Stora A har sprungit ett slags lopp i helgen; vår fotbollsklubb har tillsammans med BRIS ordnat ett välgörenhetslopp där barnen springer så långt de orkar på en timme, sponsras med kronor per varv av familj och vänner, klubben och laget får sedan en del av summan de tjänar in och BRIS får en del.
Han sprang över 8 km på friidrottsbanan, med lite gåpauser, och jag är imponerad! De flesta barn i hans ålder har ju aldrig sprungit så långt eller länge förut. 21 mil fick hans lag ihop och ganska många tusen kronor.
Lillebror var med och hejade och fick Gladiatorautografer. Mamma fotade.
Min egen löpning bjöd på mer frustration än framgång. Här har jag precis avbrutit rundan (har nog aldrig hänt förut). Jag hämtade andan, tog några bilder och joggade väldigt långsamt hem sista biten.
Att jag springer färre km per vecka märks nog faktiskt, även om jag tränar annat.
Jag tröstade mig med en proteinglass i solen. Och en mycket trevlig bok, det måste jag erkänna trots ”varm och söt”-omdömet.
Söndag eftermiddag skulle övrig familj kolla på fotboll och jag stack in till stan, till systerdotter C. Fina hyllan är uppe nu.
Vi satt och pratade en stund i hennes lägenhet, som är väldigt lätt att trivas i. Sedan gick vi några kvarter för att käka vitlöksburgare till middag.
Att vara ute på vift så där hör inte till vanligheterna men det var mycket trevligt. Jag kom dessutom hem innan barnen gick och la sig.
Nu är det måndag och dubbla träningspass för mig, lillebrors fotbollssäsong startar på onsdag, storebror har träning onsdag, torsdag, fredag och match i helgen. Tur att vi är två vuxna som kan hjälpas åt.