju aldrig sprungit så långt eller länge förut. 21 mil fick hans lag ihop och ganska många tusen kronor.

Lillebror var med och hejade och fick Gladiatorautografer. Mamma fotade.

Min egen löpning bjöd på mer frustration än framgång. Här har jag precis avbrutit rundan (har nog aldrig hänt förut). Jag hämtade andan, tog några bilder och joggade väldigt långsamt hem sista biten.

Att jag springer färre km per vecka märks nog faktiskt, även om jag tränar annat.

Jag tröstade mig med en proteinglass i solen. Och en mycket trevlig bok, det måste jag erkänna trots ”varm och söt”-omdömet.

Söndag eftermiddag skulle övrig familj kolla på fotboll och jag stack in till stan, till systerdotter C. Fina hyllan är uppe nu.

Vi satt och pratade en stund i hennes lägenhet, som är väldigt lätt att trivas i. Sedan gick vi några kvarter för att käka vitlöksburgare till middag.

Att vara ute på vift så där hör inte till vanligheterna men det var mycket trevligt. Jag kom dessutom hem innan barnen gick och la sig.

Nu är det måndag och dubbla träningspass för mig, lillebrors fotbollssäsong startar på onsdag, storebror har träning onsdag, torsdag, fredag och match i helgen. Tur att vi är två vuxna som kan hjälpas åt.

Morgonen

Det blir ingen skärmdump från sonens telefon, där det låg ett God morgon-SMS med hjärtan… Men vårsol på vårskor på nysopad gata kan jag visa.

Eller, det ser lite grusigt ut? Jag kanske tog bilden på den del av vägen mot skolan som inte sopats än.

Här låg minsann en liten RÖDHAKE (tack Google) utanför skolan. Den är fin men sover inte sött utan är mycket död.

Som de flesta fåglar jag fotar.

Nu får vi se om det blir 17 grader varmt idag som prognosen har sagt. Jag spenderar dock lunchrasten svettandes inomhus. För fjärde dagen i rad.

Eftersom stora A har träning som vi måste hasta till i eftermiddag, och lillebror hänger med och jag inte kan jogga under tiden, och jag sedan måste fixa middag efter träningen, någon måste handla mat innan vi tar kväll och jag kommer inte vara jättesugen på att springa – kanske ta en lugn och fin promenad? – så är det skönt att ha träningen avklarad redan mitt på dagen. Så får det blir.

På nya stigar

När jag nyligen besökte det stora sportfältet med en tennishall bredvid, invid en skog med motionsspår, så upptäckte jag en massa fina stigar på min promenad.

Och idag har jag provat dem!

Stora A har haft två fotbollsmatcher vid sportfältet idag och det var dags för mig att se hans nya lag. Mellan matcherna tog jag så en löprunda i solen, både på och bredvid stigar i skogen.

På knakande is och blöt mossa, bland rötter och stenar samt över en spång.

Det går sakta, jag vet inte riktigt vart jag ska, men det är lika vackert som vanligt i skogen.

Tack för idag, naturen.

Dagens lektion

Idag har jag kört första passet med min nya PT, Calle. Jag tränade tidiga fredagspass med honom förra året men sedan har schemat vid jobbet ändrats lite. Nu har alla anställda fått möjlighet att till lite rabatterat pris anlita en av instruktörerna för egna pass. Klart att jag tog chansen!

Jag känner att jag önskar några saker av min träning framöver: Att jag känner eller ser skillnad; blir starkare eller piggare eller får snyggare armare (I wish) / Att jag lär mig några saker som jag inte alls kan idag, det kan vara huvudstående, att göra en chin eller att testa olika maxlyft med skivstång.

Första passet innehöll bl a marklyft (alla bilder är lånade från nätet):

Jag körde också med två kettlebells istället för en stång. Men jag skulle aldrig själv ha valt 28 kg på varje sida, som Calle gjorde… Det gick bra ändå, det är ju lite så jag vill köra nu; tyngre och färre repitoner. Man får ändå mycket uthållighetsträning för musklerna på de gruppass jag går på. Sedan blev det utfallssteg med hantlar i händerna, lite axelpress som ”aktiv vila” och sedan min mesta hatövning. Jag försökte inte alls mörka detta faktum och inte heller var jag tyst när det blev jobbigt, jag muttrade och svor. Bulgarian squats – så vidrigt.

Jag insåg att det är höfterna som är det stora problemet. Samma höfter som min PT förra vintern, och min löpcoach innan dess, sa att jag behövde träna, samma höfter som jag faktiskt tränade lite extra hemma men som tydligen är både svaga och stela fortfarande. Den här övningen är SÅ jobbig! Jag behöver egentligen inte ens ha vikter i händerna men nu hade jag ett par små hantlar.

Sedan fick jag prova chins med gummiband och en hjälpande hand under foten. För när man inte kan göra en chin, alltså hänga i en stång och dra sig upp med hakan ovanför stången, så måste man börja öva på lättare varianter av övningen.

Jag hade ett gubbiband som jag satte ena knät i, det andra benet hängde rakt ner.

Även greppstyrkan sätts på prov här, och när man lyfter vikter, och jag tror jag kommer ha ont i händerna i några dagar, det såg nästan ut att bildas små valkar direkt.

En dryg timme efter detta pass var det dags att packa grejerna för att gå på boxning. Den vill man ju inte missa! Jag var kanske lite försiktig på upvärmningen men när vi sen körde slagserier var det bara att ge järnet.

Men imorgon, då tror jag banne mig att jag skippar skivstångspasset. Jag kanske får vara nöjd med att komma ur sängen och ner för trappan hemma i huset.

I den värmländska skogen

Vita vidder på sjön i alla ära, man bör inte missa ett besök i skogen när man är vid stugan.

På grusvägen var det ännu vinter och snö, isigt och blött om vart annat.

Min ena systerdotter och jag gjorde sällskap på en löprunda i helgen.

Den första kilometern var inte kul för mig, alldeles för jobbig, men sedan var det härligt i vårvintersolen.

Vi sprang den vanliga rundan lite drygt halvvägs och vände sedan tillbaka, för att slippa asfaltsvägen, med en liten fin stig som avslutning.

Det är intressant hur samma väg kan kännas olika på olika dagar. Inte då bara fysiskt utan var det är kortast, minst jobbigt, roligast, närmast hem. Just den här gången kändes det kanon att vända halvvägs, så fick det bli.

 

Påskafton med lite äventyr

På med skidorna nedanför stugan.

Påsklovsfirande grannar och vi har hunnit göra många spår, med skidor, fötter och skoter.

I går skidade jag iväg med min systers familj.

Upp över viken och sedan in mot land, på mossen som är svår att gå på under sommaren.

Här blev det lite off pist.

Vi delade upp oss, högst oplanerat, och skidade mellan tuvor och små träd, stundtals över gräs.

Det ser ut som ett fjäll! 

Men innan vi kom ut till en sjövik igen så blev det lite barmarksträning.

Hoppsan. Men snart var vi tillbaka ute på isen. Även om vi var längre bort från vår egen vik än vi hade trott.

Det var strålande sol och nästan helt vindstilla, svettigt men sjukt skönt väder för en skidtur! 

Vilket djur som har gått här vet vi inte men det kan vara räv, lo eller varg. Kanske mest troligt räv ändå.

Vi såg en vacker räv på en äng häromdagen men bilderna på den blev för dåliga. Det blev dock inte bilderna ute på sjön.

Eller hur? 

Skidor på isen

Det blev en bra dag. Minst sagt.

Några av oss har skidat, två varv runt viken.

Jag kom lite på efterkälken men fotade en hel del medan hon och hennes mamma racade före.

Isen är enligt uppgift ca 30 cm tjock och vi kan röra oss helt fritt.

Det är bara att njuta.

Och det gör jag.

Tack för idag!