Svårt med nya skor

Jag fick ett par klassiska svartvita skor i födelsedagspresent, tänkta för inneträning (har letat efter nya i 1,5 år). Men. Sulan är svart.

Och varken googling på modellen eller samtal till en Adidasbutik har kunnat visa att de funkar inomhus, så idag fick de komma ut på promenad.

Och eftersom jag haft mina nuvarande löparskor längre än vanligt så blev jag glad när min storlek fanns på rea i en sportaffär. Jag provade och provade, bl a dessa turkosa från Sketchers.

Ganska sköna och med bra schvung i sulan, men liiite trånga. Jag ser snabbt en blånagel framför mig om man springer i en timme eller mer.

Och så dessa, lite tunnare och lättare i känslan men kanske en halv storlek för stora framme vid tårna?

Så nej, det blev inga nya löparskor den här gången. Heller.

Solig isgata

Strålande sol, plusgrader och fågelkvitter. Och isgata.

Så nu fick jag användning för de nya broddarna att dra på löparskorna.

Jag sprang 5 km och efter en mycket försiktig och långsam inledning vågade jag sedan jogga på ungefär som vanligt.

Jag mötte färre personer än normalt på en solig helg, men med tanke på underlaget var det inte så konstigt. Mina broddar klarade dock uppgiften och jag fick en runda i solen, med ljudet från metall på is vid varje steg.

Imorgon funderar jag på ett långpass på asfalt.

Varierat snödjup

Vi har lyckligtvis en del snö kvar, men den är blöt och tung och lite dyster i färgen.

På sina håll har den smält bort och i skogen igår såg det ut så här på den ena stigen.

Jag får anta att det var underlaget som gjorde att det gick galet sakta på min joggingrunda, och här stannade jag dessutom för att fota röken som var kvar efter någons eld.

Solen visade sig som hastigast och ljuset kom på bild tillsammans med elledningar.

Tack och hej skogen, håll hårt i snön nu så ses vi igenom om några dagar.

Firat på skidor

Efter en arbetsdag med nästan mer firande än arbete hann jag ut i slutet av dagsljuset. En tur på längdskidorna!

Jag tog för en gång skull inte termobrallor eftersom det var nollgradigt igen, men lite snöigt om fötterna blev det när skidorna skulle hämtas i ett uteförråd.

På med grejerna nedanför vår gata, och så iväg längs vattnet.

Det var stundtals isigt/blött/blankt men med bra glid på upptrampad stig, stundtals lite mer snö som gick att diagonala i.

De ganska fina spåren som jag såg i helgen var tyvärr inte kvar, de hade nog både smält och promenerats sönder.

Men se så fint det var.

Sedan blev det dusch och middag med familjen.

Lördagsgodis

I ärlighetens namn är det inte bara på lördagar som barnen äter godis, men sockerproblemet ligger snarare i messmör, nyponsoppa, varm choklad och kex. Men, förra lördagen hade lilla A kalas för ett gäng killar och på slutet fick alla varsin mugg att fylla i en godisaffär.

Godiset är en del av kalaskonceptet, de hade även ätit pizza och glass. Tur att det var lördag?

Kalasleken bestod av Laserdome, som de tyckte var lite svettigt och jobbigt men kul.

För mig är lördagsgodis snarare att få komma ut i dagsljus och snö.

Även om dagens mil var väldigt jobbig.

Discopass

Det stod Discofredag på träningsschemat och det hölls en liten träningskickoff idag. Lokalen var nedsläckt, ljuset kom från fönsterraden och en discoboll i taket.

Uppvärmningen fokuserade mycket på rörlighet och sedan följde instruktioner.

Upplägget:

Ett ovanligt kul pass! Jag gillade styrkedelarna (saknar dock höstens hårda fredagar) och att flåsdelarna var lite ”lugnare”, med mer teknik, än t ex burpees. Som jag för övrigt gjorde fler i förrgår än jag någonsin vill göra igen.

Långsam och bra strech som avslutning.

Och så var man både svettig, trött i armarna, lite andfådd och uttänjd, på 45 minuter.

Fredagsfys före fredagsmys.

Kvällstur

Igår kunde jag inte hålla mig ifrån skogen och snön.

Jag tränar oftast inte på tisdagar men naturen lockade. Det vara bara någon enstaka minusgrad, lite vitt som virvlade i luften. Och det var ljust! Kolla bara, nästan 19.30 på kvällen.

Så jag behövde ju inte alls springa i elljusspåret, som är rätt kort, utan kunde börja längs vattnet, ta uppför en backe och vidare på gångvägen i skogen. Jag hittar här och vet att inga stora hinder finns (utom ett nyligen nedfallet träd, men det var inget man riskerade att missa) så ljuset från snön räckte gott.

På slutet kom jag in en liten bit i lampornas sken och konstaterade att om alla rundor kändes så här, så skulle jag kunna springa varenda dag.

Det var en underbar halvtimme utomhus.