Mycket istid blir det

Varken jag eller storebror åkte mer än 20-30 minuter igår, men lilla A kämpade på i en timme på sin träning.

Han kan bli lite trött i ryggen men verkar annars orka hur länge som helst.

Tyvärr verkar säsongen galet kort för bandy utomhus, det är bara några träningar kvar. Nu, när det äntligen är rejäl vinter, det känns lite konstigt! Men, vi lär fortsätta åka nere på viken om det går och får väl sedan undersöka tiderna för allmänhetens åkning inomhus. Så länge vi får vara ute i friska luften (minus 8 grader) är i alla fall jag glad, och igår var det inte ens mörkt när träningen började, härligt. Och lilla A gjorde tre mål i den avslutande matchen. Heja.

 

Jag har hejat på damerna i sprintstafetten idag och tränat inomhus på lunchen. Många bicepscurl var det på dagens pass, en del igår också, så det lär kännas imorgon.

På ärvda skidor 

Mammas gamla pjäxor. Lika mjuka och sköna som de ser ut, men ganska spruckna i skinnet vid ankeln.

Jag tog fram skidor och stavar ut förrådet, det hängde spindelväv och löv på grejerna… Men snart fick de komma ner i snö.

Jag körde 45 min nere på isen vid skymning.

Det gick bäst att åka på den plogade banan, eftersom snön var ganska våt och sträv och fortsatte falla (det var alltså ingen blankis).

Tummen upp för denna säsongspremiär.

Nu ska inte utrustningen behöva damma igen till nästa gång, jag hoppas snart svettas på skidorna igen.

På naturis


Idag var det premiär!


Banan var plogad och vädret fantastiskt. Jag fick en lång stund med de här killarna nere på viken.


Och som de åker numera. 

Både på och bredvid den plogade banan.


Nollgradigt och vindstilla ute, lite sol som kikade fram – grymt skönt!

I nästan tre timmar skrinnade killarna (efter en timme träning på bandyplanen på morgonen).


Jag höll inte ut så länge men åkte ett tag och bytte sedan till skor. 


Och så fikade vi förstås.


Tack vintern för denna dag.

Backpass

Man får försöka förvalta de bilder man hinner ta i dagsljus, så här kommer en liten rapport från lördagens backpass.

Jag sprang ca 2 km hemifrån till en backe som jag kände till men inte tränat löpning i förut.

Den är tillräckligt lång och lagom brant, lite flack en kort bit innan sista stigningen som slutar till vänster om bilden nedan.

Det var faktiskt inte isigt alls, bara fruset grus med lite snö på. Jag var ändå glad för mina dubbar eftersom jag inte gled något åt sidorna i steget och inte heller halkade eller hasade när jag skulle nedåt. Jag varvade gång och långsam jogg innan jag vände upp igen.

10 varv blev det, jag höll räkningen med att dra streck i snön nere vid vändningen, jag vet nämligen att det är svårare än man kan tro att hålla koll. Plötsligt undrar man om det var femte eller sjätte vändan?


Jag var toktrött flera gånger men detta är ändå ”lättare” än vanliga intervaller, eftersom det går långsammare (lutar uppför) och har kortare pass mellan pauserna. Bra träning för rumpa och ben är det i alla fall.

På vägen hem mötte jag små klungor som sprang långt, nämligen en halvmara i ett lokalt lopp. Det var kul att se dem och jag hejade fram några stycken, men jag var glad att jag inte skulle springa så långt. Någon gång kanske?

Dag och natt på bandyplanen


I alla fall morgon och kväll är vi där.

För igår kväll ville lilla A se A-lagets hemmamatch. Sagt och gjort, vi anslöt till den lilla publikskaran och stod ute kl 19-21. Burr.


Matchen slutade 3-3.

Och vi fick nog båda inspiration – jag kör numera på min systers gamla vita hockeyrör.

Jag är varken stadig eller snabb men jag försöker i alla fall.

 

Jag åker 15-20 minuter bredvid sonens träning. Jag önskar att jag var orädd och ihärdig som han!


Som tränar både med och utan klubba.


Men nu i eftermiddag blir det löpning för mig, 10 varv i en backe hade jag tänkt, och skor känns onekligen mera vant än skridskor för mina fötter.

Slow motion

Idag har det varit mulet och ett par minusgrader här. Det kom väldigt lite snö igår och istället för vitt under fötterna var det fruset och knöggligt på dagens löprunda.

Så här såg startsträckan bredvid gräsytan ut.


Jag sprang en mil men det gick återigen långsamt. Första kilometern hasade jag fram på några hala ställen, så då förstår jag att tiden tickade iväg, men även resten var segt. 

Jag försöker tänka att underlag och kyla stjäl tid men jag vet inte egentligen. Jag får nog bara vara nöjd med en timmes frisk luft och dagsljus.


Men snart ska jag börja peppa för ett lopp! Det är ett antal veckor kvar men några intervaller, kanske i backe, ska jag få till på helgerna. Och så de vanliga passen med annan träning på vardagarna. Något måste ju bli bättre av det?! Om inte farten så kanske uthålligheten? Eller känslan? Eller bara att jag blir jäkligt snygg när jag flåsar runt?

Vilodag?

Jag har nu tränat 11 dagar i rad, och innan dess ca 5 dagar innan en vilodag (då jag bytte träning mot massage).

Så idag, när tränaren varit tvungen att ställa in vårt lunchpass, tror jag det får bli lite vila. Ut i dagsljus på lunchen istället, kanske fixa några ärenden.

Jag är ju lite sugen på att jogga i snön men det får troligen vänta till helgen.

Jag har inga mål med min träning, konstigt nog kanske, men funderar på om jag inte ska försöka bygga lite muskler i år. Det vore ju svinkul, att känna sig stark och ha lite synliga muskler!