Same same but different

Ett inlägg om att, och kanske hur, två snarlika löprundor kan kännas så olika.

Den första rundan var förra onsdagen, vid jobbet. Jag sprang en 5 km runda som jag kört flera gånger förut och tog inte med någon mätning av längd eller tid. En härlig jogg kan man tro? I höstsolen.

Men nej. Det var inte alls en skön runda. Det blåste kallt trots solen, det kändes tungt och långsamt och jag tänkte mest på hur det kan vara så segt att springa, och varför jag aldrig känner mig som en LÖPARE.

Det gick en vecka och sedan sprang jag en lite annan runda vid jobbet. Troligen ca en halv kilometer kortare, men annars jämförbar. Och hur kändes den då? Bra! Kanske varken snabbare (en bra dag?) eller långsammare (det är ju skönt?) men ändå mycket trevligare. Så vad beror det då på? Några gissningar:

– Vindstilla. I like.
– Lite variation är ofta trevligt och jag sprang en runda, inte fram och tillbaka samma väg.
– Jag var inställd på att det skulle kännas trögt – lättare att bli positivt överraskad då.
– Jag var troligen inte alls snabb men jag njöt mer av den friska luften, pausen från att sitta inne, vackra höstträd och vetskapen om att dagens träning klarades av. Lite oklart varför men huvudet var bättre med.

Illusteras av bild från helgen, jag sprang inte i jeans.

Så idag har jag faktiskt haft en skön runda. Kravlös och enkel men med en positiv känsla. Bra där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s