Nya trailskor

Här är mina sprillans nya trailskor!

Inköpta utan rea och utan förälskelse i färg eller modell. Ett par New Balance Revlite.

Men när de gamla ganska länge haft hushållstejp på ett trasigt spänne (Salomons terrängskor har inte vanliga knytsnören) så tyckte jag faktiskt att jag var värd ett par nya. Och efter provande av både Inov8, Salming, Salomon och något mer märke så var de här klart skönast. Mjuka och tighta på foten, färgen får jag stå ut med.

Igår gjorde de premiär.

6 km i skogen hemma, där skuggan var mycket välkommen i värmen.

Såklart avslutade jag med ännu ett bad. Vilken helg!

Mer löp

Kontentan av samtal med min PT förra veckan: jag måste springa mer. Om det ska kännas bra att springa, vill säga. Och det vill jag ju!

Jag springer ju mindre nu än tidigare men har tänkt att de andra passen gör nytta också för löpningen; styrka för rumpa, ben, mage, rygg, flåsintervaller där man knappt kan andas. Det borde man ha glädje av även i löparspåret? Men nej. Min PT, som jag ju bara tränar styrka med (vilket jag saknar när vi inte kör eftersom jag då sällan lyfter tungt) trodde att jag kan bli snabbare och starkare i ett par kilometer av den andra träningen jag kör. Men sedan blir det troligen lite tungt om man sprungit mindre på sistone.

Så, nu ska jag springa minst 2 gånger i veckan. Förr var det 3 och under hösten och vintern ofta bara 1 gång. 1 maj var det inget lunchpass pga ledig dag så då passade jag på att ta en runda i skogen.

Idag missar jag lunchpasset med cirkelfys för att jag ska träffa två gamla kompisar, så då blir det en joggingrunda när jag kommer hem. Och vädret känns ju ok:

Så utan att ha en massa krav på långpass, backar eller intervaller så ska jag försöka springa oftare framöver. Och när jag nu insett att även bekväma 5 km-rundor tydligen gör nytta så ska det inte vara så svårt att motivera sig. Ett pass i veckan och ett pass på helgen, det blir bra.

I den värmländska skogen

Vita vidder på sjön i alla ära, man bör inte missa ett besök i skogen när man är vid stugan.

På grusvägen var det ännu vinter och snö, isigt och blött om vart annat.

Min ena systerdotter och jag gjorde sällskap på en löprunda i helgen.

Den första kilometern var inte kul för mig, alldeles för jobbig, men sedan var det härligt i vårvintersolen.

Vi sprang den vanliga rundan lite drygt halvvägs och vände sedan tillbaka, för att slippa asfaltsvägen, med en liten fin stig som avslutning.

Det är intressant hur samma väg kan kännas olika på olika dagar. Inte då bara fysiskt utan var det är kortast, minst jobbigt, roligast, närmast hem. Just den här gången kändes det kanon att vända halvvägs, så fick det bli.

 

Sol och skog med lite snö

Väderbloggen borde jag kanske byta namnet till? Här kommer i alla fall en rapport från söndagens väder och snöläge.

Jag sprang en tur med trailskorna men det var lite slirigt i blötsnön i skogen. Stundtals även is på stigen att försöka trippa fram på utan att halka. Bra då att jag tog det lugnt, njöt av solen och tog lite bilder längs vägen.

Och på delar av stigen var det så här bart och vårigt. Tänk så fort det går!

Denna lilla höjd är fin i alla väder, alla dagar.

Igår avvek jag faktiskt lite från den vanliga trailrundan för att springa ner mot vattnet och kolla läget på isen.

För sörjigt för skridskor men många borde ju vara ute och njuta av solen på en söndagspromenad? Nix. Inte en människa i sikte.

Jag tittade upp och ner längs viken men det var verkligen tomt. Ändå kan ju inte isen vara dålig redan? Nåja, vi får se hur den håller i veckan, nu vankas det minusgrader igen, åtminstone nattetid.

Backpass

Man får försöka förvalta de bilder man hinner ta i dagsljus, så här kommer en liten rapport från lördagens backpass.

Jag sprang ca 2 km hemifrån till en backe som jag kände till men inte tränat löpning i förut.

Den är tillräckligt lång och lagom brant, lite flack en kort bit innan sista stigningen som slutar till vänster om bilden nedan.

Det var faktiskt inte isigt alls, bara fruset grus med lite snö på. Jag var ändå glad för mina dubbar eftersom jag inte gled något åt sidorna i steget och inte heller halkade eller hasade när jag skulle nedåt. Jag varvade gång och långsam jogg innan jag vände upp igen.

10 varv blev det, jag höll räkningen med att dra streck i snön nere vid vändningen, jag vet nämligen att det är svårare än man kan tro att hålla koll. Plötsligt undrar man om det var femte eller sjätte vändan?


Jag var toktrött flera gånger men detta är ändå ”lättare” än vanliga intervaller, eftersom det går långsammare (lutar uppför) och har kortare pass mellan pauserna. Bra träning för rumpa och ben är det i alla fall.

På vägen hem mötte jag små klungor som sprang långt, nämligen en halvmara i ett lokalt lopp. Det var kul att se dem och jag hejade fram några stycken, men jag var glad att jag inte skulle springa så långt. Någon gång kanske?

Noll grader

Konstigt väder, inga grader alls ute i helgen? Noll och mulet.

I lördags förmiddag tog jag i alla fall en runda i skogen, med trailskor, vintertights och julklappströja.


Jag hade långärmad undertröja och nyaste favoritstrumporna också.


På julafton kunde jag snabbt se att jag hade en exakt likadan tröja som den nya men i annan färg. När jag såg att storleken var samma visste jag att den skulle passa bra, denna färgmatchar dessutom terrängskorna.


Det är kanske oviktigt, men kul.

Mer dagsljus än väntat

Ingen sol under dagen och ingen träning före kl 15. Alltså blir det löpning i mörker tänkte jag. MEN. När jag gick ut ungefär kvart över tre var det mer ljust än jag hade trott så jag tog vägen nere vid vattnet (där inga lampor finns).

Vackert, vackert.

Det är såklart ljusare på öppna platser än inne i skog, så det blev inga stigar igår utan bara fram och tillbaka längs vattnet med klippor och träd på ena sidan. Reflexer är bra att ha även utanför bilvägar.

Jag mätte inga tider, körde inga intervaller, hade det bara skönt och njöt av den sista stunden innan skymning. Och tog några bilder.

Pulsen är inte i topp efter en så pass kort och enkel runda men igår hann jag inte ut tidigare, och det var skönt att hinna nå hemmet innan mörkret ställde till det med snubbelrisk. Så, en motionsrunda med fokus på frisk luft och en stund i någorlunda dagsljus.