Promenad i Göteborg

Jag börjar veckan med att avsluta helgen, så att säga. Eller i alla fall lördagen, då vi promenerade ut från hotellet mot kvarteren i Haga.

De berömda bullarna fotade vi bara men de var verkligen stora som tallrikar!

På Intersport fanns det Frölundaprylar.

Och min man, som bott i Göteborg under några år, guidade oss över några broar i stan.

Det var inget solsken men kändes vårigt i luften.

Och det växte krokus i parken bakom stora A. Som fått en ny mössa.

Det är härligt att gå lite längre än man brukar göra hemma med barnen, det blir lättare när man är på semester. Är det inte längs en strand på Kap Verde eller på höstlov i Köpenhamn, så kan det vara runt i Göteborg innan det blev dags att äta en sen lunch och kolla på hockeymatchen. Flera timmar ute alltså, och utan skärmar. Skönt.

Och kolla vilken fin bild:

Jag har läst på i efterhand att det är ett värmeverk som vi gick förbi. Jag tyckte det var snyggt med skorstenen och de nakna grenarna mot en molntussig himmel.

Wow vad jag gillar att man numera alltid har kameran med sig, tack vare mobilen. Den skärmtiden vill jag inte vara utan.

 

I Scandinavium

Målet med vårt besök i Göteborg: hockeymatch för att se Frölunda. Lilla A har av någon anledning tagit dem till sitt hjärta.

Han fick en halsduk. Och en matchtröja med favoriten Max Fribergs namn och nummer.

Lycka när just Friberg gjorde mål.

Det var 12.000 personer på läktaren och riktigt bra stämning.

Men innan matchen hann bli klar – pga förlängning och straffar – måste vi bege oss mot tåget för att återvända hem. Eftersom barnen hade både fotboll och hockey idag. Och nr 12 nätade minsann igen.

Kul! Både i Göteborg och här hemma.

Boende och mat i Hemavan

Här bodde vi!

Hemavans Fjällcenter, med både hotellrum och vandrarhemsdel i de röda längorna. Tyvärr var poolen – tydligen en ganska stor simhall – stängd sedan ett par veckor tillbaka. Den informationen fick vi inte vid bokning men nu hade vi inte så mycket tid till bad ändå, så det kändes helt ok. Det vanligaste fordonet i kvarteret var skoter.

Där ser ni några slalombackar också på fjället. Dit gick vi på morgnarna, bara ett par minuters promenad till första liften, men lite jobbigt med all utrustning såklart. Pappa och storebror tog skidorna några gånger.

Lillebror och jag föredrog vanliga skor så då bar vi på pjäxor och skidor.

När man svängde in mot liften, på andra sidan landsvägen, var det så här vackert.

Åter till hotellet. Vi hade ett familjerum med dubbelsäng och bäddsoffa, det fanns TV, dusch och garderober och barnen tyckte det var jättefint.

Det gillar allt som ser nytt och vitt ut…

Hotellfrukost tackar man ju inte nej till.

På buffén fanns allt från fil och gröt till frukt och lufttorkad skinka.

På kvällen var det en ganska fin restaurang i lokalen.

Första middagen åt vi här, jag valde innanlår av ren.

Luncherna var enkla men goda, inte så nyttiga men mättande: hamburgare, toast, pasta, pommes frites. Och på fikapauserna valdes ofta varm choklad.

Två kvällar valde barnen att äta musslor vid huvudliftens servering.

En kväll gick vi en kort bit i kylan, från hotellet till Hemavans Wärdshus. Beläget på samma väg nedanför backarna.

Här inne var det folktomt men fint och vi åt god mat.

Finaste matbilden togs på en ångande bowl med lax en dag vid lunch.

Vi gick inte hungriga långa stunder, det kan jag lova.

 

Manchester

Medan det är snöblandat regn här hemma så fortsätter jag med soliga bilder från sportlovsdagarna. Här fotade och filmade jag manchesterunderlag i en backe på fredag förmiddag.

Att vara nästan först nerför backen fast klockan är runt 11 är häftigt.

Här smöråktes det!

Vill du se mer manchester så kan du kolla det här inlägget från Riksgränsen. Och här blir det snart lite bilder från boende och mat.

Fler foton från flyget

Vi börjar med en bild där man ser slalombackar från flygplanet på startbanan. Det är små avstånd i byn.

Sedan en bild tagen strax efter starten, en bild som ser svartvitt ut men som visar snö och nakna träd under molnen.

Längre söderut var det barmark och öppna vatten.

Men de vackraste bilderna tog jag på uppresan, när solen sken över fjällen då vi närmade oss Hemavan. Kolla in:

Vilket land vi lever i alltså.

Hemresa

Nu säger vi adjö till Hemavan, Vindelfjällen, Västerbotten och Lappland.

Det var mulet idag men inte så kallt, ganska blåsigt på toppen av backarna men inte värre än igår.

Mer kö i liften dock – norr har börjat sitt sportlov. Men efter ett par timmar ute i backarna åt vi lunch, bytte pjäxor mot skor och hämtade väskor för att knalla mot flyget.

Efter en lite bumpy ride i början blev det lugnare och ljusare i skyn.

Nu har vi nått ända hem och ska försöka komma i säng för en dag med skola och jobb imorgon. Trötta men nöjda. Och mina bilder kommer räcka i flera dagar…

Soligt, kallt, lite blåsigt

Så här ser det ut när vi går mot backen på morgonen. Sol varenda dag!

Idag dock kallt: -18 på morgonen och väldigt blåsigt när vi kommit en bit upp. Snön yrde ovanför marken.

Det märkligaste jag varit med om var när de sa att sittliften lite längre bort skulle stänga för barn pga blåsten. Ehh? Vi klev på och fick åka men insåg där uppe varför de sa som de gjorde: barn kunde alltså inte komma ur liften pga motvinden!

Vi lyckades få med oss barnen men jag tror de fick bromsa in liften åt oss. Själv tog jag mig knappt framåt i vinden och att då få med barnen, särskilt lilla A utan egna stavar, var inte så lätt. Jisses.

Lite senare på dagen kunde man åka som vanligt igen men nog blev man lite kall i liften, och vi tog nog tätare pauser samt avslutade dagen lite tidigare idag. Men åkt har vi gjort, upp och ner.

Det var lite mer folk idag pga sportlov som börjat här i norr, men knappast någon trängsel i pisterna. Och att stå ett par minuter i kö till liften vid de för dagen bästa backarna, det står man ju ut med. Imorgon avslutar vi årets sportlov och flyger härifrån på eftermiddagen. Nu ska jag se om det går att lägga ut en liten video med blåst.

Vita vidder

Här kommer de blåvita bilderna!

Tvärtemot prognosen så har vi haft strålande sol även idag, och således en klarblå himmel över fjället.

Det är så magiskt vackert!

Mjuka, lite bomullsliknande berg, annars lika mäktigt som vilka alper som helst.

Från en släplift vid ”starten” kommer man upp och får se detta när man kliver av. Det blåser en del där och jag förfryser nästan fingrarna när jag drar mobilen (=kameran) upp och ner ur fickan hundra gånger. Men det går inte att låta bli.

Och här, på den högsta delen, ser man en lift som går hela vägen upp på nästa fjäll.

Lång släplift med ett brant parti gick ändå utmärkt för barnen, varav den yngsta aldrig stått i en bygellift för två dagar sedan. Men nu så. Och vi nådde det här:

En slags transportsträcka som var lång och sanslöst vacker. Jag tjoade högt i början när jag svischade ner med de fantastiska vyerna åt alla håll. Sedan blev det lite backigt upp och ner, så man fick hålla farten. En annorlunda åktur.

Man ser inte alltid var pisten börjar och slutar. Men det känns säkert och lättåkt, snön är inte lös någonstans och det är bara att njuta.

Och det gör vi.