Vita vidder

Här kommer de blåvita bilderna!

Tvärtemot prognosen så har vi haft strålande sol även idag, och således en klarblå himmel över fjället.

Det är så magiskt vackert!

Mjuka, lite bomullsliknande berg, annars lika mäktigt som vilka alper som helst.

Från en släplift vid ”starten” kommer man upp och får se detta när man kliver av. Det blåser en del där och jag förfryser nästan fingrarna när jag drar mobilen (=kameran) upp och ner ur fickan hundra gånger. Men det går inte att låta bli.

Och här, på den högsta delen, ser man en lift som går hela vägen upp på nästa fjäll.

Lång släplift med ett brant parti gick ändå utmärkt för barnen, varav den yngsta aldrig stått i en bygellift för två dagar sedan. Men nu så. Och vi nådde det här:

En slags transportsträcka som var lång och sanslöst vacker. Jag tjoade högt i början när jag svischade ner med de fantastiska vyerna åt alla håll. Sedan blev det lite backigt upp och ner, så man fick hålla farten. En annorlunda åktur.

Man ser inte alltid var pisten börjar och slutar. Men det känns säkert och lättåkt, snön är inte lös någonstans och det är bara att njuta.

Och det gör vi.

Lämna en kommentar