När stigen tog slut

Vid stugan i helgen fick mina trailskor komma ut på en tur. Jag tog den vanliga grusvägen upp till stora skogen men var förstås tvungen att ge mig av på lite mindre stigar. Den enda nackdelen med en glest befolkad trakt är väl att antalet stigar inte är så stort – hur ofta nöjesgår någon här liksom?

Jag svängde i alla fall in på först en och sedan en annan väg, uppkörda av traktor eller skogsmaskin.

Hjulspåren kändes ganska djupa och smala, det fanns både stenar och grenar på marken och var lite trixigt att springa på. Fort gick det inte. Och sedan fanns det plötsligt ingen väg eller stig kvar! Jag gav mig ut i detta landskap av tallar, mossa och blåbärsris.

Pausade för att fota naturen och min fot, tydligen.

Det är svårt med actionbilder när man är ensam ute med en mobilkamera. Men den lilla pölen med vatten kunde jag fånga, ganska glad över att det inte torkat ut totalt i skogen.

Jag kom snart ut på den vanliga grusvägen igen och sprang den hemåt, så det blev inte så väldigt långt utanför banad terräng. Men det var kul.

2 thoughts on “När stigen tog slut

  1. Hanna skriver:

    Vilken härlig tur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s