Löpning i Toscana 

Jo, det är ju ganska backigt…


Jag hade i alla fall turen att kunna jogga på grusvägen till och från landsvägen samt på en mindre väg som tog slut vid en vin- och olivodling. Tog man ett par extra varv utanför huset ner mot fårstallet så blev det 25 minuter som var jobbiga men uthärdliga.

På vår lilla grusväg upp mot asfalten mot byn var det nämligen flera kortare sträckor som kändes platta. Alltså inte oavbrutet backigt. Skönt! Men det var rätt stenigt. Närbild på en del av min joggingväg.


Jag valda att springa nedåt dalen en gång, förbi fårstallet, där man såg grusvägen ringla sig fram i landskapet. Men oj, dåligt val. Bara nerför och stenigt och knöligt. När man vänder: bara uppför. 


Jag tog två korta gåpauser den dagen men joggade resten upp, trots att det gick sjukt långsamt. Jag började tänka att man förstår hur en del känner sig när de stapplar över mållinjen på ett marathon.

Det var varmt i Italien förstås, jag ville heller inte springa efter middagen med mat och ett glas vin, och på morgnarna sov jag sött. Så, vid 11-tiden några gånger och vid 18-tiden någon gång gav jag mig ut.


Klädd i svenska färger en av dagarna.

Ett yogapass inomhus blev det under veckan, ingen styrka, men jag är nöjd ändå. Och som vanligt var det skönt att bada efteråt.


Hur går det med er semesterträning? Kör ni någon alls?

Jag sitter just nu i bilen med träningsvärk i låren från passet hemma på gräsmattan igår. Det är väl bra att det känns att man tränat även om jag till vardags inte får träningsvärk av ett sådant pass.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s