Ofrivillig avsittning 

Dagens häst till lilla A var stor. Minst 160 cm. 


Jag var lite impad över att han och jag lyckades med uppsittning utan pall. Men fallet ned blev högt sedan…

Hästen var lugn och fin med pussvänlig mule. Men det hjälper ju inte när det tydligen finns något läskigt inne i skogen.


Vi skulle skritta på några småstigar och sedan gå in i ridhuset, men så långt kom inte vi idag. Tur att jag hade hunnit smussla ner telefonen i fickan när min son föll av – ett par minuter innan tog jag nämligen den här bilden.


Jag gick brevid och höll i grimskaftet men hann inte alls reagera när hästen gjorde ett litet språng och skuttade undan för något. Tur att jag inte knuffades omkull också, hon kom liksom snett framför mig och det drog till i grimskaftet men hon stannade. Pållarna bakom oss i ledet hade också skuttat till men jag vet inte om det var för att vi började eller om det faktiskt fanns en yttre fiende. Typ en ekorre. Eller en konstig gren. Man vet aldrig med hästar.

Lillebror slog i rygg och huvud och grät, det var inte tal om att fortsätta lektionen. Nu har han inte ont i huvudet längre men några skrapmärken på ryggen och kommer nog vara stel imorgon. Säger en mor som talar av egen erfarenhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s