Dags för reflexer 

Nya tights i kvällsmörkret igår.

Jag slog till på ett par häromveckan och igår blev det premiär då det var mörkt när jag skulle ut på en springtur.

Duggregn men vindstilla, bra springväder.

Så länge man slipper blåst är det bra enligt mig och det lite ruskigare vädret skiljer ju agnarna från vetet.

Inom dykning kallar man de mest soltörstande för cocktaildykare, de kliver inte ner i svenska vatten under höst, vinter, vår (om någonsin). De vill ha det varmt och kristallklart, fina förhållanden. Inom löpning kan man väl kalla dem sommarlöpare, de som inte pallar lite mörker, regn, kyla och snö. Men det gör jag.

 

Dåligt väder – för skorna

Det finns inget dåligt väder sägs det, men jo. För mina ljusa skor var det jäkligt dåligt väder igår.

Det regnade knappt medan jag sprang men smutsigt var det.

Det finns nog inte en ren centimeter kvar på skorna.

Jag spolade av dem i duschen men bara den lösa smutsen försvann, färgen är fortfarande gråsvart. Jag minns inte att några andra skor blivit så här fult smutsiga – hur kan man få dem rena igen?

Mera skog, löpning och lite bad 

I lördags körde jag intervaller, denna gång de gamla 4 x 2minuter. Det är ingen favorit men ibland är det nääästan lockande och fördelen är att jag kan hinna fota i min minuts gåpaus mellan löpsträckorna. Jag valda platta rundan vid vattnet.


Och när jag kände det vinröda ansiktet hetta och badbryggan närma sig, intervallerna var klara och nedjoggen tillräckligt lång – då kunde jag inte motstå.


Inget dyk men ett dopp vid stegen. Strax under 15 grader säger en termometer.

Ganska skönt att ta på vindjackan när jag skulle gå hem.


Och igår sprang jag milen, bra va?! Att jag dessutom sprang den med sällskap och att vi småpratade HELA vägen är ju toppen. Både för trevligheten och för orken. Men. Inte för tiden.

Jag ser nu att bilden är lite suddig men jag stannade faktiskt till när jag tog den, så jag kan inte skylla på farten. Kan inte heller skylla sluttiden på att jag stannat till många gånger.

Det är mental träning för mig att försökta strunta i den tid som syns svart på vitt och är dålig. Jag visste ju att det skulle gå aningen långsammare när man springer och pratar och jag tyckte det var helt ok. Jag ville ju ha sällskap! Men så, när jag tar med mobilen för att mäta meter, så ser jag ju också tiden efteråt. Och konstaterar att den är flera minuter långsammare än vanligt. Så då spricker tanken ”tiden och farten spelar ingen roll, huvudsaken att vi har en bra runda och springer ganska långt”. Suck.

Det är därför klokt att jag ofta inte tar med mobilen, för om det går segt eller tungt så räcker det med att känna det, jag behöver inte se siffror som talar om det för mig. Fokus nu: att det var superbra löparväder och att vi verkligen orkade snacka i 9,5 km innan vi sa hej då nedanför min gata, då jag drog lite raksträcka fram och åter för att komma upp i 10 km.

Jag ska försöka ha sällskap lite oftare och kanske våga mig på den där gränsen att komma över milen. För om man ska springa t ex 12 km är det ju bra om det går aningen långsammare än vanligt, så att man orkar.

 

Söndag

Stora A har spelat fotbollscup, sin första på 7-mannalplan. Jag fotade massor men här är en bild från en paus på ett tak.


Lillebror hängde ihop med några andras lillebror.


Vi slapp regn och de vann en match, gott nog.

Nu ska jag nog yoga lite, eftersom jag hade tänkt springa men mest behöver intervaller och det har jag inte alla lust med så då vilar jag från löpning. Logiskt?

Jag sprang i alla fall igår och det var T-shirtvarmt i solen och rundan avslutades med ett dopp. Jag dök från bryggan igen! Då har man en fin september.

Som en liten trestegsraket

Tidig hämtning av barn idag och möjlighet att springa en runda på eftermiddagen. Stigar i skogen, äntligen igen!


Turen avslutades vid vattnet såklart.

Jag hoppade i sjön vid bryggan och njöt. Det var lite kallare i vattnet idag tror jag, men betydligt skönare än den tunga, sega och långsamma löpturen.

Jag hade en lång tröja som jag tog på igen, den kunde dras ner som en klänning när jag, min vana trogen, gick hemåt blöt, barfota och ganska lättklädd.


Och sen då? Den fina 6-åringen som var så ledsen vid lämningen men sedan fick en fin dag på fritids, han ville baka kladdkaka.


Och den var uppäten innan den ens hunnit kallna från ugnen…

Så: träning, bad och kaka.

En blöt mil 

Först en mil i regn och sen bad från brygga. Ett av årets skönaste dopp!


Väderappen sa att det skulle regna i timmar, så det var ingen idé att vänta ut regnet hemma. Jag gav mig ut på en ganska seg mil (med dålig tid) där de sista 2 km känns evighetslånga när jag springer små extra krokar för att komma upp i rätt distans.

Belöningen är ju badet. Jag valde bryggan idag.



En stund efter dusch och ombyte där hemma så kom solen fram. Jaha? Långbyxor har nu ändå åkt på för ovanlighetens skull.