Lördagsluften

Jodå, lite har jag luftat mig i helgen; en löptur i lördags.

Isen ligger ännu på vår vik, men är smält inne vid land och har vattenspeglar efter allt töväder.

Det var mestadels barmark men jag kom till en del med bara is, åt två håll, så då vände jag hemåt.

Rundan blev kort men målet var bara att mjuka upp träningsvärken i benen och få lite dagsljus och frisk luft. Vilket jag uppnådde. Tillsammans med blöta fötter och smutsiga skor.

Nu är det nog faktiskt vår här, om än en smutsig och ganska färglös sådan ett tag framöver.

Innan det blev söndagkväll vid bryggan

Så var det söndag eftermiddag. Och ganska soligt. Och isigt. Och blött.

Med broddar på skorna kunde jag springa längs vattnet, där det är barmark i skogen men isigt på vägen.

På viken är det inte längre säkert att vistas och jag befarar att det kan bli noll turer på långfärdsskridskor i år. Så himla synd.

På några sträckor var det bart grus under fötterna men det är mestadels alldeles för halt för vanliga skor – skönt att jag fick de där nya broddarna så att jag får komma ut från bostadskvarterens asfalt.

Vissa gånger fotar jag visst mer än jag springer.

Men det är det värt. Lördag: lite mer prestationsfokus då jag sprang intervaller på gata/trottoar, söndag: en friskvårdsrunda med fokus på känsla, natur och luft. Bra kombo.

Varierat snödjup

Vi har lyckligtvis en del snö kvar, men den är blöt och tung och lite dyster i färgen.

På sina håll har den smält bort och i skogen igår såg det ut så här på den ena stigen.

Jag får anta att det var underlaget som gjorde att det gick galet sakta på min joggingrunda, och här stannade jag dessutom för att fota röken som var kvar efter någons eld.

Solen visade sig som hastigast och ljuset kom på bild tillsammans med elledningar.

Tack och hej skogen, håll hårt i snön nu så ses vi igenom om några dagar.

Kvällstur

Igår kunde jag inte hålla mig ifrån skogen och snön.

Jag tränar oftast inte på tisdagar men naturen lockade. Det vara bara någon enstaka minusgrad, lite vitt som virvlade i luften. Och det var ljust! Kolla bara, nästan 19.30 på kvällen.

Så jag behövde ju inte alls springa i elljusspåret, som är rätt kort, utan kunde börja längs vattnet, ta uppför en backe och vidare på gångvägen i skogen. Jag hittar här och vet att inga stora hinder finns (utom ett nyligen nedfallet träd, men det var inget man riskerade att missa) så ljuset från snön räckte gott.

På slutet kom jag in en liten bit i lampornas sken och konstaterade att om alla rundor kändes så här, så skulle jag kunna springa varenda dag.

Det var en underbar halvtimme utomhus.

Barfotalöpning

När man blir uppgiven över isen här hemma, och lite ledsen över att vi just nu inte har någon snö, så passar jag på att drömma mig tillbaka några dagar. Till min barfotalöpning på stranden i Khao Lak.

Jag älskade stranden mer för var dag men redan första dygnet tog jag på mitt nya Powerlinne och joggade iväg.

Jag fick dock lite skav (det blev en blåsa) under en tå av sanden, så ett par dagar senare tog jag på skor. Min man var med och sprang barfota den dagen och att ha strumpor och skor var kanske inte helt lyckat – här häller jag vatten och sand ur skorna efteråt.

Det var vid den här passagen, som har högre vatten på eftermiddagarna, och stenblock som man måste kryssa runt, som det blev omöjligt att vara torrskodd (bild från promenad en annan dag):

Jaja, skorna torkade ju till rundan sista dagen och jag är nu väldigt glad över dessa minnen från resan.

Sällskap i mörkret

Jag försöker med jämna mellanrum men misslyckas i princip alltid. Men så igår, då fick jag med mig mannen ut på en joggingrunda. I mörker och kyla, på halvsnöiga vägar. Otippat.

Han fick låna min reflexväst eftersom jag hade brallor avsedda för mörkerlöpning.

Bra grej, särskilt om man vill ner från moddig och hal trottoar för att springa på vägens asfalt när det är glest med bilar. Det gäller att synas!

Lilla A har blivit rejält förkyld och att jag kramar honom varje dag samt spenderade ett par timmar i hans säng i natt, det är kanske inte det bästa för att undvika att bli smittad. Men men, jag rör mig i kontorslandskap, på bussar och tåg samt i trånga butiker, så jag kan inte heller skylla på honom om jag blir krasslig och måste hålla upp träningen. Men jag hoppas ju kunna springa barfota på en strand snart.

Planer för helgen?

Mina planer: inga alls. Men det betyder inte helt oskrivna blad under lördag och söndag. För den här familjen kommer helgen att innehålla en fotbollsträning, en ishockeyträning, en tennisträning, ett kalas på hoppland, och var det kanske en fotbollsmatch också? Jag står inte på sändlistan för fotbollslagets mailutskick så min man sköter den biten.

Min egen träning blir löpning och jag funderar på en ny runda. Hellre i natur än på asfalt och kanske en liten bilresa bort, för att få variation. Jag har hittat information om att en sjö som ligger ganska nära oss har väg och stig som går runt. Det låter väl som en trevlig springtur?

Nu är i och för sig sjön väldigt liten så det är bara 5,5 km runt (och mentalt pallar jag inte två varv på samma väg). Men det är kanske en bra start för att ta mig ut på nya marker och inte bara springa nära hemmet?

Utanför min gamla hemstad Karlstad så finns Skutberget, där jag själv mest har badat, men vars motionsspår korades till det allra bästa när två killar reste runt och testade 313 olika spår, minst ett i varje kommun i landet. Mer om det kan du läsa här, där du också hittar topplistan på en Sverigekarta.